Två barn till fick betala med sina liv
Kategori: Barn
Connor Ryan föddes den 31 Juli 2007. Hans bror Jayden Blair kom till världen den 24 Mars 2009. Åtta månader senare separerade deras föräldrar.Curtis McConnell var Allyson Meager var båda 27 år gamla då dom träffades i November 2005. Han från Canada och hon från Australien. Dom gjorde precis som många andra människor som blir förälskade. Gifte sig, flyttade ihop och startade en familj.
I December 2009 begärde Curtis McConnell skilsmässa från sin fru och ansökte samtidigt om att vårdnaden om deras gemensamma pojkar skulle delas lika mellan föräldrarna. Hon svarade med att begära enskild vårdnad i syfte att ta med sig barnen och flytta hem till Australien. Anklagelser blev gjorda och myndigheterna kopplades in.
Precis som i Sverige har Canada en familjerätt och domstolar som skall fatta beslut för barnens bästa vid konflikter mellan föräldrarna. Precis som i Sverige är dessa myndigheter totalt infiltrerade av radikala feminister som jobbar hårt för kvinnors "rättigheter". Exempelvis att dom skall vara totalt vara fredade från all sorts våld, samtidigt som dom skall ha full amnseti i att utöva detta våld. Och för att deras rätt till "sina" barn i vårdnadstvister inte skall äventyras. Precis som i Sverige utmålas män som våldsamma pedofiler som måste skiljas från sina barn. Precis som i Sverige får barn betala med sina liv för feministernas politiska projekt.
Deras unga liv slutade i ett badkar
Domstolen i Alberta beslutade i en så kallad interrimistisk förhandling den 21 December att barnen skulle stanna i Canada fram till huvudförhandling. Däremot skulle pappan genast skiljas från barnen och flytta ut ur det gemensamma hemmet. Detta hade han emellertid redan gjort. Efter att han i några månader bott i källaren i det gemensamma hemmet sa en granne under förhören att Curtis sedan en tid tillfälligt bodde hos sina föräldrar.
Den 1 Februari ändade barnens mor sina barns liv i badkaret hemma i de hus där dom bodde. En granne har vittnat om att Curtis ringde på deras dörr sent samma kväll. "Han var hysterisk och grät - Min fru har dödat barnen". Han hade då åkt till deras hem då han inte fått kontakt med dom under hela kvällen.
Pojkarna hittades av pappan dränkta i badkaret. Mamman Allyson hittades senare på natten efter att ha hoppat från en bro i syfte att även ta sitt eget liv Hon överlevde emellertid och har därefter vårdats på sjukhus för ett antal benbrott bland annat. Hon är nu åtalad för överlagt mord. Dom har ännu inte fallit.
Dessa tragedier kan förhindras
Denna tragedi är en i raden som aldrig hade behövt hända. Om barnen hade fått den hjälp och stöd av myndigheterna som dom påstår sig ge, så hade detta kunnat undvikas. Istället tycks myndigheterna mest inriktade på att till varje pris förskjuta fäderna ur deras familjer. Vem av föräldrarna som är mest lämpade som vårdnadshavare struntar man fullständigt i. Istället för att lösa konflikter och införa klara och rättvisa vårdnadslagar så eldar man istället under konflikterna tills dom urartar fullständigt.I Sverige dödades 250 barn under 15 år mellan åren 1966 och 1999. I tre av fyra fall var förövaren en förälder. Barn som levde med ensamstående föräldrar var signifikant överrepresenterade som offer jämfört med deras frekvens i befolkningen i stort. Det är statistiskt lika vanligt med kvinnliga som manliga förvare. Likaså var det en jämn könsfördelning gällande offren med en liten övervikt mot pojkar.
Det som dock är mest slående i statistiken är att morden på barn grovt kan delas in i tre grupper.
1 Mord på nyfödda. Förövarna är till största delen mödrar som förnekat graviditeten för sig själva. Det är främst unga ensamma kvinnor, ofta med psykiska besvär som egentligen inte vill ha barn, men av olika skäl inte använt sig av den möjlighet till abort som finns i Sverige.
2 Den andra gruppen är när morden är ett resultat av misshandel. Förövarna kan ha olika grad av missbruksproblem och är inte sällan kriminellt belastade.
3 Den tredje och absolut största gruppen, är när barn dödas på grund av att förövarna inte orkar med sin livssituation. Barnen tas med av förövarna i döden. Det finns oftast inget agg mot barnen utan andra faktorer ligger bakom handlingen. Problem i förhållandet mellan föräldrarna anges ofta som bakgrundsorsak. En överrepresentation av varierande grad av psykiska problem, som ofta krävt behandling tidigare i livet, kännetecknar många av förövarna i alla tre grupperna. 54 svenska barn (30 procent) fick plikta med sina liv mellan 1966 och 1999 på grund av vårdnadstvister som urartade. (Källa: BRÅ)
Kan man kalla detta något annat än ett monumentalt misslyckande av en nation som säger sig värna om barnens bästa? Och varför skriver Aftonbladet långa artikelseriser om mord på kvinnor, samtidigt som dom aldrig lyfter detta problem till ytan?
Om Connor och Jayden fått bo hos sin pappa som uppenbart var betydligt mer psykiskt stabil än sin fru hade dom fortfarande varit i livet.
Att sedan dessutom behöva läsa feminister som försvarar mammans vansinnesdåd (se kommentarer under artikeln), och försöker ta barnens öde som intäkt för att ytterligare förvärra häxjakten på fäder och för att göra apartheidlagarna ännu värre än dom redan är, det är rent ut sagt deprimerande.
PS. Filmen "The right to be a father" som avhandlas i det förra inlägget har nu redigerats och en färdig version finns att titta på här: http://www.youtube.com/watch?v=F_nwJfpOuGI
Även översättningen och de språkliga fel den innhöll har nu rättats till.
Läs även andra bloggares åsikter om connor, Jayden, mord på barn, barnmisshandel, familjerätt, juridik, familj, föräldrar, feminism, domstolar,
Bloggadress: http://[email protected]