Hundratals barn utsätts för sexövergrepp i samhällets vård
Kategori: Barn
Föreningen Samhällets styvbarn meddelar att resultaten av den pågående utredningen om vanvård i den svenska barnavården börjar komma fram. Utredningen pågår året ut men redan dom priliminära resultaten är alarmerande.I SVT Rapport den 16 Oktober berättade Göran Johansson, som leder vanvårdsutredningen, att hälften av de drygt 400 intervjuer som sammanställts talar om sexuella övergrepp i fosterhem och på institutioner.
"Det bekräftar vad våra medlemmar berättat på våra möten, i brev och i telefonsamtal. De talar om en barndom med övergrepp, utnyttjande och vanvård". Säger en representant för föreningen som ser detta som en bekräftelse på vad dom redan anat.
Och precis då man inte trodde att läget inte kan bli värre så blir man ändå förvånad då man läser nästa mening i pressreleasen. "Göran Johanssom berättar också att de barn som berättade om detta inte blev trodda och att man skyddade förövarna." Det svindlar fortfarande att läsa sådant. Trots att man borde vara rätt härdad nu.
Dunkla drivkrafter bland "barnbeskyddarna"
Kan det vara så att det är just människor med tvivelaktiga motiv till varför man vill jobba med barn, som även just söker sig till denna bransch. Där kan dom uppenbarligen riskfritt stilla sina perversa böjelser (när dom inte är här eller på min namninsamling och skriver om dom), och dessutom få furstligt betalt under tiden. Pengarna står du och jag för via skattsedeln. Och det är inga små summor det handlar om. Enbart sveriges ca 500 privata så kallade HVB hem slukade över fyra miljarder av våra skattepengar i fjol. Lägg sedan de statliga instutionerna, familje och fosterhem på det, samt miljarderna som slängs bort på onödiga vårdnadstvister och lönerna för de mängder av människor som sitter och administrerar eländet, så blir det tydligt att vi alla tvingas betala en smärre förmögenhet ur vår gemensamma kassa för att hålla denna brottsliga verksamhet igång.
Enbart i Kungsbacka kommun jobbar över 150 människor inom "familj & individomsorgen". Själv har jag alltid tyckt att det är en konstig benämning på den myndighet som gång på gång visar att det i själva verket inte alls handlar om någon omsorg. Dom borde byta namn till "Familj & individ krossare".
Är det inte också sorgligt ironiskt att det så ofta är just de anklagelser som så ofta riktas mot oss fäder för just detta brott som i själva verket möjliggör detsamma? Mitt fall är bara ett av väldigt många där falska anklagelser används som vapen för att förstöra min och min dotters relation.
Det verkar nästan som att dom fäder som är mest engagerade och ovilligast att släppa kontakten med sina barnl, som också löper störst risk att fängslas oskyldigt. Vi ska inte mopsa upp oss och protestera å våra barns vägnar, då sitter vi löst till. Det är också min dotters fall ett talande exempel på.
Inte den enda konsekvensen
Denna artikel i Washington post bekräftar också bilden av att instutionsvård och annan form av vanvård får livslånga konsekvenser för de yngsta barnen.WASHINGTON (AP) - Små barn som räddats från barnhem och omplacerats i goda fosterhem får betydligt högre resultat på IQ-tester än barn som blev kvar. Detta konstaterar ett unikt projekt i Rumänien som har djupgående konsekvenser för barns välfärd världen.
Enbart denna åtgärd betydde skillnaden mellan borderline och andra personlighetsstörningar och genomsnittlig intelligens för en del ungdomar.
Den viktigaste upptäckten i studien, barn som räddats från institutionsvård före 2 års ålder hade den största förbättringen - Detta ger viktiga nya bevis för att de första åren en känslig period för hjärnans utveckling, enligt det forskar team från USA som genomförde forskningen. "Vad vi egentligen talar om är vikten av att få barnen ur dåliga miljöer och placera dom i goda miljöer", säger Dr Charles Nelson III på Harvard Medical School, som lett studien som publicerades i December 2007 i tidskriften Journal science. "Ju tidigare barnen kommer ifrån den dåliga miljön, desto mindre sannolikt är det att barnet skall få stora problem", tillade han.
Unicef har nu börjat använda uppgifterna för att försöka påverka många länder som fortfarande är beroende av statligt drivna barninstutioner, att byta till fosterhems-liknande system. "Forskningen ger konkreta vetenskapliga bevis på de långsiktiga konsekvenserna av berövande av kvalitativ vård för barn," säger Unicefs barnskydds specialist Aaron Greenberg. "Den intressantaste delen av denna studie visar att den personliga omsorgen och behandlingen ett litet barn får effekter för dess kognitiva och intellektuella utveckling."
Att barnhem och instutioner inte är optimala för barns utveckling kommer inte som någon överraskning. Tidigare studier har visat att tusentals barn som adopterades under 1990-talet från smutsiga barnhem i Östeuropa, Kina och andra länder fortsätter att få allvarliga utvecklingsproblem även efter övergången till den nya välbärgade hem med ömma föräldrar.
Sverige kritiseras återigen av FN
Det är nu 20 år sedan Sverige skrev på och förband sig att följa FNs barnkonvention. Det löftet till FN var inte ens värt pappret som Göran Persson leende skrev det på. Fortfarande gäller svensk lag över barnkonventionen, vilket inte minst visar sig i upprepade förbrytelser mot artikel 12 som slår fast barnens rätt att komma till tals i frågor som rör deras liv.
För inte länge sedan släppte BRÅ en rapport om kvinnors brottslighet. Förvånande skriver man nu att mödrar är i majoritet gällande brott som barnmisshandel. Trots detta vinner dom ensam vårdnad i omkring 95 procent av alla vårdnadstvister där det föreligger "samarbetssvårigheter", som är den term som kvinnomaffian smart nog skrev in i lagen 2006.
Tänk efter....hur svårt är det egentligen att, om man vill sära på pappan och barnen, skapa "samarbetssvårigheter" om man är mor och därmed kan vara rätt säker på att tjäna på det? Man blir ju daltad med från den stund man med mascaran utsmetad av krokodiltårar kliver över tröskeln på familjerätten.
"Nämen....har han det? Vilket uselt karlkräk!" Och så gapar man efter ännu mer pengar ner i det svarta hål som politikerna döpt till "projekt kvinnofrid". När får vi en lag om mansfrid? När får vi skyddande boenden för fäder och deras barn? Tror ni verkligen inte att det behövs? Men inte ett enda kan man skrapa fram någonstans i hela landet. De barn som har en olämplig mamma lämnas helt i sticket. Eller så hamnar dom på en låst statlig instution, men även om dom hade fått världens bästa vård på dessa anstalter är det i regel alldeles för sent för dessa barn.
Här till höger är en bild på en av de isoleringsceller som fortfarande finns och används på varje anstalt. I dessa låser man in barn som inte beter sig efter det fastlagda mönstret i upp till 24 timmar. Var tionde minut skall man sedan gå och titta på dom genom en glaslucka i dörren. Detta gör vi mot barn så unga som 13-14 år. Det har till och med hänt att man sätter barn på dessa anstalter i brist på plats.
Flera barn som senare hamnat på ett häkte för vuxna säger att det är rena himmelriket i jämförelse. Jag tror dom. Jag har sett det själv. Jag har under ett år jobbat på en sån här instution. Jag har hört ångestskriken genom celldörren. Jag glömmer det aldrig så länge jag lever.
Var femte år granskas Sverige efter hur man efterlever barnkonventionens regler, och var femte år får vi oss en trött påminnelse om hur mycket vi brister. I år var det dags igen. Men Sverige svara som vanligt lätt urskuldande en massa floskler om hur duktiga vi är. Trots att rehabiliteringen av unga med nuvarande metoder endast lyckas rädda ett fåtal, och dessa hade nog klarat sig till och med bättre utan den sortens hjälp.
Kom och tänd ett ljus
Om du bor i trakterna av Kristiansdag och vill göra en insats för barnen i vårt land, så boka in den 20 November i Almenackan. Då anordnar Pappa-Barn Kristiansdag en ljusvaka för att påminna om att vi faktiskt har ett stort problem. Pappa-Barn Kristianstad är trots namnet en helt fristående förening med egen styrelse och egna stadgar, och med en grundare som är en av dom största kämpar jag har träffat. Gud vad jag känner igen mig själv i hans trötta och ihopbitna ansikte. Han har också lyckats med mycket på kort tid.Ni som inte kan komma men ändå vill stötta aktionen kan sätta in 30 spänn till en marshall via donationsknappen ovan så ser jag till att dom köps in och märks med era namn. Detta har ni mitt hedersord på. Och jag tror dom flesta nu börjar förstå att det faktiskt är värt ganska mycket.
Det blir aktiviteter hela dagen i centrum för stora och små, och sedan tänds ljusen på kvällen. Representanten från Unicef kommer att tala och påminna Sverige om att det är hög tid att lagstifta om barnkonventionen. Sedan blir det uppträdande av en viss "pappabloggare" med kompanjoner. Hoppas vi ses där. Alla organisationer som jobbar för barns väl har för övrigt inbjudits. Alla har tackat ja utom två....Rädda barnen och BRIS.
Det känns som att jag har haft rätt i mina farhågor om dessa två organisationer. Dom jobbar mer för den feministiska varianten av jämställdhet än för barnen. Precis som socialnämnderna i de flesta kommuner. Detta tankeätande virus har spritt sig och fått rejält fäste i hela samhällskroppen och det blir bara värre och värre ju fler manshatande queerteoretiker vi släpper in på våra daghem, i vår riksdag och på våra universitet. På Uppsalas universitet har det varit illa länge och det blir knappast bättre. Snart får dom inte släppa minsta avhandling ifrån sig förrän den har godkänts av genusexperterna. Det kanske redan är så illa förresten.
När mitt ombud gick juristlinjen i Uppsala hade dom infört genus i vartenda ämne. Detta innebar att en genusexpert blev inbjuden att föreläsa om vart och ett av alla ämnen som avhandlades. Då det var dags för skatterätt blev hela upplägget rätt skrattretande, men dom lyckades naturligtvis även inom detta ämne bevisa att män skulle ha någon slags gräddfil på kvinnors bekostnad. Det är nämligen det genusvetenskapen är till för att göra. Synliggöra detta enorma kvinnoförtryck vi har i Sverige som väldigt få av oss faktiskt har sett eller upplevt, men de flesta ändå tror på. Inte så konstigt eftersom "sanningen" dagligen sprids av media, "experter" och tyckare i allmänhet. Att den är vinklad och hårt filtrerad tycks inte föresväva de flesta av oss.
Varför är ni förbannade på mig?
Ni Ibis och Tomas som skriver elakheter om mig i kommentarerna och enligt uppgift även har ringt människor och uppmanat dom att ta avstånd från mig. Varför? Jag trodde vi ville samma sak? Hade det inte varit bättre att lägga den energin på att debattera med dom som är motståndare till pappors och barns rätt att umgås efter en separation? Vilket hot utgör jag och min lilla blogg mot er?
Likt mannen på bilden bredvid har jag offrat allt. Och precis som honom jag gjort det av kärlek. Kärlek till mina barn. Min inkomst är för närvarande 0 kronor i månaden, efter att försäkringskassan utan förvarning för någon vecka sedan drog in mitt lilla rehab bidrag som jag blivit lovad att få behålla till Maj. Nu kliar jag mig i skallen och funderar på hur fan jag skall få ihop detta utan att gå i personlig konkurs. Det finns ju alltid lösningar, men inga som inte tar lång tid. Därför blir det jäkligt krångligt när man plötsligt ett par veckor innan räkningarna skall betalas får veta att man inte får någon inkomst. Är det problem som dessa, eller möjligtvis allt gratis dygnet runt arbete jag lägger ner som gör att jag drar på mig missunsamhet och påhopp från dessa påstådda "kämpar" i papparörelsen?
Varför detta behov att slå ner på alla som på minsta sätt sticker upp och försöker åstadkomma någonting? För mig är ni inget problem. Människor ser lätt igenom era manipulationsförsök. Det som intresserar mig framförallt är en sak.
Jag har debatterat många gånger med övertygade feminister och vet vilka tjuvknep dom gärna använder sig av. Nämligen exakt samma som ovanstående häcklare. Samma exakta manual. Ta bort fokus från sakfrågan. Slå ner stenhårt på minsta misstag. Anklaga mig för att göra ett uselt jobb. Beskriva mig som usel på journalistik. Förstora upp småsaker till enorma proportioner. Hitta något att smutskasta mig för bland alla hundratals artiklar jag skrivit. Ändå blir försöken bara patetiska. Men när argumenten tryter för den sortens människa blir han arg och börjar gå till personangrepp. Jag har bland annat utnämnts till psykopat på en blogg tillhörande en av styrelseledamöterna i Fi. Detta för att jag ställde en fråga om orättvisorna rörande statsstöd till kvinno respektive mansjourerna. Jag har loggen sparad någonstans. Om någon anser att det är viktigt så hör av er så rotar jag fram den.
Sedan har vi den anonyme klottraren som har bestämt sig för att sabotera den pågående namninsamlingen genom att göra den till ett forum för sina egna perversa fantasier. Det vrider sig i magen på mig när jag läser sån skit. Jag kan inte hjälpa det. Men som Mikael skrev i en kommentar. Detta tydliggör bara vilken sorts människor det är som dedikerar sina liv åt att bekämpa jämställdheten. Istället för att bejaka den. man kan ju undra dock vad denna störda individ grundar sina allvarliga anklagelser på? Och vad är motivet? Vill dom smutsa ner sin rörelse ännu mer?
Nu är det dags att resa sig
Ni har säkert hört uttrycket "when the going gets tough, the tough get going". Nu är det tufft. Trots en dom som talar om ett skyndsamt återupptagande av umgänget, och som kom redan för 15 dagar sedan, händer absolut ingenting. Jag misstänker att familjerätten i Kungsbacka som utsetts som verkställande myndighet har med den saken att göra. Men trots alltfler impulser som säger att jag inte kommer att orka så vet jag innerst inne att det är just i detta ögonblick och i just nu som jag absolut inte får ge upp. Jag skulle kanske lära mig att leva med ett sådant beslut, men jag skulle förlora allt hopp om ett harmoniskt och någorlunda lyckligt liv. Det skulle sitta som en gifttagg inne i mig. En tagg som river och skär, men inte går att plocka bort. Ingen bot, ingen kompensation, för alltid stämplad som en förgripare, precis som min dotters morfar. Idag verkar han mest knäckt och vill inte ha med saken att göra. Jag antar att han kämpat färdigt mot R:s mormor, och inte är sugen på en returmatch.
Vill du leva ett liv på knä?
Jag kan naturligtvis inte tala för andra men jag kommer aldrig att finna mig i att mitt barn misshandlas av de människor som tjänar bra för att vara hennes skydd. Hennes trygga famn i stormen. Att den famnen inte alls är trygg vet många redan, men däremot vet dom flesta inte hur jävla illa det verkligen är. Denna blogg, samt många andras har bidragit till att fler människor får upp ögonen för verkligheten. Sedan sprider det sig som ringar, men det går sakta. Denna blogg har, enligt den senaste veckorapporten från statcounter, haft över 2000 besökare den sista veckan. Detta är dubbelt så mycket som jag trodde och en glad överraskning. Samtidigt vinner en ung tjej från övre Norrland pris som årets bloggare med 50 000 besök i veckan. Hon bloggar vad jag förstår om sina naglar.
Tony Rickardsson skulle nog ha sagt något sånt här om han haft min blogg:
Määän jaaa ee inte bitter. Nä för fan....Jaa meeena...Naaaaglar? Ja tycker de ee beuuundransvärt att någon klaaarar att skriiiiva ett inlägg om daaan...om siiina naaaglar??...Ja meeena... huur många sätt finns det att beskriiiiva dom på?
Men nu vill jag gå från ord till handling. Därför har jag och några av mina nya men nära vänner bestämt att vi startar en stiftelse under namnet "Daddys". Namnet är bra eftersom det är plural, vilket ju betyder "Pappor", det vill säga fler än bara jag. Även om jag kanske får dras med tilltalet "Daddy" i framtiden också. Jag välkomnar fler att joina mig i denna kamp för barn och föräldrars mänskliga rättigheter, det finns dock ett "men"...
Jag vill inte jobba med personer som fortfarande tror att det skall gå att "prata" socialtjänsten tillrätta i fall då dom öppet diskriminerar. Det lyckades visserligen med Härryda socialtjänst i fallet med 11 åringen som felaktigt omhändertogs via LVU och sattes på Vassbo HVB hem i Uddevalla. Han kommer att nu att få flytta hem inom kort. Men enligt pappan som upplevde soc i Härryda både före och efter fallet uppmärksammades på min blogg, så hade den nog ett ganska stort finger med i det spelet. Offentlighet är det enda dessa människor fruktar. Vilket leder mig till nästa punkt.Jag vill inte jobba med människor som ännu inte förstått att det inte hjälper att ligga lågt, som man alltid blir rådd. Det är motsatsen som är det effektivaste. Öppenhet. Bara ordet får vilken korrupt socialsekreterare som helst att darra. Alla ni som tror att jag, genom att fullständigt visa upp mig naken på nätet, gräver min egen grav. Jag tror ni kommer att bli motbevisade till slut. Men det är naturligtvis endast spekulation. Jag går dock på magkänsla i det här fallet. Samt ett samtal som mitt ombud har haft med en chéf i Kungsbacka socialförvaltning. Men mer om det senare.
Jag vill inte heller jobba med människor som accepterar ett liv på knä inför dessa familjerätter och domstolar. Jag vill jobba med människor som står upp oavsett orkanstyrka. Visst, alla ramlar vi då och då, men dom starka reser sig igen efter dom har vilat ett tag. Jag vill jobba med människor som inte räds det vapen, kallat fruktan, som dom använder mot oss.
Daddys kommer att vara öppet för alla medlemmar som vill stötta oss, dock kommer ledningen att screenas noggrant. Därav också orsaken att välja stiftelseformen. Föreningar som bildats i ett försök att skapa förändring drabbas i de allra flesta fall av inre splittring efter ett tag. Eftersom styrelseplatserna utses genom val så kan alla som är minsta lena i truten till slut bli invalda och sen är cirkusen igång igen.
För att undvika risken med "nedsmutsning" i ledningen kommer Daddys att styras i just stiftelseform, vilket mer liknar ett bolag till styrelsesättet. Vilken väg denna idé tar har jag ingen aning om, men att det är hög tid att försöka agera, det vet jag. Idéerna finns också. Det enda som saknas är pengar. Alla som vill stödja denna idé kan bidra med ekonomisk hjälp via donationsknappen som finns längst upp till höger, eller genom att man hör av sig och erbjuder hjälp med saker som måste göras. Alla bidrag kommer att redovisas öppet här på bloggen, om inte bidragsgivaren själv undanber sig detta. men då kan gåvan ändå redovisas anonymt. Om denna plan har någon chans att lyckas, vet jag inte.
Den som lever får se...
Läs även andra bloggares åsikter om Sex, sexövergrepp, sexuella övergrepp, glömda barn, barnmisshandel, korruption, socialtjänst, domstol, juridik, familjerätt,
Bloggadress: http://www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=3863