Varför får jag inte visa min kärlek till mitt barn?
Kategori: Barn
Detta är min dotter. Liksom dom flesta andra föräldrar älskar jag mitt barn gränslöst och gör vad som helst för hennes skull. Liksom många andra föräldrar bloggar jag om mitt barn, Bedyrar henne min kärlek offentligt och visar stolt upp mitt vackra barn på min blogg. Men i motsats till dom flesta andra föräldrar får jag inte det. Inte heller har jag fått träffa henne, prata med henne, krama henne eller trösta henne på över ett halvt år nu. Det enda sätt som står mig till buds för att visa min dotter hur mycket jag bryr mig om henne, och att jag inte har övergett henne är denna blogg. För detta anses jag av många vara en olämplig förälder som permanent skall separeras från mitt barn. För Sveriges 57 300 (google) mammabloggare anordnas numera en årlig gala där den som "kränker" sitt barn bäst tilldelas ett pris.
Socialtjänstens utredning som enligt brev från förvaltningschéf Gunnel Pettersson var klar redan den 17 Augusti. Alltså på dagen då tidsfristen rann ut. Kom konstigt nog inte till tingsrätten förrän den 31 Augusti, alltså först två veckor senare. Är det förenligt med tingsrättens krav på skyndsamhet? Själv har jag fortfarande inte fått någon kopia trots löfte den 9 Augusti från tingsrätten att den var på väg till mig. Går posten med åsnor i Hallands län?
Mitt ombud fick däremot ett exemplar någon dag senare, trots socialnämndens protester och han har varit vänlig nog att kopiera den och postat den till mig från Falköping. Den är belagd med sekretess och jag får därför inte delge er någonting ur innehållet. Handlingen innehåller känsliga uppgifter så därför hemligstämplas bekvämt nog handlingen. I rättens beslut framgår det att man från socialtjänsten motiverat detta med att jag offentliggör deras metoder och att det är därför man vill hålla den "sekret" för mig. Är detta förenligt med demokrati och rättssäkerhet? Är det förenligt med lagstiftningen om "barns bästa"? Är det ens förenligt med grundlagen?
Jag är enig med socialtjänsten i Kungsbacka i ett den innehåller känsliga uppgifter. Känsliga för dom själva. Dom har nämligen bland mycket annat begått urkundsförfalskning i den, genom att ändra uppgifter från förhörsprotokollet med min dotter för att framställa mig i en sämre dager. Detta måste väl ändå vara grovt tjänstefel och grund för ett omedelbart avskedande? Detta gäller det första förhöret som hölls. Gällande förhör nr 2 så har jag ingen möjlighet att kontrollera då någon inom vårt polisväsende har belagt hela den nedlagda förundersökningen med sekretess. Även för mig som är part i detta vårdnadsmål. Socialtjänsten har däremot fått ut hela förundersökningen i och med att man citerar ur den i utredningen. Huruvida min motpart fått ta del av matrialet känner jag inte till. Tingsrätten har dock gjort rätt klart för mig att man inte kommer att begära in den, trots vår önskan. Lite märkligt eftersom man ju tog umgängesrätten ifrån mig i avaktan på just polisens och socialtjänstens utredningar. Det var ju det angivna skälet.
Vill också påpeka en sak för alla som tycker att jag kränker mitt barn genom att bedyra henne min kärlek på det enda sätt jag har fått och kunnat, sedan jag fråntogs alla rättigheter gällande min dotter. Texter i bilder, som den ovan där jag "kränker" både min dotter och mig själv, är inte sökbara på sökmotorer.
Om det är mitt barns intigritet ni oroar er för har jag goda nyheter
För övrigt kan jag meddela att jag så snart som möjligt kommer att ta bort all sökbar text från bloggen som innehåller min dotters namn. Detta gäller för övrigt även alla andra personer under 18 år som inte redan är offentliga. Jag har inget intresse av att bråka med någon. Jag har aldrig sökt denna strid. Den har tvingats på mig och om det nu är så att det är min dotters intigritet som många är så oroade för så torde ju denna åtgärd lösa det problemet, eller hur?Själv är jag dock långt ifrån övertygad om att det är just det som skaver så hemskt med min blogg utan helt andra saker. Men vi får väl se om kritiken från "Moa Karlsson" m fl tystnar nu då?
Ni som tycker att det jag gör är en kränkning mot mitt barn har dock ingen som helst aning om vad en kränkning är. Det har jag. Min dotter också. Jag vill dock bestämt hävda min åsikt att de kränkningar som begåtts mot henne har jag inte varit ett dugg delaktig i. Tvärtom har jag jobbat mig halvt till döds för att skydda henne från dessa övergrepp. Men för mig kvittar det. Det är inte min dotter som har saker att skämmas för i denna soppa ändå. Det viktiga för mig är ändå att dom som har begått dessa skändliga handlingar mot mitt barn står kvar med sina namn här tills ansvar har utkrävts. Jag kommer inte heller någonsin att låta hatiska människor skrämma mig till tystnad.
För skojs skull gjorde jag också en bildsökning på Google, orden "pappas prinsessa" genererade 119 000 träffar. Fy fasen vad många olämpliga föräldrar det finns i detta land.
Härrydafallet
Vad gäller fallet med Xxxxx i Härryda så är jag förhindrad att säga speciellt mycket om även det. Men sedan hans fall uppmärksammats bl a på denna blogg så har läget ljusnat betydligt. Orsaken till att jag inte längre skriver ut hans namn har jag redogjort för ovan. Man menar från socialtjänstens sida att det finns risk för att han själv kan drabbas av den publicitet som hans fall har skapat. Själv är jag inte helt övertygad om att detta är den enda anledningen till att man helst ser att dessa inlägg försvinner, men så har jag ju heller å andra sidan inte den bästa erfarenheten av socialtjänstens ärlighet. Det kan ju naturligtvis färga min åsikt en aning.
Kanske även chéfer och politiker inom socialtjänsten tar intryck av det som skrivs här? Det vore ju i så fall ett gott tecken. Och i sådana här lägen så får man ju både ge och ta. Det är för övrigt det som brukar kallas samarbete. Därför kommer jag även i fallet med denna pojke nu, som en gest av god vilja att ta bort alla referenser i den sökbara texten till pojkens identitet. Även google länkarna skall ses över så att hans intigritet tillgodoses. Inläggen får dock ligga kvar anonymiserade till den dag då vi får ett beslut på papper att Xxxxx får komma hem. Sedan försvinner även dom från denna blogg. Case closed.Tänk ändå vilken skillnad det verkar vara på olika kommuners socialtjänst i deras tänkande. Inte vad som är "barnens bästa" för där är dom nog rätt överrens verkar det som. Nej, vad jag menar är hur dom ser på sitt eget bästa. Vissa verkar ha lite självbevarelsedrift medan andra till och med helt verkar sakna sådan i sin maktfullkomlighet.
Om jag hör Gudrun bräka om "könsmaktsordningen" en gång till, så får jag spader
Det saknas dock inte direkt andra fall att skriva om inom området Pappa-Barn diskrimineringen. Men i fortsättningen kommer jag som sagt enbart att skriva namnen på vuxna. Både sådana som misskött sin allmänna ställning och därmed kränkt barn eller deras föräldrar. Men även på andra kända personer och sådana som jag vill hylla. På det sättet faller ju argumentet att jag kränker barn genom att uppmärksamma deras utsatthet och maktlöshet i händerna på ofta rent usla utredare, som alla tycks vara eniga med Gudrun Schyman i frågan om könsmaktsordningen i samhället. Dock är man oeniga med henne i frågan om pappadiskrimineringen inom socialtjänsten. Senast igår morse stod denna eviga gnällkärring i morgonstudion och erkände att detta är ett problem...om än litet. Hon bjöds in för att debattera med tre män ur moderaternas nybildade mansförbund. För övrigt det första inom sitt slag i Sverige någonsin. Ett fantastiskt modigt och efterlängtat initiativ av Moderaterna för övrigt. Heder åt dom för detta utmärkta och unika grepp i internationellt jämställdhetsarbete.Manlig härskarteknik
Gudrun som förutom den lilla petitessen med tvångssepareringen av fäder och barn, inte ser någon diskrimering mot män alls, körde som vanligt med samma manliga härskartekniker i sitt sätt att debattera som hon älskar att anklaga oss män för. Det var knappt dom tre stackars gubbarna i studion fick en syl i vädret. Ett effektivt men fult sätt att debattera. Gudruns råd till de tre företrädarna för Moderat jämställdhet var för övrigt att dom borde bli feminister allihop, om dom nu verkligen var intresserade av rättvisa mellan könen. Som hon för övrigt enbart ser som en social konstruktion. Finns det någonting som skulle kunna väcka Gudrun Schyman till en stunds eftertanke? Jag kan inte komma på vad det skulle kunna vara i så fall.
Intressant grepp också av TV 4 att bjuda in en människa som jobbar för jämställdhet mellan könen för att debattera med tre andra som jobbar för samma sak.... För övrigt förnekade sig Gudrun inte. Som vanligt drog hon fram sin älskade statistik som enbart verkar finnas i hennes huvud. Några andra källuppgifter kan jag inte påminna mig att jag någonsin hört henne referera till. I Oktober kommer hon och skall föreläsa för oss på journalistlinjen. Kan man möjligen välja svininfluensan istället?
När vi ändå är inne på ämnet politik så vill jag passa på att än en gång lyfta på hatten för den modigaste och klokaste kvinnan i svensk politik, Camilla Lindberg (fp). Hennes och Pär ströms artikel på Newsmill häromdagen var ännu ett mästerstycke. Vi skulle behöva fler politiker av den kalibern i Sverige.
Aftonbladet har nu gått åt helvete för långt
Jag brukar undvika att läsa det gamla partiorganet Aftonbladet, för det är rätt sällan jag klarar att ta mig igenom den utan att känna mig på gränsen till våldtagen av allt manshat dom spyr ur sig. Jag säger inte att alla på tidningen är dåliga journalister. Jag förnekar inte heller att dom en och annan gång har intressanta artiklar och duktiga krönikörer. Problemet
sitter i toppen som så ofta. Inte nere på golvet. En journalist, vid sidan av Kerstin Weigl som har passerat alla gränser för lögnaktiga påhopp på män och pappor är Kristina Edblom. Alltså samme reporter som i vintras hårdnackat ställde sig på den avslöjade bedragerskan Liza Marklunds sida i debatten om falsariet med Gömda och Mia Eriksson. Hon skrev rena förvarstal för dessa två barnstjälande kvinnor i tidningen. Hon låg också tillsammans med Kerstin Weigl bakom Aftonbladets uppmärksammade artikelserie med dom 153 mördade kvinnorna. 153 kvinnor har mördats av en närstående under 2000 talet. Denna reportage serie antar jag också var ett led i att återupprätta deras kompis Liza Marklunds förlorade heder. Men det föll ganska platt. Själv undvek jag att läsa artikelserien. Jag har tillräckligt mycket att reta mig på ändå. Men igår råkade jag få se en av artiklarna. Jag säger bara rent ut FY FAN vilket jävla hyckleri dessa kvinnor står för. Här är artikeln. Visst kanske AB får en och annan gratisbesökare nu men detta måste bara visas upp.
Här skriver Edblom om kriminologen Mikael Rying vid mittuniversitetet som har gjort en undersökning om kvinnovåldet. (Undrar hur många undersökningar det finns i detta ämne?) Han har dragit slutsatsen att män som mördar sina kvinnor gör det för att dom inte klarar av separationen. Citat: Hans forskning visar, precis som Aftonbladets unika granskning, att kvinnorna oftast dödas när de vill lämna sina män. Vårdnadstvisten blir det slutgiltiga beviset för att relationen är över.
Vidare skriver hon: – Det blir symboliskt viktigt när de förlorar vårdnaden. Det blir spiken i kistan. Själva vårdnadstvisten är ofta ett sätt att hålla liv vid relationen, säger Mikael Rying.
Forskningen visar att de här männen oftast är personlighetsstörda. De kan inte hantera separationen, utan blir kränkta och reagerar primitivt.– Det bli en panikreaktion, även om den är överlagd. De har svårt att hantera motgången och att anpassa sig. De är omogna och reagerar nästan som barn.
Pappor är mordiska gnällspikar
Jag försvarar på intet sätt dessa mäns handlingar. Det är inte poängen med detta. Jag ifrågasätter inte heller Aftonbladets rätt och skyldighet att granska detta ämne, även om man ibland kunde önska att Aftonbladet även tar upp dom fall där offer och förövare är man repektive kvinna. Nej det är förminskandet av den kränkning det innebär för en far att förlora vårdnaden om sitt barn jag blir så inihelvete upprörd över. Detta skall även ställas i relation till att Weigl och Edblom på intet sätt är ovetande om alla dom fall där pappor fullständigt manglas sönder socialt, själsmässigt och ekonomiskt av alliansen som utgörs av socialtjänst, BUP, polis och åklagare. Detta kallar Edblom (oavsett om det är ett citat) för en motgång! Här skriver Weigl att hon har ett helt skåp fullt med brev från förtvivlade pappor. Men dessa kallar hon för "Gnällspikar" i sin krönika.
Höjden av dubbelmoral
Jag vill även rörande detta rikta er uppmärksamhet till en krönika undertecknad Kristina Edblom. Den heter "Tänk om de du älskade försvann" . Full av den vanliga "Uäää.. vad det är synd om oss kvinnor bullshiten." Här följer ett citat:
Alla har åkt. Jag leker med tanken: Tänk om. Tänk om livet såg ut så här. Ensamt och tomt. Bröstet ihåligt av saknad. Om inte mamma och pappa fanns. Om de som åkt inte kom tillbaka. Om det hände en olycka. Vi läser om död och förtvivlan, sorg och saknad. Om olyckor och mord. Om mammor som förlorar sina barn. Tonårstjejerna utan sin bästis.
Slutsats: Då en mamma förlorar ett barn är det en tragedi, om en pappa gör det så är det en motgång. Kan feministisk dubbelmoral och hyckleri bli tydligare än så här? Jag kan upplysa Kristina Edblom om att livet faktiskt SER ut så här för väldigt många pappor i Sverige. Bl a för mig.
Är Aftonbladet medskyldiga till dessa mord på kvinnor?
(Obs, bilden till höger är fejkad)
Om det hade funnits ett uns av sann journalist i någon av dessa kvinnor, hade dom då inte tyckt att det påstådda sambandet mellan mord på kvinnor och vårdnadstvister hade varit intressant att titta närmare på? Vad är det som har drivit dessa män OCH kvinnor över gränsen och orsakat dådet? Tänk er en rubrik i stil med "Mord och dråp på närstående - ofta relaterat till vårdnadstvister". Vad är det som har kränkt denne människa så svårt att han är beredd till ett sådant vansinnesdåd? Det saknas inte fall. Om ni börjar att läsa om dessa hemska tragedier med andra glasögon så ser ni säkert detsamma som jag. Här är några artiklar där just vårdnadstvister är inblandade. Hotade bränna ner sin ex sambos hus, Mordförsök i Gamla stan, Kvinna knivhuggen på Öland, häktad för mord,
Det tog mig ett par minuter att hitta dessa fall. Jag undrar hur många man skulle hitta om man hade hela Aftonbladets redaktionella resurser bakom sig? Tänk om det rent av är så att även många kvinnors liv skulle kunna räddas om man införde rättvisa inom familjerättssystemet? I så fall är ju Aftonbladet medskyldiga till dessa kvinnomord genom sin vägran att belysa problemet. Att vi drabbade pappor inte egentligen bryr oss om våra barn utan endast är ute efter att reparera vår relation...jo visst serru...säkert...Har ni hört låten "Jag blir hellre jagad av vargar"?
Bloggandet tar mycket tid
Sorgen det innebär att förlora sitt barn tar otroligt mycket kraft. Ilskan över hur jag blivit behandlad av myndigheterna ger kraft. Hur mycket ork man har för stunden beror mycket på vilken av dessa två känslor som är den dominerande. Bloggandet har varit min räddning. Men det går också ut över mitt liv. Jag hinner aldrig göra saker som jag älskar längre. Studierna blir lidande för att inte tala om ekonomin. Min blogg ger inga inkomster men den skapar däremot utgifter. Men jag tänker inte lägga ner bloggen, och om jag skriver för sällan så förlorar jag läsare. Därför tänker jag mig följande lösning. Jag tänker starta ett CD projekt. Nu till helgen är det bokmässa i Göteborg. Jag har gratis inträde i form av journaliststudent och det finns otroligt många spännande intervjupersoner på plats. Men med start i nästa vecka kommer jag att börja spela in musik. Min tanke är att med mina kontakter i musikvälden skapa en CD skiva som kan säljas till förmån för pappor och deras kamp för barn och rättvisa. Gudarna skall veta att det behövs. Man kan väl med lite lätt ironi konstatera att jämställdheten gällande resursfördelningen mellan dom repektive könens problem inte heller är särskilt rättvis. Helt hur det skall administreras vet jag inte men jag känner människor som är bättre än mig på sådant.
Processen med att spela in musiken hade jag tänkt att man skulle få följa här på bloggen. ni kan exempelvis lämna förslag på låtar, eller skicka in sina egna kompositioner. (Dom skall dock på något sätt beröra ämnet). Ni kanske t o m vill bidra på något annat sätt? Tycka till om omslagsdesign, eller vad det vara månde.
På det sättet får jag tid att syssla med något jag tycker mer om än detta eländes elände som suger musten ur mig. Om det händer något riktigt viktigt i mitt fall, eller något annat dyker upp ska jag naturligtvis skriva om detta, men annars så är ju min blogg nu redan så full av fakta inom detta område att mycket blir upprepningar. Det märker man då man läser många av mina gamla inlägg.
Prova att söka i min blogg på vilket ord som helst som har med familjerätt, pappors och deras barns situation, Gömdaskandalen, jämställdhet, politiker, you name it, så kommer ni att hitta mycket värdefull information. Jag tänker mig också att alla som vill sponsra detta projekt skall få sitt namn tryckt i omslaget. Vet inte om det kommer att komma in några pengar, men oavsett så vill jag i alla fall spela in musiken. Det kan jag i alla fall göra gratis. Det är royaltis, Tryckning, mastring och sådant som kostar. Att göra en CD kostar en del även om man gör det mesta själv. Sedan behövs ju hjälp med distrubution och försäljning. Ni som har kontakter och tycker att detta projekt låter bra får gärna hjälpa till.
Jag välkomnar alla sorts synpunkter på min idé.
Slutligen vill jag även passa på att "kränka" min nya kompis Sotnos. En skön kille som fick en olycklig start på sitt kattliv och som jag har adopterat från Göteborgs katthem. Han har inte flyttat hit än, men den 2 Oktober är det tänkt att han skall komma. Så nu blir jag i alla fall inte helt ensam i vinter. Bara dom nu inte tar honom med förstås...Må väl och tack för ert stöd
Läs även andra bloggares åsikter om Daddy, socialtjänsten, pappor, diskriminering, juridik, famil, barn, jämställdhet, Aftonbladet, Gudrun Schyman, Musik, Journalism, media,
