En dåres kod
Kategori: Pappa
Det måste helt enkelt finnas några personer med så pass mycket humanitet och vett inom socialnämnden och inom rättsväsendet, att det för dessa personer framgår vad som görs mot detta stackars barn. Men ingen...ingen alls ställer sig upp och säger nej, stopp nu. Så här behandlar man inte barn. Och inte deras föräldrar heller för den delen. Nu får vi ta och granska detta fall lite närmare och se om det ligger någonting i det som flickans pappa skriver.
Inte en enda person bland alla dessa människor som sitter och har bra betalt för att säkerställa att barn inte far illa i vårt samhälle. Enligt Creeper har dom varit här allihop. Varenda myndighet. Så mycket var det barnperspektivet värt. Massor med vanliga människor har raegerat. Många har agerat, och protesterat, men inte en enda av dessa barnbeskyddare. Jag förstår inte hur ni kan sova på natten? Hur ni klarar av att leva med er själva? Vad för jävla sorts människor är ni egentligen?
Och Media då?
Vi har en socialtjänst som bevisligen diskriminerar en människa. Som agerar mot barnperspektivet istället för i enlighet med. Som begraver anmälningar, som polisanmäler en pappa utan grund. Som vägrar att lyssna på barnet som försöker på alla en 4 årings vis berätta sanningen. "Mamma bestämmer nästan allting". "Pappa är snäll", "Jag vill träffa min pappa". Som vägrar mig min rätt att komma till tals. Som utför utredningar genom att enbart låta ena sidan komma till tals, klipper och klistrar friskt från barnförhören och som efter en timmes fånig test med en kortlek kan döma en förälder som olämplig. En domstol som kommer fram till rätt slutsats, men dömer tvärtemot. Ytterligare en domstol som tar all umgängesrätt ifrån mig utan att ens tala om varför.
En förundersöning av polis och åklagare där först min inlämnade bevis mystiskt förvinner någonstans mellan polisen och åklagaren, och sedan efter att ett andra olagligt förhör med min dotter utan att meddela min försvarare lägger man raskt ner hela förundersökningen och sätter en stor fet hemligstämpel på hela skiten....
Man tycker ju att vid det här laget kanske någon enda journalist skulle tänka...hmm här luktar det lite ruttet. Detta måste vi kolla upp. Men inte. Det finns dom som visat intresse men man tvekar. Man vill ju inte anklagas för att riskera barnens intigritet. Vilken jävla intigritet? Vad har barnen för intigritet i vårt samhälle idag? När socialtjänsten när dom vill kan banka in dörren och släpa ut dina barn under vilda ångest skrik. Är det intigritet? När barn ideligen döms att tvingas växa upp med föräldrar som är onda och egoistiska, som stänger den andra föräldern ute med alla tillgängliga medel? Är det intigritet? Jag är skrämd över hur många därute som är beredda att göra vad som helst för att förhindra all kontakt mellan sina barn och deras pappa eller i enstaka fall även mamma. För 25 procent av Sveriges barn som lever i ett ensamhushåll blir detta också deras verklighet. Dessuton måste ju mammans brott rättfärdigas också så att barnen inte skall tro illa om henne. Historierna varierar, men ofta har dom gemensamma drag. Han bara drog. Övergav oss. Han bryr sig inte ett skit om er. Han bara vill jävlas. Han förstår inte erat bästa. Har ni hört den förr?
Kan en hovrättsdom förändra något?
Det kom nyligen en dom från hovrätten i Skåne, som fastställer tingsrätten i malmös tidigare dom i fallet med en umgängessaboterande och ljugande mamma. I denna fil ovan för nedladdning ingår även vårdnadsutredningen. Pappan vann till slut efter åtta års kamp egen vårdnad om barnen. Detta trots att han inte hade fått tillåtelse att träffa barnen på väldigt länge, Trots att han varit anklagad för både att ha varit våldsam och ha begått övergrepp mot banen, och trots att barnen efter att ha fått sina sinnen förgiftade av åratal av hatpropaganda inte ville träffa sin pappa. Socialtjänstens vårdnadsutredning fastslår liksom lite motvilligt att denna mamma kanske inte är världens lämpligaste, men avslutar för säkerhets skull med att säga att det kommer att innebära en stor påfrestning för barnen att flytta från sin mamma till sin pappa.
Men han vann egen vårdnad till slut. Därmed upphävde hovrätten den så flitigt använda kontoinitetsprincipen som dom använde i tingsrätten mot mig förra gången och också planerar att göra denna gång. Det är ju nämligen den principen som har belönat mammor som med alla fula trick i världen lyckats hålla barnen från pappan tillräckligt länge. Då har politiskt korrekta experter nämligen fastslagit att det skulle vara skadligt för barnen att flytta till den förälder som det har spenderat minst tid med. Detta borde innebära en vändning i mitt fall eftersom dom är relativt lika, men i mitt fall behöver man ju inte följa några lagar å andra sidan så jag håller inte andan.
Även BRÅ bekräftar nu bilden
Även BRÅ bekräftar nu den bild som jag så länge försökt förmedla på denna blogg. I deras rapport "Kvinnors brottslighet till 2007" Kan man på sidan 380 läsande följande:
"Sammantaget pekar detta mot att det är mödrarna eller andra kvinnor som tar hand om barnen som står för den största delen av misshandeln mot de mindre barnen."
Men detta tystas också ner. Eller så är det väl inte en enda journalist i hela landet som brytt sig om att läsa BRÅ:s rapport. Men det är väl som med invandringen och problemen med den stora segregationen där. Vi sopar skiten under mattan istället och tror på det viset att vi lever i ett tryggt och ombonat hem. Men under mattorna jäser det och pyser. Upplopp i förorterna, mord och mordförsök mellan föräldrar, barn som hänger sig på privata vårdhem där dom lämnas vind för våg till ven som helst som vill bli miljonär. En socialtjänst som löper fullständigt amok i sin fanatism och sedan döljer sina brott bakom sekretesslagar utan att behöva precisera närmare än så.
Våldet i hemmet är lika stort åt båda håll. Det har människor som sett och vet försökt berätta i årtionden, men har inte lyckats göra sig hörda i den rasande propagandastorm som dom släppte lös på 70 talet då slagorden om våld och könsmaktsordning börjader dyka upp.
Riskbedömningsmodellen SARA
Vet ni vad SARA är. Det är vapnet dom sätter i händerna på mamman som kommer till familjerätten eller socialtjänsten. Ett formulär med kryssfrågor som skall fastställa pappans farlighetsgrad och perversa läggning. Sedan sätter socialsekreterarna koder på papporna som naturligtvis hålls interna. Exempelvis:
2 Personen har tidigare använt, eller försökt att
använda, våld mot bekanta eller obekanta.
1 Personen har tidigare hotat, eller upplevts som
hotande, att använda våld mot bekanta eller obekanta.
0 Personen har inte tidigare använt, eller försökt att
använda, våld mot bekanta eller obekanta.
Kort sagt så ses du inte som en pappa då du stövlar in på familjerätten, utan som en siffra. Beroende på hur mamman fyllt i SARA så kommer du i det läget att ha ett lågt nummer...kanske t o m 0 och då kan du ju bli rent av hyggligt bemött. Men om en mamma i testet, som för övrigt liknar ett "Är jag kär eller inte" test i Vecko-Revyn, kanske faller för frestelsen att kryssa i en och annan ruta för att kanske skaffa sig en och annan fördel i tvisten så stiger din poäng. Nu förstår jag varför socialsekreterarna som var och besökte mig i mitt hem i den första vårdnadsutreningen såg så livrädda ut hela tiden. Dom satt längst ut på soffkanten och nästan darrade då dom åt mina bullar och drack mitt kaffa. Ingetdera var förgiftat. Jag hade naturligtvis fått en ganska hög SARA poäng vad jag förstår nu. Och där sitter man som en total flane och begriper inte ett dyft.
När det gäller misshandel av kvinnor och
sexuellt våld riktat mot kvinnor finns det ett
samband mellan brottet och kvinnans totala
situation i samhället. Man kan se dessa brott
som det yttersta uttrycket för kvinnoförtryck.
Åtgärder som på lång sikt ökar jämställdheten
kan därför förväntas få följder också i
brottsstatistiken (Freivalds, 1997).
Ett tack
Kom in på mailen igår. Det var från Sorin, vars sons fall som jag har uppmärksammat på denna blogg tidigare. 11 åringen som tvångsomhändertogs från sin pappa och sattes på ett privat hem där han misshandlas och kränks. Sorin skriver inte perfekt svenska. Han är från Rumänien,men vad gör det? Budskapet går fram tydligt. Sorin är en pappa som inte ger upp ens under den värsta press du kan tänka dig. Christer Cüñat är en annan och det finns några till. Även många kvinnor kämpar för barnens självklara rättigheter. Vi behöver bli fler och vi behöver resurser. Är du en pappa som är beredd att kämpa ända in i kaklet, och som är villig att gå ut öppet med vem du är vad som har gjorts mot dig. Om du håller med om vad jag skriver här så hör av dig. Vi behöver hjälp. Vi behöver bli fler brothers in arms. Men om du inte anser att vi behöver starta en rörelse i Sverige som vågar stå upp för våra barns rätt utan rädsla och utan att hyckla. Vi behöver er som har förstått att detta måste spridas. Att vi måste sluta gömma oss och stå med varandra helt öppet istället och vittna om socialtjänstens ibland helt tokbizarra övergrepp.
Vi behöver männisor med mer hjärta och mindre rädsla. Människor med ryggrad och civilkurage. Finns det några runt Göteborg först och främst och berätta lite om er. Jag har kört detta förr, men begick misstag. Jag lär mig. Men som sagt, att kämpa är inte fel. Åtminstone tills det absolut sista hoppet slocknat. Men innan man når dit då gnäller man mindre och kämpar istället. Dessutom i en grupp som består av enbart likasinnade. Enbart sådana som förstår vad du pratar om. Hör av er om det låter intressant sp berättar jag mer.
Sorin har gjort allt som har förväntats av honom här i Sverige. Skött sig, han har lärt sig språket, han har sökt och fått ett jobb och han har alltid tagit väl hand om barnen. Mammans beteende finns det dock många anledningar att ifrågasätta. Men då istället för att efter skilsmässan låta pojken få lugn och ro hemma hos sin far och i sin nya skola, där han för första gången slapp att bli mobbad...ja då kommer plötsligt 5 stora tuffa poliser och släpar iväg Robert till ett privat HVB hem där han misshandlas och kränks grovt. Och där man låser in honom på ett otidsbegränsat straff. Vilket klassas som tortyr av amnesty väl?
Dessutom förstår inte pojken vad han straffas för. Det enda han sa var ju sanningen. Mamma har slagits och tvingat oss att ljuga. Denne lille pojk låser dom in på ett behandlingshem med behandlingsmetoder som mest går ut på att städa, när dom istället borde ge honom ett pris som årets hjälte i Aftonbladet. Killen som stod emot misshandel, mobbing och hot från socialtjänsten och som aldrig vek en tum från sanningen. Han är 11 år och redan modigare än majoriteten av Sveriges vuxna. Så här behandlas dessa barn idag.
Så här skriver Sorin:
Hej till alla
Jag vill ta möjligheten att tacka till Joakim, Christer, Anette, Anna och ni alla andra som hjälper mig och mina barn, ni har gjort so mycket för oss. Det är svårt att säga men jag måste göra det, mina så kallade kompisar som frågar mig hur Ricky mår och annat, men de har inte tagit en timma för att läsa eller skriva, kommentar, eller göra en anmäla för våran del, men ni har gjort det och jag är evig tacksam för det. Vissa av er har hjälpt mig med praktiska saker, de nämnda ovan, tagit mycket tid med det. Joakim har varit med mig överallt, på alla möte jag hade plus träffat mig och min son och givit oss mycket support, samma har Christer och Anna gjort. Även jag vet att ni har samma problem som ni har drabbas av dvs. (Blivit knäckta av systemet). Och det är inte lätt när man är själv upptagen med sina problem och hjälpa andra samtidigt. Är inte lätt när man är ensam.
TACK
Med vänlig hälsning
Sorin
PS. Gitarren på bilden ovan är värderad till en miljon pund. Så visst fan kan man bli rik på musik...