Socialstyrelsen mörkar statistik
Kategori: Barn
Bilden här till vänster påstås föreställa ett 18 veckor gammalt foster. På nätet kan man lära sig att barnet i 18 veckan kan gråta, göra grimaser, höra. Benen i innerörat och nerverna till hjärnan är utvecklade. Fostret kan höra ljudet av blod som pumpas genom navelsträngen och moderns hjärtslag. Det kan till och med bli skrämt av höga ljud. I Sverige tillåts aborter fram till vecka 22. Vissa inlägg önskar man att man inte hade behövt skriva. Detta är ett sådant. Men det är nödvändigt. Vill dock varna känsliga personer och människor, speciellt kvinnor som har trauman angående detta ämne. Läs detta endast om ni orkar.
Socialstyrelsen publicerade i veckan en rapport med budskapet: "Under 2009 gjorde 132 utländska kvinnor abort i Sverige." Denna siffra är emellertid helt missvisande. Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag tagit reda på hur stor den så kallade "abort turismen" blivit efter lagändringen 2008 där detta blev tillåtet. Kristdemokraterna var emot denna lagändring. Göran Hägglund fick vansinnigt med skit från samtliga övriga partier och i tidningarna efter hans motstånd mot att göra världens mest liberala abortpolitik tillgänglig för övriga världens kvinnor, och till slut lade han sig platt. Nu får han skit från sina egna istället...stackars Göran.
Socialstyrelsen "groda" utgår från felaktiga skrivningar till landets 106 kliniker som utför aborter. Där står det nämligen, både i det första brevet som gick ut i december 2008 och det andra brevet som gick ut i februari 2009: De aborter som den nya statistiken avser är aborter där kvinnan själv betalar för vården i samband med aborten och där hon inte tidigare hade laglig rätt att få abort utförd i Sverige.
Inte förrän i mitten av november 2009, när det tredje brevet skickades ut, hade texten ändrats efter att det felaktigheten att bara fokusera på egenfinansierade aborter påpekats; det var ju inte dessa siffror som regeringen ville få reda på, utan konsekvenserna av lagändringen 2007. Nu löd den nya texten:
De aborter som den nya statistiken avser är aborter där kvinnan själv betalar för vården i samband med aborten(antingen själv eller via en försäkring) och där hon inte tidigare hade laglig rätt att få abort utförd i Sverige.
38 000 barn aborteras per år enbart i Sverige
Jag vill poängtera att detta inte är en lätt fråga. Det finns fall där man svårligen kan argumentera mot rätten till abort. Däremot anser jag emellertid att den lagliga tidsgränsen måste ifrågasättas. Man behöver inte ta sig mer än utanför landsgränsen till Sverige så sänks dessa tidsgränser kraftigt. I Norge är den rådande tidsgränsen 12 veckor. Alltså långt innan fostret hinner bli mer eller mindre livsdugligt.
Svenska kvinnor utför årligen ca 38 000 aborter. Innan ni slänger er på kommentarsknappen för att angripa budbäraren, var snäll och läs den siffran en gång till, stilla er en stund och tänk efter.
I Sverige har kvinnorna alla möjliga rättigheter. Dom får allt möjligt stöd, fri ungdomsmottagning, fria preventivmedel, fri rådgivning, ekonomisk hjälp, underhållsbidrag, barnbidrag. Visst finns det fall som kan vara motiverade, visst går kondomer sönder men inte 38 000 om året? Pappan förlorar dock alla rättigheter att ha en åsikt angående dessa dödsdomar mot deras barn så fort dom där berömda 4 sekunderna är över.
En feministisk hjärtefråga
Dom flesta har väl förstått att det finns en "rätt" och en "fel" åsikt när det gäller abortfrågan. De människor som engagerar sig och försöker protestera mot detta stämplas som galna kvinnohatande fanatiker. Trots att denna fråga går långt bortom enbart "kvinnans rätt till sin kropp" såsom feministerna gör gällande. Det handlar om att ge kvinnor oinskränkt makt över liv och död. Visst är det kvinnor som bär och föder barn, och visst har många kvinnor historiskt fått offra sitt eget liv för att ge liv åt ett barn. Men i ett av världens medicinskt mest utvecklade länder är detta 2010 knappast längre ett giltigt argument för att 38 000 barn tas av daga.
Det finns knappast någon feminist som inte har en stark åsikt i denna fråga, men några som verkligen har profilerat sig som en starka förkämpar för kvinnors rätt att välja ända upp till den 22 veckan är Birgitta Olsson (fp), Katarina Lindahl (rfsu) och Inger Segelström (s).Just nu bedriver feministerna i EU med den nya EU ministern Birgitta Olsson i spetsen en kraftig lobbykampanj i syfte att utvidga sveriges liberala abortlagar även till det övriga Europa. Bland annat har en namninsamling startats i syfte att få ihop dom en miljon namnteckningar som skulle tvinga fram en lagändring inom EU. Något annat sätt att legalisera mord på livskraftiga foster blir nog svårt.
Olsson har redan lyckats göra våra katolska stater som Irland och Spanien mycket irriterade för att uttrycka sig milt. Denna feminist valkyria är nu själv gravid men tål inga som helst frågor hur hon skall kunna kombinera detta med ett ministerjobb.
– "Jag tycker att år 2010 så ska ingen kvinna som är politiskt aktiv behöva välja mellan att bli mamma och minister. Vi lever inte på 1950-talet längre. Numera lever vi med moderna män som kan ta ansvar för barnen och inte några dinosaurier.
" Visst är det bekvämt att ha en modern man som kan ta det "besväret" så Birgitta kan få bli minister. Jag menar man får ju prioritera eller hur? Men när vi moderna män inte får ta det ansvaret utan hindras och till och med fängslas om vi är dumma nog att ställa krav, så har vi inte mycket hjälp att hoppas på från denne politiker. Det´finns ett ord för sådana här männsikor.
"Och jag hör aldrig några protester från allmänheten"
Vem uttalade dessa ord tror ni efter att läkaren Anna Hammarström redan 1998 kraftigt kritiserat dom sena aborterna tror ni?
Japp Inger "Jag struntar i om boken är sann eller inte" Segelström. Den dåvarande ordföranden för s-kvinnorna bemötte den fullt berättigade kritiken på ett rent av föraktfullt sätt. Hon viftade bort Dr Hammarstöms kritik och menade att hon går de usla abortmotståndarnas ärenden. Usla? För att man tycker det är fel att avliva barn i 22 veckan? De medicinska framstegen ska inte blandas ihop med kvinnans rättigheter, säger s-kvinnornas ordförande Inger Segelström som tycker att de nuvarande abortreglerna fungerar bra.
Hmm, jag undrar om hon har varit med på en?
Nej ibland undrar man ju om det överhuvudtaget finns något som skall blandas ihop med kvinnans rättigheter? Idag vet vi bland annat att kvinnors rättigheter inte heller skall sammanblandas med frågor som rättssäkerhet. Kvinnors rättigheter skall inte heller sammanblandas med barnens rätt till sitt liv både innanför och utanför moderlivet. Kvinnors rättigher skall inte heller sammanblandas med det faktum att barn behöver mamma och pappa, Det vill säga om dom överlever massavlivningarna.
Gör dom det skall dom helst få växa upp med två trygga föräldrar. Fast då kommer ju nästa sållning. 55 000 förädrar går isär varje år, varpå´barnen skils från papporna i hundratusentals....ska fan vara unge i den där hinderbanan. Inte konstigt att det ligger massor med barn utslagna överallt längs hela banan. Speciellt i starten där det byggs upp rena berg av oönskade själar som slängs bort med det så kallade riskavfallet.
På TV skriker dom om enskidåkare åker några kilometer snabbare än dom andra. Men vad är det mot vad ett foster har framför sig i vårt barnavärnade samhälle?
Dom foster som lyckats klara den farliga miljön i magen, som föds med bra föräldrar som lever ihop och (kors i taket) kanske till och med älskar varann? Som hamnat i ett land där barn inte dödas av kanoner eller tvingas bli soldater själva. Som hamnar i en god skola och kommer senare in på läkarskolan och plötsligt befinner villbaks vid vägs ände. Mellan benen på en kvinna med en vass sax och en sug kateter. Hur tänker man då? Tänker man på vilka som drar vinst lotten i livets lotteri? Tänker man på vilken tur man har haft?
Sverige tangerar nu gränsen där en kvinna får sitt barn medvetet avlivat, medan man man lägger ner enorma resurser och flera månader på att rädda livet på ett lika gammalt, lika livsdugligt barn i sängen bredvid. Vilken bestämmer vem som dör och lever? Mamman, den allsmäktige. Skulle vara intressant att få läkarförbundets syn på detta. Men det är ju inte dom som bestämmer. Det är ju politikerna
Föddes den 20 veckan och klarade sig
Möt Amillia Taylor som föddes under vecka 20. Läkarna kämpade dygnet runt för att rädda livet på flickan i det första kritiska skedet. Det måste ha kännts riktigt bra att det gick, och flickan nu med normal vikt fått lämna sjukhuset.Men hus känns det då för samma läkare att kanske nästa fall är ett där ett barn i Amillia Taylors storlek ska dödas trots att det fortfarande ligger inne i livmodern?
Jag förstår inte dom människor som utför detta blodiga hantverk. Återigen, det finns fall där det är befogat. Exempelvis då det är något allvarligt fel på barnet som inte går att fixa.
Det finns också dom som hävdar att för tidigt födda barn blir autiastiska och får neuropsykiatruska skador. Men då vill jag till slut även låta er träffa ännu en person.
En ovanligt vanlig barnläkare
Det här är Jeremy Dalton. Han jobbar som barnläkare på ett sjukhus i USA. Han var duktig i skolan och seglade sig igenom läkarskolan. Han är en uppskattad kollega, man och pappa. So?Jeremy borde inte ens stå på bilden och undersöka en nyfödd. Han föddes under den 22 veckan, och personalen var säkra på att han var död. Men precis innan man skulle skicka iväg det lilla barnliket med riskavfallet så sprattlade Jeremy till med benet. Det räddade hans liv.
Ännu roligare är det att Jeremy numera jobbar under den läkare som höll honom den där dagen han bestömde sig att sprattla, och som sedan jobbade hårt för att rädda pojkens liv. Jag känner mig nästan som en extraförälder till honom säger hon. Jag är så stolt.
Så länge feminismen härskar vilket den fortsatt gör kommer inte dessa frågor att diskuteras. Inte heller kommer män och kvinnor att kunna samarbeta och hjälpa och stötta varandra med dessa och alla andra frågor rörande barn. Ty därtill är vi allt för misstänksamma, arga och rädda för varandra. Tack för det alla glada "jämställdhetsivrare."
Läs även andra bloggares åsikter om abort, socialstyrelsen, Birgitta Olsson, Inger Segelström, Abortlagen, Abort turism, ferminism,
