daddys

Varför det inte går att anmäla min motpart för brott?
Jag har inte sett eller hört från mitt barn sedan söndagen den 22 Mars. Det var samma helg som jag skickade in min anmälan om oro för barn till familjerätten, som jag kände på mig var det en dålig idé. Dom såg detta mail tydligen inte på samma sätt som de flesta andra, för att strax efter meddelades att (citat) Dom nu skulle utreda hur Rania har det hos mig? Och nu i 6 veckor och 4 dagar så kör dom utmattningsmetoden. Det är när dom hotar med mystiska anmälningar och utredningarnar som skall bara drabba dig!, sen lämnar dom en på grillen i månader utan att säga nåt mer. "inom kort" lovade dom på telefon. Snart 7 veckor sen...är det inom kort?

För en vecka sedan gick jag till polisen för att se vilka av alla brott jag och dottern utsatts för som gick att anmäla. Min lista bestod av följande: Egenmäktighet med barn, falsk tillvitelse,  förtal,  Grovt tjänstefel, Kidnappning alt. människorov,  Medhjälp till kidnappning, myndighetsmissbruk, ofredande , olaga frihetsberövande, olaga tvång, osant intygande, urkundsförfalskning, ärekränkning ,övergrepp i rättssak, lögn under sanningsförsäkran, samt barnmisshandel.


Efter att de två polismännen med pannorna i djupa veck slagit i diverse böcker och paragrafer, samtidigt som dom sa hmm... och öööh...och gned sina hakor, så kom man slutligen fram till att....ja...jo...förtal är det väl...kanske..Alltså nekades jag att anmäla mamman för "egenmäktighet med barn", vilket är ett brott, med ett straffvärde på 4 år, och trots att preskriptionstiden inte gått ut.

Jag nekades att anmäla falsk tillvitelse. 7 § Den som, i annat fall än 6 § avser, hos åklagare, polismyndighet eller

annan myndighet sanningslöst tillvitar annan brottslig gärning, föregiver besvärande omständighet eller förnekar friande eller mildrande omständighet, dömes, om myndigheten har att upptaga anmälan i sådan sak, för falsk tillvitelse till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader." Att inför laga rätt påstå att jag missbrukar akohol, att jag är psykiskt sjuk, farlig, hotfull och aggressiv i syfte att separera mig från min föräldrarätt, är inte detta falsk tillvitelse? Hennes morsa Dvs mormor har to m påstått att hon fruktar för dotterns liv, som om jag skulle vara någon jävla mördare? Jag har aldrig höjt garden sen jag var 15 år, och dom gångerna innan det kan man nog säga att jag oftast fick mer än jag gav. Detta var helt faira fighter mellan två män, liknande den du ser i varenda hockeymatch i slutserien.. Men sedan dess har jag inte höjt handen mot någon, varit hotfull eller aggressiv mot någon alls, varken kvinnor eller män och bara tanken på att någon rör mina barn gör mig lika förbannad som de flesta andra. Att skada någon varken psykiskt eller fysiskt är mig helt främmande. Det är helt enkelt inte jag. Detta lyckades mina vittnen övertyga tingsrätten om. Bl a annat mamman till min son som känt mig i 16 år nu.

Jag nekades att anmäla  myndighetsmissbruk. Inte vet jag vad det står i den lagen, men det är exakt det jag har blivit utsatt för. Vad ska man annars kalla det? Familje"rätt"? Social"tjänst"  Individ & Familje"omsorg"? Jag har varken fått någon rätt, tjänst, eller omsorg. Jag har blivit behandlad som något katten släpat in. Sedd på med kallt förakt.

Kidnappning / människorov samt medhälp till kidnappning gick naturligtvis inte heller. Men att olovligt föra bort ett barn, vägra släppa det och ställa en massa krav för att man ska få träffa offret nån timme eller två. Vet inte men det låter rätt mycket som kidnappning för mig. Speciellt när det är mitt barn det gäller. Dom hade inte hunnit ta vårdnaden av mig ännu då detta skedde.

Ofredande menar jag att man blir utsatt  för, när  varje gång man möts, eller talar i telefonen blir utskälld, kallad namn som idiot, dåre och annat. Speciellt illa är det när det sker framför vår dotter som då ofta börjar gråta av rädsla. Också att det minst måste vara ofredande. Jag tycker att det faktiskt borde gå under barnmisshandel, för det är vad är. Men det tyckte inte polisen.

Grovt tjänstefel borde det väl vara att inte lägga ens tid på att läsa anmälningar som kommer in. Samt de bilagor som medföljer. Min handläggare sa på en direkt fråga : "Har du ens läst vad jag skrivit?" att "Njaa, det var ju väldigt mycket text" (5 sidor)?! "Har du läst domen som jag bifogade då?", "Nej det har jag inte"?!.  När jag till slut blir frustrerad av hennes ovilliga attityd så frågar jag "Vafan är det ni vill att jag ska göra, skaffa bröst?" Så säger hon (och den här är fin) "Men varför förlorade du vårdnaden den första gången"?!!. Hon har inte ens brytt sig tillräckligt för att läsa de förra handläggarnas utredning. De hade dom kunnat göra rätt snabbt. Den var tunn och mest full av en massa bladder, men slutade som vanligt. Vi kan inte se annat än att  pappan i och för sig också är en lämplig föräldern, men vi rekommenderar enskild vårdnad för mamman. Tätare kontakt bla bla bla...Dom sekretessbelägger uppgifter för mig samtidigt som dom bryter mot tystnadsplikten mot mamman. Jag skulle kunna skriva om deras tjänstefel hela natten, men vad är vitsen?

Olaga tvång och olaga frihetsberövande anser jag att det är att hindra sitt barn från sitt lagstadgade umgänge med sin far. Eller om Dottern ständigt nekas att få tala med pappa, eller nekas att enligt egen önskan få stanna en dag extra ibland. 3 dagar i månaden om man räknar bort all restid och annat är åthelvete för lite.
 
övergrepp i rättssak borde hon ha anmälts för samt även för trakasserier mot ett vittne. I en paus i förhandlingarna flög hon på den kvinna som arbetet som övervakare åt mig och barnet, och skällde ursinnigt på henne för att hade "vittnat fel". Hon har även efter rättegången trakasserat vittnet och detta har socialen sett från början till slut..,osant intygande, urkundsförfalskning, ärekränkning , lögn under sanningsförsäkran, handlar om de lögner hon skrivit om mig och som upprepat som en papegoja vid varje förhör. Alltihop är lögn, och trots att hon inte vittnar under ed så vill jag minnas att hon vittnade under sanningsförsäkran som enligt en rådman jag talat skall också gå att polisanmäla.

Det enda brott dessa två poliser i hela denna lista kunde tänka sig att anmäla var för förtal pg a att hon mailat journalister och skrivit  en massa BS om mig och även på ett öppet forum på internet. Det intressanta är att idag fick jag två brev i posten. Ett från polisen som bekräftar att anmälan är registrerad och ett från åklagaren som meddelar mig att förundersökning inte inleds. BÅDA PÅ SAMMA DAG! Ibland skipas rättvisa snabbt som fan i vårt land. Ibland kan man få vänta på den till helvetet fryser till is.

Nån juridiskt bevandrad person här som kan rådge om det ovanstående. Vem har rätt, jag eller poliserna? Dom verkade inte direkt stensäkra på saker och ting. Att en man kommer och vill anmäla en kvinna hör väl inte till vanligheterna kanske?

Läs även andra bloggares åsikter om feminism, vårdnad, pappor, lagar, juridik, familjerätt, barn, brott