Riksorganisationen män för jämställdhet
Kategori: Jämställdhet
Det kom en pressrelease från föreningen "Män för jämställdhet". Tomas Wetterberg heter mannen som leder denna riksorganisation. Wetterberg har också en blogg som man kan läsa här. I hans senaste blogginlägg kan man läsa om kvinnokonventionen som fyller trettio år. Dessutom kan man klicka sig vidare till en debattartikel undertecknad av UNIFEM, Sverigens Kvinnolobby (ROKS) och män för jämställdhet i Aftonbladet.Borde inte Wetterbergs organisation snarare heta Män för feminism? Ni kan ju ta del av denne "jämställde" mans övriga blogginlägg om ni orkar.
I Wetterbergs pressrelease kan man läsa att män fortfarande är allt för dåliga att ta ut pappaledighet efter dom har fått barn. Detta anser Wetterberg naturligtvis enbart papporna skall lastas för. Visserligen har fler pappor börjat att ta ut barnledighet men det är enligt "män för jämställdhet" fortfarande allt för få som begagnar sig av denna ynnest. En sak glömmer han dock att nämna i sin pressrelease. Väldigt många pappor får inte en endaste dag pappaledigt hur gärna dom än skulle vilja. Jag själv är bara ett exempel.
Hur skall vi kunna ta ut pappaledighet när vi inte får?
Det förhåller sig nämligen på detta vis att då ett barn föds i Sverige så har det naturligtvis rent biologiskt två föräldrar, men juridiskt så har det bara en. Mamman. För att barnet även i lagens ögon skall få två föräldrar måste familjerätten blandas in. faderskapet kommer man inte undan naturligtvis. Det behövs ju för att mamman skall få underhåll i 18 år i de fall då föräldrarna inte är sammanboende. Den pappa som försöker förneka faderskapet hämtas med polis och tappas på blod med våld om så krävs. Underhållet skall betalas, så är det bara.
Men bara för att man som far har skrivit under faderskapet, frivilligt eller inte så ger det inte en pappa rätt att ta ut pappaledighet. För det krävs nämnligen också vårdnadsrätt av barnet, och det är inget som samhället på något vis tvingar papporna att skriva under. Det är nämligen upp till mamman att bestämma. Något som familjerätten gör väldigt tydligt för henne. Så i dom fall där modern hellre ser fadern endast som en försörjare så kan hon helt enkelt neka pappan att få vårdnadsrätt, och därmed kan han kyssa sin föräldraledighet adjö.Är detta jämställdhet? Och hur rimmar det med feministernas och politikernas eviga klagan på att pappor inte bryr sig om att ta ut sin föräldraledighet? Hur skall vi kunna göra det när vi inte får? När vi reduceras till att enbart vara avelstjurar och kassakor?
Och så har Liza Marklund gjort comeback
På Monica Antonssons blogg kan man läsa om Liza Marklunds senaste eskapader. Nu har hon skrivit en bok tillsammans med James Pattersson som är en amerikansk författare som spottar ur sig böcker i en takt som få andra. Kvalitén blir förstås därefter. Men böckerna säljs ändå i mängder. Den breda massan tilltalas ju inte direkt av kvalité. Och James Pattersson kommer aldrig att få något nobelpris i litteratur. Nu vill han erövra även den svenska marknaden med sin massproducerade litteratur och behövde då ett dragplåster för att nå de svenska bokköparna. Valet föll tydligen på Liza Marklund.Man undrar om Patersson var medveten om hennes något skamfilade rykte i hemlandet då han gjorde valet? Men naturligtvis kommer boken att sälja i massupplagor vilket gör både Pattersson och Marklund ännu rikare.
Kanske Liza Marklund skulle kunna tänka sig att ge en donation till Pappa-Barn? Det är ju en förening som kämpar för att höja barnkonventionen till lag. Något Liza ju själv borde vara för. Värnande för barnen som hon är. Fast det är ju den där förargliga artikel 9 som ställer till det förstås. Den som stadgar att barnen har rätt till båda sina föräldrar. Attans förargligt för det feministiska jämställdhetsarbetet att dom skulle skriva in en så dum artikel i konventionen.
Även Anna Lena Rudberg skriver om detta i sitt senaste blogginlägg.
Här är en bok som dock kan varmt rekommenderas
"När mardrömmen blev sann" heter en bok som snart kommer att släppas på Anomar förlag. Den är skriven av Glenn Forrestgate och jag tror att ni som tidigare skrattat åt att män kan utsättas för våld i nära relationer kommer att sätta skrattet i halsen då ni läser hans bok. Bloggen medborgarperspektiv skriver mer utförligt om denna bok i det senaste inlägget. Men så mycket kan jag avslöja att denne Glenn inte direkt är någon liten kille. Utan vad man
snarare skulle kunna kalla en riktig biff. Vältränad och dessutom instruktör i kampsport. Men han slog aldrig tillbaks. Han liksom vi andra 99,7% av sveriges män har nämligen växt upp och fått lära oss att man aldrig slår en kvinna. Kvinnorna får dock inte lära sig samma sak. Nu för tiden anordnar till och med svenska kyrkan kurser i hur man effektivast spöar upp en man om han skulle bära sig otrevligt åt. Minns ni Ireene von Wachenfeldt? Manshaterskan som var ordförande för ROKS och som yttrade dom bevingade orden "män är djur, tycker inte du det?" Hon blev sedermera projektledare för kurser i självförsvar för kvinnor. Ett projekt som bland annat bekostades av svenska kyrkan. Säkert i ett vällovligt syfte, men hur dum får man bli?Det tål att upprepas. -Män är det vanligaste våldsoffret i Sverige. 90% av alla som blir utsatta för våld på gator och torg är män.
-Mer än en fjärdedel av offren inom det dödliga familjevåldet är män. De dödas i hälften av fallen av en kvinna i en nära relation, eller i tre till fyra fall per år. -Fortfarande dominerar män som offer för dödligt våld och utgör två tredjedelar av dessa.
-Vidare fördelar sig, enligt BRÅ, alla händelserna av våld och hot nästan lika mellan män och kvinnor, 54 procent på män och 46 procent på kvinnor. Det grova våldet däremot, det som krävde läkarvård, fördelade sig med 70 procent på manliga offer och 30 procent på kvinnliga.
-Av den totala polisanmälda misshandeln mot vuxna drabbade under samma period 61 procent manliga offer och 39 procent kvinnliga.
-Enligt BRÅ anmäldes i fjol 27 fall av grov kvinnofridskränkning per 100 000 invånare. Många av dessa anmälningar uppkommer i samband med vårdnadstvister och är rena påhitt. Något brott som heter grov mansfridskränkning existerar inte, så där finns ingen statistik.
-Av den fysiska misshandeln av barn mellan 0-6 år står kvinnor för majoriteten. Om man lägger till psykisk misshandel d v s exempelvis tillmälen och att hindra barnen från kontakt med den andre föräldern så hamnar kvinnorna i en förkrossande majoritet.
Är det fortfarande någon som skrattar?
Läs även andra bloggares åsikter om Tomas Wetterberg, våld i hemmet, Glenn Forrestgate, Medborgarperspektiv, Monica Antonsson, barnmisshadel, Liza Marklund, James Pattersson,
