daddys

Beware the fury of a patient man

Dennis flickvän berättar

Kategori: Barn

Tänka sig våldtäkts odjuret "Oskar" Sveriges mest hatade och baktalade barn har en flickvän. Det har han haft sedan den 22 Augusti. En flicka som är jämnårig. Tur det annars hade han väl dömts för fler barnvåldtäkter. Denna flicka vill nu bli hörd. Men uppdrag livskrossning har redan glatt dragit vidare till nästa mål och förmodligen sniffat upp fler liv att ödelägga. Förhoppningsvis åtminstone någon vuxens den här gången. Ikväll ska det visst handla om kvinnor som inte får plats i styrelser. Buhu.

Jan Olov Häggström, socialnämndens ordförande stod nyss i TV nyheterna och kommenterade nyheten att "Linnea" nu hade säkrats en plats på exklusiv internat gymnasieskola på kommunens bekostnad. Man undrar ju varför? Hon har ju fått sin upprättelse nu. Alla vet ju hur hon har behandlats och är djupt ångerfulla. Då kan hon väl flytta hem? Hon planerar i alla fall ett besök. Det kan man se på hennes kamrats blogg där flickan själv också skickar en glad kommentar. Så den värsta hatstämningen verkar ha lagt sig.

Samtidigt meddelade man att Dennis nu skall vårdas enligt LVU för sin sjuka och perversa sexualitet. Han har suttit av det straff som rätten dömde honom till. Problemet är ju dock att han lever i "förnekelse", därför kan han ju inte få komma hem till sin familj. Sedan kommer det som får mig fullständigt att tappa hakan (och det krävs en del numera).
-Har media haft något med dessa beslut att göra?
frågar reportern och sticker ivrigt fram mikrofonen.
- Ja det får vi nog ändå medge.
Reportern myser
Rättssamhället skälver.

Vård inom LVU


I motsats till allmänhetens tro efter Uppdrag gransknings "viktiga scoop" så har Dennis dömts mot sitt nekande. Han har ihärdigt vidhållit att han inte begått några våldtäkter. Konstigt, han erkände ju?? Det sa dom ju på uppdrag granskning? Det kunde vi ju höra på den där rullbandspelaren från 60 talet som dom fortfarande använder vid förhör på polisen i Örnsköldsvik. För fan, klart grabben är skyldig, han är ju för helvete dömd fyra gånger!

Här inträder då ett problem. Man kan inte vårda barn om dom inte erkänner det dom skall vårdas för. Därför måste nu Dennis först få hjälp att "bryta sin förnekelse" och erkänna dom hemska gärningarna.

-Hur kändes det när du begick våldtäkten?
-Men jag har ju int...
-Nej, lägg av med det där nu Dennis, vi vet ju sanningen eller hur? Hur kändes det?
-Men jag...
-Så så, då tar vi det igen...

Varje dag så länge det krävs, eller till han fyller 21 år. Någon som tror han klarar det så länge?
Var det någon som sa att man inte använder löften och påtryckningar för att få barn att erkänna? Var det någon som sa mänskliga rättigheter? Nehej, Barnkonventionen då...nä inte det heller nä, äsch vafan, den gäller väl inte för pojkar? I alla fall inte inte för sexbrottslingar. Sen får dom vara så mycket barn dom vill!! Det bästa vore nog att sänka straffmyndig ålder och återinföra dödsstraffet. Inte för mord kanske, men för våldtäkt. Och definitivt BARNvåldtäkt!!

Dennis flickvän Ylva berättar.


-Hur länge har du känt Dennis?

-Jag har känt Dennis sen 22 augusti. Vi blev alltså tillsammans efter alla anklagelser, han berättade själv för mig att han satt i den skiten redan första gången vi träffades. Den kvällen satt jag själv med honom i skogen där det inte var någon som kunde se oss, känns som att han skulle tagit "chansen" om han varit våldtäktsman?

-Var du med på skolavslutningen?

-Nej jag var inte med på skolavslutningen, jag bor/bodde inte heller i bjästa så jag vet inte hur stämningen på skolan var. Men jag har pratat med några kompisar därifrån som säger att så fort man säger att man är från bjästa så tror folk att man är dum i huvet. och dom tycker att uppdrag granskning drog alla över en kam, för det fanns dom som var emot Dennis, och dom som inte visste något som bodde i Bjästa. Men han har fortfarande stöd från en del.

-Hur är röstläget uppe i trakterna nu bland dina kompisar? Är det många som ändrat åsikt efter uppdrag granskning?

-Det är väldigt många som ändrat sig tror jag, bara för "erkännandet" och DNA "träffen". Det är väldigt svårt att förklara för folk att tv vinklar saker lite konstigt för att dom ska framstå som några supermänniskor som lagt ner så mycket tid på att gräva i fallet.

-Vet du något om dom anklagelser som riktades mot honom?

-Jag vet att "Linneas" halvbror gjorde någon blogg där han skrev skit om familjen. Folk skrek "våldtäktsman" efter Dennis på stan, dom frågade om han skulle våldta mig också. Nåt som också är skumt är att "Linnea" sa till mig på nyår att hon ville bli vän med Dennis och att hon inte alls brydde sig om det här längre, jag menar vafan?! Dennis har varit emot all smutskastning av tjejerna eftersom han förstått att han skulle få ta konsekvenserna.

-Har du läst förundersökningarna och / eller domarna? Kan du i så fall se något i dom som inte stämmer?

-Jag har läst litegrann, varken Marita eller Dennis har försökt dölja någonting. Har jag frågat efter något särskilt om fallet så har jag antingen fått läsa det eller så har dom berättat för mig.

Det som inte verkar stämma är först att "Jennifer" säger att han kommit in i omklädningsrummet och tar av henne byxorna, sen säger hon sluta och han sätter sig i ett hörn och runkar. Om han inte fått utlösningen, vart kommer då DNA:t ifrån? Sen att "Linnea" håller helt stenhårt på en tid då dennis inte ens var på skolan.

-Är Dennis en våldtäktsman?

-Om man säger såhär, alla som har haft sex med någon under 15 är en våldtäktsman, om vi ska gå efter våran fina lag.

men han har aldrig varit aggressiv mot någon (inte vad jag sett). det var en kille i skolan som spred massa rykten om honom som sen försökte ge sig på mig, Dennis kom till skolan fly förbannad men det han gjorde var...håll i hatten nu, han satte sig ner och PRATADE med killen. Förklarade allt från början till slut och sa att han skulle tänka på vad han sa och lyssna på båda sidor innan man bestämmer sig.

Så att Dennis ska vara en kaxig jävel är helt fel bild av honom. Han har aldrig någonsin skrikit åt mig, om vi har tjafsat om något så är det jag som skriker. Han har aldrig tagit tag i mig hårt eller vad man ska säga, eller kallat mig saker, folk säger att han har en osund syn på sex men det kan jag garantera att han inte har. Så enligt mig är Dennis inte någon våldtäktsman, jag tror inte blint på honom, jag har hört båda sidorna av saken i båda fallen.

-Tusen tack Ylva. Du är en modig tjej!

Inser ni vilket övergrepp som kan ha begåtts och som kan vara på väg att begås?


Vi har avhandlat "DNA träffen". Om nu någon blev så mycket klokare av det? Slutsatsen blev i alla fall att den inte på långa vägar räcker för en fällande dom. Att sedan polisen inte ens tog prover på någon annan än Dennis är ju minst sagt...ja. Sedan har vi också lärt oss att det är åklagarna och domstolen som gör bevisvärderingen. Inte SKL.
Dom måste vara riktiga kvantfysiker på våra domstolar som begriper en DNA teknik som tycks fylla hela böcker med formler.

Jag hör inte så många längre som skriker
-Men det finns ju DNA bevis!
Däremot är det fortfarande många i den stinkande kloakpölen som Internet har förvandlats till som närmast kokar över av ilska bara man antyder att...Han kan ju faktiskt vara oskyldig.

Då förvandlas man plötsligt till en våldtäktsman själv? Som genom något underligt mirakel. Eller åtminstone en usel försvarare av desamma.

DNA:t var det tekniska bevis som fanns. Inget annat. Det andra beviset som uppdrag granskning presenterade och som med all säkerhet slog fast skuld bortom alla rimliga tvivel var "erkännandet". han har ju erkänt. Dessutom stämde hans historia med flickans på ett sätt som omöjligt kunde förklaras på något annat sätt än att han begått brottet. Case closed. Nu måste vi ge all uppmärksamhet till offret. Kamerorna flockades. Hjältar utsågs och även skurkar. Pojken är ju sexbrottsling. Hans familj en usel flickmobbande hatpöbel.

Kom ni ihåg vad uppdrag skvaller skrev på sin chatt efter programmet?

Övrig bevisning kommer vi inte att diskutera med hänsyn till förövaren och brottsoffren. Strax innan hade man visat  bilder på Dennis i kyrkan. Samtidigt som hans hemska klasskamrater sedan tio år hade MAGE att stå och applådera svinet! Därefter börjar man pumpa en stackars präst i två timmar, för att sedan sända den smaskigaste minuten.

Jag vet inte om jag vill kalla mig journalist längre. Jag tror jag går tillbaks till musiker.

Kvar i spillrorna efter SVT:s grävande reportrar släckt lamporna och åkt hem sitter en familj sönderslagen och knäckt efter den värsta hatpöbeln i mannaminne krävt deras blod.

Det fanns en gång en Facebookgrupp som hette Fria Dennis. Den släcktes ner jävligt hastigt efter Uppdrag ödeläggelse sänt sitt program. Det gick på en sekund efter att en viss upprörd bloggerska påpekat att det fanns hatiska inlägg på den. Trots ideliga påstötningar från admin vägrar Facebook att sätta upp den igen. Inte heller vill man tala om varför. Men gruppen som hyllar offren är väl uppe i 200 000 medlemmar vid det här laget, och innehåller några av dom värsta förbrytelser mot facebooks regler som jag någonsin sett.

Men om man skall anmäla den så måste man kontakta Facebook i Californien och vänta på svar i flera dygn. Svaret kom precis, så jag bifogar det här. 

Hej,
Ja, jag har vidarebefordrat änmälan. Facebook har även tagit ett beslut, vilket innebär att gruppen stannar uppe då den, i sin nuvarande form, inte bryter mot Facebooks regler.
Mvh Jan Fredriksson


Men..på vilket sätt gjorde gruppen "Fria Dennis det då?"

Jag kräver nu att Facebookgruppen Fria Dennis sätts upp igen. Jag vill gå med!!

och när vi ändå är igång kan vi ju starta två grupper till. En som heter "Rädda barnen från uppdrag granskning" och en som heter "Vuxna är idioter, låt barnen styra Sverige".

PS. Jag gissar att det kommer en och annan kommentar på detta. Jag modererar så fort jag kan, men jag kan inte sitta vid datorn jämt. Så om ni inte kommer in direkt så kan det finnas andra orsaker än censur.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Finns det någon som talar kriminaltekniska?

Kategori: Rättvisa

Idag har det varit en märklig dag. Jag har fått fram dom bevis jag behövde för att helt kunna styrka att folkbokföringen, åtminstone i Göteborg gömmer kvinnor och barn från pappor, även vårdnadshavande pappor som aldrig är dömda eller ens misstänkta för brott. Enbart på ett intyg från en kvinnojour. Papporna får inte veta skälen, samtidigt som dom aldrig blir informerade om sina rättigheter, utan endast får höra att det inte går att överklaga. Ljudfiler håller på att prepareras för publicering. Dock måste namn och personnummer på två barn redigeras bort. Jag fick också veta att jag är polisanmäld av Gert Krantz, chéf för folkbokföringen i Göteborg. Han är arg på mig....undrar varför?

Nå så över till dagens ämne. Idag skall det handla om kriminalteknik och DNA. Först några korta kommentarer emellertid om rektionerna på mitt förra inlägg. (ursäkta om mina inlägg blir långa, men betänk då också det begränsade utrymmet här. Jag skall dock försöka skärpa mig.)

Jag har nu satt moderation på bloggen då debatten fullständigt spårat ur. Hur många kommentarer hittar ni under det förra inlägget som handlade om den logiska praktvurpa sveriges advokatsamfund gjorde i sitt beslut? Jag fick en kommentar från annat håll som löd, "varför blir man inte förvånad"? Detta är nog en mer adekvat fråga än de flesta inser.

Ni kan fortfarande kommentera, även kritisera, så länge era kommentarer håller sig till ämnet, samt ovanför midjan kommer jag att godkänna dom. Jag tror att det kommer att bli mycket lugnare här inne nu. Förhoppningsvis kommer också fler som har passerat neanderthal stadiet att våga skriva kommentarer dessutom. Även på Newsmill har debatttråden stängts. Jag antar att även dom tröttnade på imbicilla personer som gapade om allt annat än innehållet?

Till Cattas bubbla:


Mitt senaste inlägg väckte en del reaktioner. Inte minst hos Catta som skriver på Cattas blogg. Även Trollan har haft tankar om det jag skrivit i fallet Bjästa.

Catta har en poäng i det hon svarar. Man kan ju inte moderera en blogg då man ligger och sover. Men borde inte just detta även väcka en liten insikt i henne att inte heller en 17 år gammal pojke eller hans mamma klarar det? Hon har ju själv ställt sig kallsinnig då dom hävdat precis samma sak. Sedan tyckte jag för att vara helt ärlig att Hennes kommentar, där hon saxat ur broderns blogg hur han glatt utropade hur dom nu fått tag på en riktig advokat, var ganska oövertänkt. Vad är det meningen att den skall bevisa? Det är väl helt självklart att dom först blev glada över att Tomas Olsson skulle ta över fallet från den bolagsjurist som tilldelats pojken i den första rättegången. Betyder det nödvändigtvis att han har skött sitt jobb på ett bra sätt, och att dom borde vara lika nöjda efteråt?

Jag har aldrig läst mycket på Cattas blogg tidigare, men hört att hon har varit en rakryggad kämpe för rättssäkerheten i Sverige. Sådant applåderar jag. Men här tycker jag uppriktigt sagt att hon har vinglat, ramlat och fått slagsida.

Trollan är ett föredöme!


En blogg som jag däremot länge prenumererat på är Trollans tankar. I sitt senaste inlägg har hon lite tankar om mig. Vi är inte överrens i det här fallet. Hon tycker att rättsystemet har fungerat och att uppdrag granskning har gjort ett bra reportage. Det tvivlade jag på redan under programmet, och jag har inte funnit några skäl att ändra inställning. Tvärtom. jag anser ju att jag redan visat att SVT har brustit i opartiskhet, samt många andra pressetiska regler.

Däremot är vi överrens om mycket annat jag och trollan. Och i hennes senaste tankar kritiserar hon min ståndpunkt gällande det här fallet på ett sätt som många yxskaft som kommentarar vad jag skriver borde lära sig av. Hon kritiserar utan att bli elak. Hon lyfter sakfrågor på ett adekvat sätt och försöker finna  hål i mitt resonemang. Fan, min beundran växer för denna kvinna för varje inlägg. Konstigt, jag som inte tål kritik?? Och som dessutom hatar kvinnor??!

Konstigt då att de flesta som är eniga med mig i det här fallet är just kvinnor? Ingen som har reflekterat över det?

Kan någon hjälpa mig att översätta SKL:s svar till svenska?


Jag ringde igår morse upp SKL och talade med deras pressansvarige, Sabine Rütten. Jag ville ställa ett antal frågor rörande det DNA bevis som uppdrag granskning i sitt reportage framhöll som bindande. Hon bad mig då vänligt att istället skicka in mina frågor per mail. I går kväll mailade jag mina frågor, som jag tyckte var ganska tydliga, men jag talar uppenbarligen inte kriminaltekniska, för jag begriper inte ett dyft. Jag förstår inte ens om dom har svarat på mina frågor? Den biten där det står, att rörande bevisvärde och dylikt så får jag vända mig till domstol och utredare förstår jag, även om jag personligen kunde tycka att SKL borde vara de mest kompetenta att svara på detta.

Som jag tidigare påpekat är matematik och naturvetenskap inte mina starka sidor. Ett sommarlov minns jag att min farsa tvingade mig att ta extralektioner i matte varenda dag. Då tyckte jag att han var i klass med Hitler och Stalin i grymhet, men nu är jag tacksam för jag klarade i alla fall godkänt. Tack farsan!

Mitt mail i sin helhet


Hej

Enligt samtal tidigare idag (måndag) skickar jag härmed in mina frågor rörande DNA beviset som användes för att fälla pojken "Oskar" för våldtäkt i det uppmärksammade målet i Bjästa i Örnsköldsviks kommun. Ansvarig för analysen av provet var Ricky Ansell på SKL. Jag vill betona att jag är en lekman inom detta område som jag förstår är väldigt tekniskt och vetenskapligt avancerat. Alla felaktiga uttryck eller missförstånd från min sida i nedanstående frågor beror i så fall på detta.


Det aktuella DNA provet används just nu som ett argment i vart och vartannat av hundratusentals inlägg på internet, i en hätsk hatkampanj mot den dömde pojken och hans familj som nu lever under dödshot. Dessa frågor är därför av största vikt att få besvarade i den mån det går.

Samtidigt kan det naturligtvis ses som ett försök att så tvivel i fallet i syfte att på något sätt bevisa att målsäganden skulle ljuga. Jag vill betona att detta absolut inte är mitt syfte. Mitt mål med detta arbete som jag gör på frilansbasis är att utröna om rättssystemet och uppdrag granskning har skött sitt arbete enligt lag och pressetiska regler, och respekterat en ung pojkes mänskliga rättigheter. Inget annat. Jag är mycket medveten om de hätska känslor som nu är i svallning och vad journalismen kan orsaka för skador i enskildas liv.



Ricky Ansell skall till en journalist ha sagt: "
Det är ett sakfel att formulera sig så som man gjort i domen. Där har man skrivit att DNA provet ÄR från den åtalade. Det kan man inte med sådan säkerhet säga." Stämmer detta?


Det aktuella provet skall ha tagit från flickans trosor ur en tvättkorg fyra dagar efter det påstådda brottet. Kan ni förklara för en lekman om det kan ha förelegat någon risk för vad man kalla "kontimination" då plagget uppenbarligen har beblandats med övrig smutstvätt? Manliga familjemedlemmars underkläder exempelvis? Om denna risk föreligger, borde man då inte även ha tagit DNA prover från flickans manliga familjemedlemmar?



Flickan påstås också ha sagt sig ha haft sex med sin pojkvän tidigare samma kväll som brottet. Kan provet teoretiskt ha kommit från honom om detta stämmer? Påminner om att Ingen annan än den utpekade har behövt lämna DNA prov för en jämförelse.



Från det aktuella plagget skall enbart en del av en DNA kedja kunnat återfinnas. Provet är enligt domen en så kallad +1 träff på en sannolikhetsskala som sträcker sig mellan -4 och +4. Jag har läst och försökt förstå de beskrivningar som finns angående detta och försökt att sätta mig in i olika sannolikhetskalkyler. 1 på 100, 10 på 1000 och så vidare. Men jag blir inte så mycket klokare. Enligt vad jag har kunnat utläsa av det jag har läst så är DNA beviset en besvärande omständighet som pekar på att det kan ha lämnats av den dömde pojken.



Det aktuella provet är det enda tekniska bevis som binder det anklagade till brottet. Är det aktuella provet enligt
SKL:s åsikt tillräckliga bevis för att enligt svensk rättspraxis binda den dömde för brottet?


Kan det finnas andra alternativa förklaringar till DNA träffen?


Är det 100 procent klarlagt att det aktuella provet är manlig sädesvätska?

Enligt
SKL:s åsikt, borde man ha tagit prover även från andra eventuella gärningsmän som varit på festplatsen den aktuella festnatten? Hade ett uteslutande av dessa stärkt bevisgraden mot den dömde?

Enligt vad TV programmet Uppdrag granskning sade i sitt reportage är det "mycket osannolikt att DNA provet avsatts av någon annan än den dömde." Denna uppgift sägs man ha fått från SKL. Stämmer detta? Och vad betyder i så fall mycket osannolikt?

Att enbart förklara detta med siffermodeller som talar om 1-10 av 100 ger ju vad jag kan se inte ett fullständigt svar då man ju måste sätta detta i samband även med flickans utpekande av den dömde som ju naturligtvis i samband med provet skulle automatiskt utesluta en alternativ förklaring. Är
SKL enig med detta?

Ett så skyndsamt svar som möjligt på dessa frågor skulle uppskattas.


Tack på förhand


SKL:s svar


Hej Joakim
När det gäller utredningsfrågor och bedömning av bevisvärde som teknisk bevisning har i utredning och domslut hänvisar jag till utredare/ åklagare och domstol  i fallet. Generellt kan jag försöka att ge en överblick vad som menas med vår gradskala som är ett verktyg att göra våra resultat och värdering av dessa mer transparenta, så att de kan sättas i sitt sammanhang i utredningen av domstolen som ska komma fram till bevisvärdet.
SKL gör alltså undersökningar, får resultat och gör en s.k. resultatvärdering. I domstolen gör man bevisvärderingen och tar då hänsyn till hela utredningen och sammanhanget olika bevisning får i utredningskedjan. Detta kan innebära att en grad +1 i en utredning kan ha avgörande betydelse i kombination med andra uppgifter, medan grad +3 i ett annat ärende kanske bara bekräftar ett känt sakförhållande.
Inom kort kommer vi även ha mer information kring just resultatvärdering på vår hemsida med förhoppningsvist bra exempel som kan göra det lite mer tydligt.

Jag ska försöka mig på att ge en förklaring hur vi på ett statistiskt och vetenskapligt sätt värderar de resultat vi får i våra undersökningar. Viktigt är att tänka på att vi på SKL värderar resultat från undersökningar vi gör, som är del i en utredningsprocess. Våra resultat ingår i ett sammanhang i en hel utredning/rättsprocess och kan bidra till att stärka eller motbevisa vissa sakförhållanden.

Exempel: utvärdering av DNA
Vid SKL:s utvärdering av DNA antar vi att endera av följande två påståenden är sant:
DNA:t kommer från NN (aktuell person i utredningen).
DNA:t kommer från någon annan person.


De resultat vi ser ska överensstämma med en person om vi ska hamna på "plusgrader".
De resultat vi ser ska ha avvikelser gentemot en person om vi ska hamna på "minusgrader".


Uträkning av resultatvärdet:
A) hur troligt är det att vi skulle ha fått just det aktuella resultatet om det är så att DNA:t kommer från NN (oftast 100% säkert)?

B) hur troligt är det att vi skulle ha fått just det aktuella resultatet om det är så att DNA:t kommer en annan person?


Resultatvärdet (V) = sannolikheten för att DNA:t kommer från NN dividerat med sannolikheten för att DNA:t kommer från någon annan person


Från Resultatvärde (V) till Utlåtande på gradskala:
Med Grad 0 menar vi att det är ungefär lika troligt att få detta resultat om DNA:t kommer från just den aktuella personen som om det kommer från någon annan (1/6 < V  < 6)


Med Grad +1 menar vi att det är mellan sex och hundra gånger troligare att få detta resultat om DNA:t kommer från just den aktuella personen som om det kommer från någon annan  (6 <  V < 100).


Med Grad +2 menar vi att det är mellan hundra och sextusen gånger troligare att få detta resultat om DNA:t kommer från just den aktuella personen som om det kommer från någon annan  (100 < V < 6 000) .


Med Grad +3 menar vi att det är mellan sextusen och en miljon gånger troligare att få detta resultat om DNA:t kommer från just den aktuella personen än om det kommer från någon annan  (6 000 <  V < 1 000 000).


Med Grad +4 menar vi att det är mer än en miljon gånger troligare att få detta resultat om DNA:t kommer från just den aktuella personen än om det kommer från någon annan  (1 000 000 <  V ).


"Minusgrader" är analogt - en sjättedel till en hundradel så troligt ger Grad -1, en hundradel till en sextusendel så troligt ger Grad -2, etc.



Tänk på att inte vända på begreppen:
Vid grad +1 är det tio till hundra gånger troligare att man får detta resultat om det är så att DNA:t kommer från just den aktuella personen


men det betyder inte:
att det är det är sex till hundra gånger troligare att DNA:t kommer från just den aktuella personen om det är så att man får detta resultat. Just detta vet vi inget om - det kan finnas andra resultat som vi inte känner till som pekar i annan riktning.

Mvh

Sabine Rütten

SKL

Sabine Rütten
SKL
Informationsansvar
Enhetschef Dokument och informationsteknik
013-241776
0702-711772

Hjälp!


Kan någon som hade mer än bara godkänt i Ma/No översätta för en enkel skribblare/musikant? Uppdrag gransknings tolkning är ju solklar. Stämmer den?

Och snälla tro mig! Jag ljuger aldrig medvetet. Jag är inte ute efter att nagla fast några unga flickor vid någon skampåle, Inget skulle vara mig mer främmande. Jag vet att jag uttryckt mig klantigt i mina texter här och var, men jag är absolut ingen hatisk människa som skriker efter hämnd. Enbart rättvisa.

Om det inte gått till som utredningen visat så är det viktigt för alla inblandade att det kommer fram. Även för flickorna, då detta i så fall signalerar att något inte är som det ska. Då skall dom lika lite som pojken i ett motsatt förhållande hyllas som några hjältar utan få hjälp.  Allt annat vore förödande.

En av dom första tecknen, som fick mina alarmklockor att ringa var just det faktum att pojkens familj gick ut med namn och var öppna med vilka dom var. Detta är för mig en stark indikator på att man vågar stå för sin övertygelse. Inte som vissa vill få det till, att man "hänger ut sin son". Det är ju rent tramsigt att påstå något sådant.

Vi svenskar är nog världens mest gymkortsköpande folk, men motionen av dom grå verkar vara eftersatt...ibland rent skrämmande mycket.

Som sagt, nu kan ni skriva utan risk att bli påhoppade av debattförstörare och svagintelligenta byfånar. (Inte heller av mig även om jag inte räknar in mig i den kategorinin. Jag lovar att inte låta min vassa penna slinta.)


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Sätt er ner innan ni läser det här inlägget

Kategori: Rättvisa

Varsågoda Best western hotels. Jag bjuder på reklamen idag. Eftersom ni beslutat er för att dra tillbaks ert godkännande av min blogg som reklamplats, så kan jag ju ändå inte tjäna några pengar på det, men det gjorde jag ju i och för sig inte innan heller. Jag skulle dock tro att ni efter denna upplysning här kommer få en enorm kundtillströmning av alla som känner stor sympati med ert beslut.

Haléns har inte gjort det. Ni som anser att dom gjort rätt i detta ställningstagande och eventuellt behöver handla kläder kan ju göra det via deras annons på min blogg, så får även jag några procent.

Jag får för närvarande in mängder med information angående det så kallade bjästafallet från människor som känner sig överkörda och krossade av uppdrag gransknings reportage.

Den är minst sagt intressant, men att sammanställa, faktakolla och styrka uppgifter tar tid. Så medan bloggare som Catta på bloggen "cattas bubbla" som för övrigt hyllas av Kerstin Weigl på Aftonbladet (surprise), låter människor posta ut namn och adresser på pojkens familj, medan hon själv sysselsätter sig med att skriva intelligenta kommentarer om "hålan" Bjästa, som hon uppenbarligen ser som ondskans hemvist på jorden, så fortsätter jag med det arbetet. Tro mig, det kommer fler intressanta uppgifter om detta rätt snart. Kolla förresten hur många gånger Weigl, Mia Erikssons spökskrivare i gömda serien, lyckas klämma in ordet våldtäkt, våldtäktsman etc i hennes korta text. I papperstidningen räknade jag till 17 inklusive bildtexterna. Tror någon månne att det kan handla om att hamra in ett budskap?

Behöver jag nämna att jag inte är något större fan till denne journalist som beskriver mig och andra krossade pappor som orättmätigt skilts från våra egna barn som "gnällspikar"?

Och under tiden, till alla er som plötsligt hyser sådan enorm tilltro till vårt lands högskoleutbildade skarpa hjärnor, vill jag idag bjuda på följande lilla exempel på hur rättvisa skipas i vårt land.

Hur tänkte ni här då advokatsamfundet?


Jag kan ju möjligen bli anklagad för att ljuga då jag ju faktiskt använder ordet "tänkte" i rubriken ovan, men eftersom beskedet från advokatsamfundet angående min anmälan av jur kand Sara Ottosson faktiskt har dröjt i upp mot ett halvår så förutsätter jag att man åtminstone gjort ett försök.

En varning kanske kan vara på sin plats. Sätt er ner innan ni läser vidare så det inte sker några olyckor därute. Jag har nog av anklagelser emot mig ändå just nu.

Advokatsamfundet, eller som vissa kallar det "fackförbundet för giriga gangsters" (obs, gäller inte alla) Håller till i detta palats i diplomatstaden, Stockholm. Dom har en disciplinnämnd dit man kan anmäla advokater som man anser har missskött sitt arbete och brutit mod samfundets etiska regler. Att få någon fälld för det är emellertid i princip omöjligt.

Beslutet i sin helhet


Här är allt, ni få ursäkta vissa kraftuttryck i mina kommentarer, samt brottet mot att skriva med versaler, något jag nästan aldrig gör annars:

Bakgrund:


Sara Ottosson var förordnad som ombud för Joakim Ramstedt dotter.

Anmälan:

I anmälan som inkom den 10 November 2009 har Joakim Ramstedt riktat kritik mot advokat Mats Åberg i egenskap av principal för jur kand Sara Ottosson och anfört i huvudsak följande. Sara Ottosson underlät att visa trohet och lojalitet mot sin klient, det vill säga hans dotter, och tillvaratog inte klientens intressen. Sara Ottosson lät sitt handlande påverkas av egna värderingar och ovidkommande omständigheter, hon förfalskade sanningen och gjorde sig skyldig till falsk tillvitelse.

Sara Ottosson uppträdde inte sakligt och korrekt, utövade inte sin verksamhet med intigritet som främjar ett gott rättssamhälle och hon främjade orätt.  Mats Åberg påstod att Sara Ottosson endast skulle lyssna på hans dotters mor i sitt uppdrag som dotterns ombud.

Sara Ottosson anlitades att företräda hans dotter efter att dotterns mor falskeligen anklagat honom för övergrepp av sexuell natur mot dottern. Dessa anklagelser gjordes efter en fyra år lång bitter vårdnadstvist. Anmälan kom in till socialtjänsten tre veckor efter att han hade väckt talan mot modern angående vårdnaden, boendet och umgänget. Och en vecka efter han skickade in en anmälan till socialtjänsten om oro för barn.


Förundersökningen mot honom lades ner efter att två polisförhör hållits med dottern (observera!) Sara Ottosson begärde då en överprövning av beslutet. Eftersom överprövningen inte hann tas upp innan det hölls en ny förhandling i vårdnadstvisten ansåg rådmannen att han fortfarande skulle anses som misstänkt. Detta medförde att dotterns umgänge med honom begränsades ytterligare.

Det Sara Ottosson framförde i sin begäran om överprövning var bara en upprepning av dotterns mors konstaterat falska anklagelser. När han ringde Sara Ottosson och ifrågasatte begäran om överprövning (obs, jag ifrågasatte framförallt varför hon inte talat med mig innan) slängde hon luren i örat på honom trots att han inte var ptrevlig, inte sade någonting elakt eller ens höjde rösten. (finns dokumenterat). När han sedan ringde Mats Åberg påstod Mats Åberg att det kunde vara försvarbart att slänga luren i örat på människor som ringde. (Finns också dokumenterat).

Mats Åberg sade även att eftersom hans dotter ännu inte uppnått en tillräckligt hög ålder så skulle Sara Ottosson inte lyssna på dottern utan endast på dotterns mor som var vårdnadshavare.

Advokatens yttrande:

I yttrande av den 16 November 2009 har Mats Åberg anfört i huvudsak följande. Efter att åklagaren valde att lägga ner förundersökningen mot Joakim Ramstedt (där kom det igen) begärde Sara Ottosson en överprövning av beslutet. Som Sara Ottossons principal kan han inte se att Sara Ottossons agerande innebar att hon bröt mot god advokatsed. Tvärtom (??!), som målsägarbiträde skulle Sara Ottosson ta tillvara barnets intressen och hade en självständig rätt att begära överprövning av åklagarens beslut. Mot bakgrund av de jävsregler som finns (vilka jävsregler?) fick Sara Ottosson inte ta hänsyn till att det pågick en vårdnadsutredning (pågick det en vårdnadsutredning??) samtidigt med brottsutredningen (pågick det en brottsutredning??) Sara Ottossons agerande var således helt korrekt.

Advokatsamfundets briljanta slutsatser:

Joakim Ramstedt har riktat kritik mot att Sara Ottosson varken talade med Joakim Ramstedt eller med barnet. Sara Ottosson agerade helt korrekt just för att hon inte höll förhör (har jag aldrig bett om) med Joakim Ramstedt eller med barnet i dess egenskap av målsägande (Jag frågar igen, vilket mål?). Eftersom det handlade om en brottsutredning skulle inte Sara Ottosson hålla förhör med den misstänkte (WTF!).

Den uppgiften tillkom endast polisen på uppdrag av åklagaren. Att tala med ett barn som bara var 5 år (hon var 4) skulle (och nu kommer det bästa av allt) INTE BARA HA VARIT DIREKT OLÄMPLIGT UTAN SKULLE I FÖRLÄNGNINGEN KUNNAT PÅVERKA OCH FÄRGA BROTTSUTREDNINGEN (VILKEN JÄVLA BROTTSUTREDNING??)

Varken ett målsägarbiträde (here we go again) eller en försvarare får prata med så unga målsägande direkt. (Inte indirekt heller, åtminstone inte min försvarare). Eventuella frågor ska ställas via åklagaren. (Det fick i alla fall min försvarare ingen chans att göra). Den Sara Ottosson i egenskap av målsägarbiträde, skulle lyssna på och ta instruktioner av var den ensamme vårdnadshavaren till barnet, det vill säga barnets mamma.

Bedömning och beslut:

Utredningen visar inte att Mats åberg har åsidosatt sin övervakningsplikt. Joakim Ramstedts anmälan föranleder därför inte någon åtgärd.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Uppdrag granskning kallar detta "årets viktigaste scoop"

Kategori: Rättvisa

Grävande journalistik ställer väldigt höga krav på saklighet och korrekthet och jag blir ofta irriterad på hur många slarviga reportage som sänds och skrivs i allmänhet." Så säger Nicke Nordmark på SVT:s hemsida. Samme Nicke Nordmark som tillsammans med Hasse Johansson snarare står som ansvariga för årets journalistiska magplask, än det "årets viktigaste scoop" som man själva benämner det på uppdrag gransknings hemsida. Nicke Nordmark fick det där jobbet som praktikant på SVT som jag aldrig fick. Om jag hade fått det hade jag emellertid aldrig kunnat skriva följande text. Trots att den nog får sägas ha rätt högt nyhetsvärde.



Pojkens familj tvingades nu i kväll flytta till ett skyddat boende. Inte ens deras närmast anhöriga får veta var dom finns vilket tyder på att mycket allvarliga hot riktats mot familjen. Stödgruppen för flickan och mot våldtäktsmannen som "hyllades" har nu nått över 137  000 medlemmar. Hatet och hoten riktas mot en familj som enbart har försökt att stå upp för sina mänskliga rättigheter att få en rättvis prövning efter en brottsanklagelse. Jättebra jobbat SVT, verkligen. Jag har en bestämd känsla av att ni inom kort kommer att få ett telefonsamtal där någon säger: "Jo visst är detta årets scoop, men inte på det sättet som ni hade tänkt er. Vill ni förresten läsa artikeln som krossar era liv för alltid innan vi publicerar den på Onsdag?"

 

All form av sex med någon under 15 skall alltid ses som våldtäkt av minderårig


Detta är en populär myt som nu sprids bland dom som ser mig som fullständigt vidrig bara för att jag anser att människors mänskliga rättigheter alltid skall respekteras.  Det finns till och med dom som vill att förundersökning mot mig skall inledas för att jag talat om att min egen sexdebut för 30 år sedan skedde mellan mig och min första flickvän. Jag var 14 och hon 13.

"sanningen är dock att en 17 år gammal pojke har frikänts av Högsta domstolen i dom 2007-03-30 målnummer B 415-07 eftersom samlaget från hennes sida var frivilligt och för att det i målet stod klart att det inte inneburit ett övergrepp och att samlaget därför enligt 6 kap 14 § BrB är straffritt."

Lögnen om besöksförbudet


"Pojken hade besöksförbud, ändå fick han gå på skolavslutningen i kyrkan" säger man i reportaget samtidigt som man hänger den stackars prästen som ansvarig för denna fruktansvärda kränkning mot offret. Prästen har fått hundratals anmälningar emot sig och hotas idag både till livet och av avsked från sitt jobb. Men vad är sanningen om detta?

Efter att idag ha talat med både det vittne som inte ansågs nödvändig i hovrättsförhandlingen gällande våldtäkt nummer 2, samt journalisten Patrik Näslund som har jobbat med det här fallet sedan före jul, framträder följande smått absurda historia.

Patrik har jobbat som journalist i 12 år. Han har vikarierat eller frilansat återkommande åt 7-8 medieföretag, bland annat Allehanda Media (ÖA och TÅ) och Sundsvalls Tidning. Han har även gjort jobb åt Expressen och TT.

Min första fråga till Patrik var: "är det korrekt att säga att dom enda som vet sanningen om vad som utspelat sig i dom två fallen är de två målsägarna och den anklagade?" "Det är helt korrekt, blev svaret”

Pojkens besöksförbud gentemot flickan hade införts redan den 15 mars 2009, i samband med att pojken släpptes från sitt anhållande. Det innebar att pojken inte fick besöka, följa efter eller på annat sätt ta kontakt med den som skyddades. I ”ta kontakt” innefattas till exempel telefon, mail eller kontakt via ombud. Pojken har för övrigt inte haft det minsta lust att göra detta efter det att flickan anmälde honom.

Uppdrag Granskning slår på stora trumman när det gäller skolavslutningen i kyrkan kontra besöksförbudet – och prästen hängs ut som om han nästan har gjort något brottsligt. Men det finns minst tre oberoende dokument som rör besöksförbudet och inte med största vilja kan man utläsa att pojken inte skulle få vistas i kyrkan – eller skolan – samtidigt som flickan. Rent juridiskt.

Dessutom visste pojkens familj och även skolan, att flickan inte skulle närvara utan var bortrest den aktuella dagen i kyrkan! Där föll ju därmed all laglig grund att hindra pojken att närvara om inte förr.


Mamman och vittnet påstås ha varit "bästa kompisar"


Den mamma som var på badstranden den kväll då pojken dömts för våldtäkt nummer 2 var bara ytligt bekant med pojkens mamma innan den första rättegången enligt hennes egna uppgifter. Detta går helt på tvärs med dom påståenden som har yttrats av många som menar att dom skulle ha varit bästa kompisar redan innan händelsen. Den enda tid som denne nyktre vuxne mamma inte kan verifiera var pojken var den aktuella kvällen är mellan klockan 19.45-20.05. Flickan som senare anmälde för våldtäkt såg hon inte alls. Däremot säger hon klart och tydligt att mellan 20.05 och 20.45 har hon haft pojken under uppsyn hela tiden. Då letade man efter flickan som var försvunnen. Även pojken var med och sökte. Mamman beskriver pojken som en som gärna tyr sig och tar kontakt med vuxna.

Jag tänker så här. Om detta är en oärlig person som av någon anledning inte vill att pojken skall straffas för en våldtäkt av partiskhet eller andra själ, varför ger hon i så fall inte pojken alibi även för dom 20 minutrarna då hon inte såg honom? Inte heller slog hon mig som någon som ljuger i vårt samtal. Hon är hela tiden noga med detaljer och rättar mig genast om jag missförstår någonting.

Denna person fann alltså inte pojkens försvarare Tomas Olsson tillräckligt viktig att kalla som vittne i målet. Det menas från vissa håll att hennes vittnesmål går isär från andras, men är det ett skäl för att inte höra en vuxen person som varit nykter och bevisligen befunnit sig på platsen den aktuella kvällen?

Vidare uppger hon att under förundersökningen hördes åklagarens vittnen av specialutbildade poliser från Sundsvall, medan försvarets vittnen hördes av lokala poliser utan denna speciella utbildning.

Likaså, eller kanske just därför har också åklagarens vittnens utsagor sparats ordagrant på dom bandinspelningar som gjordes, medan i hörandet av försvarets vittnen har bara det som "ansetts väsentligt" sparats.

En annan flagrant detalj är att hennes egen son i förhör med polisen berättat exakt samma historia som pojken senare gör i sitt erkännande. Hur kan det komma sig att pojken enligt uppdrag granskning omöjligt har kunnat känna till detaljerna i flickans historia när denne skolkamrat också gjorde det? Detta gäller alltså fall ett. I fall två har pojken aldrig erkänt några anklagelser.

 

Rätten till en rättvis prövning



Denna rättighet är fundamental i deklarationen om dom mänskliga rättigheterna. I denna rättighet ingår att man har rätt att välja en advokat som skall försvara en och tillse att prövningen i rätten går rätt till.

I första förhandlingen i tingsrätten (fall 1) och under denna förundersökning hade pojken en lokal advokat vid namn Jonas Wedin som jobbade på Abersten advokatfirma i Örnsköldsvik. Som man själv skriver på sin hemsida är man en advokatfirma som specialiserar sig inom 5 områden. Är det någon som ser ordet brottsmål på hemsidan?

Om ni blev anklagade för ett allvarligt brott, skulle ni då vilja ha en försvarare som var specialist inom bolagsrätt och firmaöverlåtelser?

I den första domen i tingsrätten där han företräddes av sagda bolagsjurist dömdes pojken till fyra månaders sluten ungdomsvård. Detta överklagades till hovrätten, där domen blev 130 timmars ungdomstjänst. Ett straff han för övrigt fortfarande inte avtjänat.

Den andra försvararen som pojkens familj själva valde  var kändisadvokaten Tomas Olsson. En härdad brottsmålsadvokat som inte minst gjort sig ett namn genom att företräda Tomas Qvick i det uppmärksammade fallet med hans resningsansökan. Nu skulle väl ändå pojken få ett kompetent ombud som gjorde allt i sin makt för att se till att allt sköttes korrekt?

Men ibland tar advokater på sig för mycket.

Jag tror absolut inte Tomas Olsson medvetet missskött fallet. Varför i hela friden skulle han ha gjort det? Däremot har jag fått intrycket av alla som velat tala med mig, att han nog litegrann skött fallet med lillfingret samtidigt som han har fokuserat sin uppmärksamhet på ett samtidigt pågående grovt brottmål, samt högprofilmålet om Tomas Qvick.

Det kan tilläggas att just Tomas Qvicks försvar sköttes så illa av hans tidigare advokat Claes Borgström att man nästan måste utgå ifrån att han antingen varit i maskopi med åklagaren och emot sin klient, eller är rent makalöst inkompetent.

Enligt pojkens mamma och även flera andra källor så har Tomas Olsson trots allt gjort ett bra jobb i det första fallet. Efter förhandlingen i hovrätten kändes det som att det nog nu skulle bli rätt till sist. Det var dock enbart under dom sekunder det tog innan polis och åklagare att demonstrativt häktat pojken igen så fort förhandlingen var över.

Under förhöret med målsäganden i tingsrätten (fall 2) så vägrade hon länge att prata. Man gjorde försök efter försök och man gjorde pauser men inget hjälpte. Då sade ordföranden i målet till slut att "nu måste du berätta annars måste vi lägga ner det här målet". Då började åklagaren att fiska ur henne berättelsen genom att komma med ledande frågor. Var det inte så att.....och så vidare. Då flög Tomas Olsson tydligen i taket av ilska. Men rätten tillät detta ändå. Huruvida detta skall anses som tillåtet i ett brottsmål eller inte vet jag inte. Men tydligen är det ganska vanligt enligt en nämndeman som jag talade med tidigare idag. Denne såg heller inga större problem med det rent juridiskt.

I den andra förhandlingen i hovrätten kom inte Tomas Olsson personligen, utan skickade ett ombud med en  färdigskriven slutplädering. Det kan ju ifrågasättas om det är riktigt sjysst, när man ju betalat dyrt för att få just denne skicklige advokat?


Pojken nekades helt skolgång mellan den 13 mars till slutet av april



I dagens Expressen har man intervjuat skolområdeschefen för den skola som både pojken och flickan gick på, Anders Fager. I Expressens artikel säger denne chef att flickans mamma förvärrade situationen. -Mamman ville att vi skulle hänga ut den här killen som en "jävla våldtäktsman", hänga ut honom med namn och bild, på den nivån, sa han.

Pojken vägrades efter den 13 Mars 2009, då den första anmälningen gjordes, all form av skolundervisning på Bjästaskolan. På frågan hur Fager har kunnat tillåta detta brott mot den svenska skollagen påstår han att "pojkens mamma var helt omöjlig att samarbeta med".

När jag nämner detta för den journalist som sannolikt är mest insatt i hela denna härva, Patrik Näslund, så finner han inte ord. Patrik har dokument upp till tänderna som visar på motsatsen. Patrik betonar att när mamman till den dömde har lämnat upplysningar till honom har han inte bara behövt kolla uppgiften – utan även dubbelkolla. Just för att det är fråga om den närmaste anhörig. Han vittnar även om att de gånger han har fått upplysningar av mamman och de har gått att verifiera på annat håll, via dokument eller andra högst trovärdiga källor, har uppgifterna nästan alltid visa sig stämma. Ofta exakt. Ibland i stora drag. ”Det är EN av flera anledningar till att jag fortfarande är kvar i denna härva” säger Patrik.

Mamman hade tvärtom kommit med förslag till lösningar för hur pojken skulle kunna fortsätta sin undervisning på Bjästaskolan och få avsluta sin skolgång på samma skola som sina kompisar som han gått med i nio år. Bland annat hade hon föreslagit undervisning i en klass med särskilda behov på skolan, kallad ”Källan”.

Beslutet att den 20 mars flytta pojken till en annan skola hade inte heller det att göra med besöksförbudet. Inte heller var pojken vid detta tillfälle dömd för brott. Han var bara polisanmäld och misstänkt. Inget åtal var väckt ens. I sina skäl angav skolan att "eleven allvarligt hotar de andra elevernas trygghet och studiero". Och pojken hade inte ens fått vistas på skolan efter anmälan… Filmen som visades från pojkens avslutning motsäger dock bilden av en elev som upplevdes som ett hot av andra elever.



Pojken fick sitta i två veckor på vuxenhäktet pga socialtjänstens slarv.


Socialsekreteraren Irene Sundström som ansvarade för att LVU beslutet skulle komma tingsrätten tillgodo skickade aldrig in detta i tid, trots att ett beslut var fattat. Detta gjorde att tingsrätten inte hade något annat val än att sätta pojken i häkte. En 15 årig pojke skall inte sitta häktad på ett vuxenhäkte. Men då ett häkningsbeslut är fattat så finns det inget LVU beslut i världen som kan ändra på detta förrän efter två veckor då en omhäktningsförhandling hålls.

Men från socialtjänstens sida har det varit totalt bom stopp att få tala med någon ansvarig om detta säger Patrik Näslund, inte ens om han skulle ha haft en fullmakt från vårdnadshavaren.
Irene Sundström har vägrat prata. Maj Andersson som är hennes kollega/närmaste chef har bara uppgett "jag har inget att säga". Detta direkt efter att Näslund bara presenterat sig…

Den ende som har varit villig att tala med Patrik är ordföranden i socialnämnden Jan Olov Häggström, som ställt upp ett flertal gånger och i princip alltid svarat med förhållandevis kort varsel. Näslund ville ha en träff med honom den följande veckan, men Häggström var då upptagen hela veckan. ”Strax därefter föreslog han dock att han kunde komma hem till mig för ett möte samma kväll, en söndag. Att en ordförande i socialnämnden som först inte har en aning om vem det är som ringer, strax efter föreslår att han skall komma hem till denne "okände" person för ett möte på en söndag kväll antydde för mig att han under alla omständigheter mycket väl var insatt i fallets känsliga natur" säger Näslund vidare.


Alla medier fick plötsligt kalla fötter


Näslund skrev ett reportage om detta med LVU/häktning och annat som han kände till i fallet till sin lokala tidning Örnsköldsviks allehanda. Nyhetschefen köpte de två artiklarna efter lite gemensamma justeringar och publiceringsdag bestämdes till tre dagar senare (detta var i februari). Dagen innan publiceringen fick man dock plötsligt kalla fötter och ansvarige utgivaren ställde in publiceringen. Näslund har ännu inte riktigt förstått argumenten.

Näslund har vid tre tillfällen den senaste månaden mejlat ansvarige utgivaren och velat ha en träff i detta angelägna ämne. Näslund har varit beredd att komma exakt när som helst så fort ansvarige utgivaren har en kvart över. Ansvarige utgivaren har ännu inte svarat på något av mejlen. På fem veckor. Detta trots att han i sina krönikor påstår att han alltid svarar på mail som kommer in till tidningen. Och trots att Patrik jobbat för koncernen i 12 år.


Stoppade uppdrag granskning mittnytts reportage?


Då Patrik förstod att Öviks lokaltidning inte tänkte publicera hans reportage kontaktade han mittnytt. SVT:s  lokala nyhetsredaktion i länet. Då man fick höra att en 15 årig pojke suttit i häktet i två veckor blev man intresserad och satte en reporter att börja jobba med ett inslag som skulle baseras på Patriks texter.

Även detta reportage ställdes dock in helt plötsligt. "Man uppgav enbart som skäl någonting om "dålig timing" och att ”det skär sig” med ett parallellt jobb som Uppdrag Granskning håller på med” säger Patrik Näslund vidare. "Nu efter uppdrag gransknings reportage förstår jag dock orsaken" säger han.

På en direkt fråga till Nicke Nordmark på uppdrag granskning som Näslund själv kontaktade, om det var uppdrag granskning som stoppat Mittnytts reportage svarade Nordmark: "Det vet jag inte, det får du väl fråga Mittnytt om"??!




Sakfel i rättegångar och SKL:s svar angående DNA bevisen


Pojkens erkännande kom endast ett par dagar efter att han hämtats av polisen. Då hade dock tre dagar passerat. Tre dagar då hela skolan surrade av rykten om vad flickan påstått. Hon anmälde som sagt inte brottet förrän tre dagar efter. Även den anklagade pojken hörde naturligtvis berättelsen.

Erkännandet kom enligt Näslund samt en rad andra källor efter att pojken drabbats av panik, då han fått uppgiften om att endast ett erkännande kan rädda honom från att bli häktad i flera veckor. Om detta stämmer är även detta ett klart brott mot stadgan om mänskliga rättigheter som klart slår fast att ett erkännade inte får tvingas fram vare sig genom hot eller löften.

Beslutet om LVU omhändertagande skrivs under den 18 juni, men skickas alltså inte till tingsrättens häktningsförhandlingar den 19:e, vilket alltså får till följd att pojken sätts i häktet ändå.

Det finns inga vittnen till händelsen på toaletten. I rättsintyget som för övrigt inte utfördes av en rättsläkare och därför inte kan kallas "rättsintyg" står det att flickans skador KAN ha uppkommit på det av henne beskrivna sättet. Men ordet rättsintyg låter alltid bra för en åklagare. Inga invändningar heller mot detta verkar ha kommit från pojkens försvarare.

Ricky Ansell på SKL var den ansvarige för det DNA prov som sändes in.
Enligt Ansell är det ett direkt sakfel att skriva som man gjort i domen mot pojken, där det står att det aktuella provet ÄR nn:s DNA. Den enda person på festen som överhuvudtaget har fått lämna ett DNA prov är pojken. Enligt Ansell är det man kan göra med det aktuella provet att utesluta 90-99 procent av befolkningen.

Det innebär att bland 100 män kan man utesluta alla utom 10. Då kan man inte, säger Ansell, skriva så som man har gjort. Inte heller detta verkar Tomas Olsson ha besvärat sig om att kritisera.

 

Årets viktigaste scoop?


Puh, det blev långt detta, och ändå har jag nog missat att ta upp en hel del.  Slutligen bör också nämnas att det var samme tingsrättsdomare i bägge fallen. Vilket är något som klart bör ifrågasättas ur jävssynpunkt, eftersom det är fråga om samma typ av tvistemål i båda fallen. Samt att anmälan för det andra brottet skedde strax innan hovrättsförhandlingen i fall ett. Vilket ju utgör en stor risk för att utfallet i mål ett påverkas av gripandet i fall två som skedde i rättssalen omedelbart efter förhandlingen - inför både domare och nämndemän. 

Årets viktigaste scoop utbrister man stolt på uppdrag gransknings hemsida.

Vad jag anser om detta reportage och dom "grävande journalister" som utfört det kan ni se på bilden ovan.

Ändå tror jag att dom kan ha rätt. Detta kan mycket väl bli årets scoop. Men guldspaden skall fan inte gå till Nordmark och Johansson på uppdrag granskning. Den tillhör istället en fattig desillusionerad frilansande journalist i Örnsköldsvik som har fått utstå censur.

För att han velat rapportera om sanningen.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Fler fakta som uppdrag granskning "glömde" att nämna

Kategori: Rättvisa

Jag skrev för ett par dagar sedan ett inlägg om Uppdrag gransknings reportage om fallet med "Linnea" och hur hon blivit förföljd av en hatisk mobb efter att hon anmält en 15 årig pojke för vådtäkt. I mitt inlägg redogjorde jag för att saker i förundersöningen angående den påstådda våldtäkten mot Linnea som uppdrag granskning har dolt, och dessutom för rena felaktigheter i reportaget.

Bloggen exploderade fulltändigt. Kommentarerna har vällt in och givit mig både ris och ros. Mest ris dock. Dom har handlat om allt från att jag är en bitter liten man som i egenskap av "rättshaverist" öser förakt över rättssamhället som man menar är fullständigt idiotsäkert, till att jag är en "typisk kvinnohatare" som anser att män alltid är oskyldiga. Man vill från vissa håll till och med påstå att jag skulle försvara våldtäkter. Värre trams var det länge sen jag tvingades läsa på denna blogg.

En annan kommentar som är vanligt förekommande är: "Pojken har ju blivit fälld för två brott i två instanser. Då är han ju skyldig punkt!" Att jag inte begriper något så basalt gör mig tydligen till sveriges största idiot.  Detta tyder enligt mig på att de flesta fortfarande hyser ett gott förtroende för vårt rättssytem. Det förtroendet har inte längre jag, som under en längre tid jobbat med att skriva om detsamma.

Jag har sett många fall som är rent horribla där människor dömts utan bevis. Där människors barn tagits ifrån dom utan, eller på felaktiga grunder. Fall där vittnen inte fått komma till tals i rättegångar. Där bevis har dolts eller "kommit bort". Fall där bevis har konstruerats, och mitt i allt detta har jag framförallt sett en journalistkår som inte bryr sig. En journalistkår som till mestadelen består av uppmärksamhetskåta drängar till makten och som mest bryr sig om att synas mest möjligt själva, istället för att synliggöra offren för vår urspårade rättsstat.

Men inte sedan debatten om Gömda och Liza Marklund tystades har jag varit med om ett vidrigare mediamord än det som uppdrag granskning med deras fanskara av politiskt korrekta ursäkter till journalister gjort sig skyldiga till nu.

Trodde ni inte att detta skulle komma fram?


Den som kontaktade uppdrag granskning om det här fallet redan förra hösten var pojkens mamma. Hon ville att dom skulle visa hur rättsystemet hade behandlat hennes pojke. Sedan hörde hon inte ett ljud från redaktionen förrän förra veckan då dom ringde upp henne och sa att man nu skulle sända ett reportage om fallet, men att det inte skulle ha den vinkling som hon önskade. Efter att ha kontaktats av Amanda, som nu hyllas för sitt hjältemod och som får gott om plats i reportaget att redogöra för nätmobbningen av flickan så bytte man helt vinkel. Nu skulle man istället för att visa hur rättssystemet återigen havererat, visa hur bra det hade fungerat, och hur illa målsägaren hade blivit behandlad på grund av detta.

Att rättsystemet inte har fungerat heller i detta fall har tagit mig två dagar att se. Jag sitter hemma med en laptop och en telefon och gör detta gratis för att jag försökert påvisa den orättvisa jag och andra har drabbats av, samtidigt som jag oroar mig för att kronofogden ska ta min bil och mina gitarrer, vilket är det enda av värde jag har kvar. Uppdrag granskning har jobbat med detta en mycket längre tid med hela sin enorma budget bakom sig, ändå lyckas man inte ta fram väsentliga fakta och inse att grova fel har gjorts av både utredare, domstolar och advokater. Pojkens advokat Tomas Olsson var så upptagen med Tomas Qvick fallet att han inte ens brydde sig om att själv närvara vid förhandlingen. Han hade inte tid.

Flera av dom ungdomar som deltog i reportaget gjorde det under förespeglingen att man jobbade på ett program som skulle visa sanningen om hur detta fall hade hanterats av rätten. När dom senare fick veta att uppdrag granskning istället skulle vinkla reportaget åt ett helt annat håll ville dom inte medverka. Det tog SVT:s reportrar ingen som helst hänsyn till.

Man har alltså inte ens talat med pojkens mor som alltså var den ursprungliga uppgiftslämnaren förrän i förra veckan då hon meddelades att reportaget var klart och skulle sändas. Dom ungdomar som stöder pojken som ändå får uttrycka sig i reportaget gör det under falska förespeglingar. Det har även framkommit en mängd andra konstigheter gällande den "nyhetsrapportering" av fallet som vi fått oss tillgodo av Sveriges ledande nyhetsorgan SVT. Läs vidare. Aftonbladet har åtminstone haft intigritet nog att även hämta in pojkens mammas version. Det lustiga är dock att hela artikeln fått rubriken "Jag tror så klart att min son är oskyldig". Då jag talade med henne tidigare idag uttrycker hon sig inte alls så. "Jag kan ju naturligtvis inte säkert veta om min son är oskyldig" säger hon då. Det är hur rättsprocessen gått till som jag är kritisk emot. Och på mycket goda grunder skulle jag vilja tillägga.

Den andra sidan förtigs fullständigt


Ett dokument som skickades in tidigt till uppdrag granskning som visade att det även förekom grov smutskastning av pojken på nätet och som även visade hur människor kapat pojkens mors namn för att skriva grova och hatiska kommentarer för att smutskasta henne.

Dokumentet hade mottagits fick man veta, men har senare helt negligerats. Dokumentet kan ni ta del av här. Nu beskrivs hon som ledare för en hatisk mobb som hetsar mot flickan. Bloggen "Fria Dennis" startades av pojkens bror som var mycket upprörd av hur hans bror hade behandlats. Men han förstod inte vidden av vad hans blogg skulle dra igång. Inte heller klarar man vid så unga den press man utsätts för om man går ut offentligt på nätet för att förvara en dömd våldtäktsmans rättigheter. Det var efter att mamman insåg hur allt började spåra ur som hon kände sig tvungen att själv börja agera på nätet. Men det har bara blivit värre och värre. Mobben hade vädrat "kvinnohatar"blod, nu kunde inget längre stoppa den.

En frilansjournalist i Bjästa vid namn Patrik Näslund engagerade sig tidigt i fallet och är den idag som sitter på mest fakta i hela Sverige om det. Han har inte lyckats få en enda tidning intresserad att skriva om det.

Inte heller han kontaktades av Uppdrag granskning under deras research arbete. Han skriver följande till mig i ett mail efter att jag kontaktat honom:

Ja. Mig veterligt är jag den ende reporter som fördjupat sig i härvan (förutom UG).

Jag kommer att kontakta Dig, men jag vet inte exakt när. Det är lite tufft nu på flera plan. Inte bara att man jobbat med ett fall sedan julen 2009 utan att nå i mål. Nu går mediedrevet o internetmobben på högvarv och då tycks det lättare för en snöboll att överleva i helvetet än att få andra vinklar (väl underbyggda) publicerade. Åtminstone närmaste dagarna.


Vi hörs


Vittnen tystas i målet


I rättegången mot pojken i mål nummer ett vittnar även pojkens bror om hur han själv upplevt närmanden från den aktuella flickan och hur hon efter att han sagt att han inte ville ha något förhållande med henne fått utstå rykten och skvaller på skolan. Var hittar man det vittnesmålet i protokollet från tingsrätten? Tyvärr finns domen inte längre publicerad på internet, men jag väntar på att få kopior via posten. Även en annan pojke vittnar om flickans karaktär, men inte heller det vittnesmålet har rätten ansett som relevant nog att ta med i protokollet vad jag kunnat se? Inte heller har man funnit dessa vittnesmål trovärdiga tydligen. Då skulle pojken aldrig ha fällts.

Flera andra pojkar har också gått till polisen och krävt att få bli hörda i utredningen då även dom haft relevanta saker att vittna om i målet. Detta tilläts dom aldrig.

Men det mest slående av alltihop är ju att pojken hade ett alibi för den andra våldtäkten. En vuxen mamma som under den aktuella festnatten hade fått i uppgift att hålla ett extra öga på pojken med anledning av de tidigare händelserna, ger honom alibi för tidpunkten för det påstådda brottet.  Detta krävde hon att få vittna om i rättegången, men detta tilläts inte av rätten. Så mycket för den fria bevisprövningen i svenska domstolar. Inget av detta framkommer i uppdrag gransknings reportage. Orsaken till att rätten nekade henne att vittna kan jag inte redogöra för i skrivande stund. Men jag kommer att forska i det.

DNA bevisen


DNAMen för fan, det finns ju DNA bevis! ylar många av kommentatorerna på min blogg, samtidigt som man fullständigt idiotförklarar mig för att jag har mage att ifrågasätta tillrättalagda sanningar.

I uppdrag gransknings reportage framställer man DNA bevisen mot pojken som absolut bindande. Man påstår i reportaget att sannolikheten för att det aktuella DNA:t som lagts fram som bevis, skulle tillhöra någon annan än pojken är "mycket små."

Folk köper helt okritiskt lögnen.

Vetenskapen runt DNA bevis är mycket omfattande och omöjlig att till fullo redogöra för här. Men via en enkel sökning på Google får man fram följande träff från Lunds juridiska fakultet som heter DNA i brottmål - Ett bevismedel med framtidsutsikter?

I avhandlingen kan man bland (väldigt mycket) annat läsa: Om en persons DNA-profil överensstämmer med ett spårs DNA-profil, innebär detta att personen kan ha avsatt spåret, men det behöver inte nödvändigtvis vara så. En statistisk beräkning grundad på en databas för ”svensk normalbefolkning” som omfattar 350 personer, besvarar då frågan på hur vanligt förekommande den aktuella DNA-profilen är.

Databasen utgörs av 700 mätpunkter per analyserat STR-område, vilket innebär två per person. Databasen kan uppfattas som liten, men rent statistiskt är det tillräckligt med material för att fastställa frekvensen på vanligheten av den aktuella DNA-profilen. Den beräknade frekvensen för spårets DNA-profil anger alltså risken för en slumpmässig överensstämmelse med en annan obesläktad person.

Resultatet av typbestämningen kan antingen visa en överensstämmelse mellan ett spår och en individ, eller en uteslutning. Vid en överensstämmelse gör man en beräkning på hur vanlig den erhållna typkombinationen för spåret är i ”svensk normalbefolkning”. Frekvensen ger ett mått på hur stor risken är att en person av en slump ska överensstämma med spåret.

Sannolikhetsskalan


I all bevisvärdering gällande DNA använder SKL sig av en så kallad sannolikhetsskala. DNA bevisen
Som framgår av uppdrag gransknings reportage så hade DNA analysen på flickans trosor visat att vet aktuella DNA provet på denna skala hade värdet +1 på en skala som går upp till +4.

I avhandlingen från Lund kan man då läsa att en så kallad +1 träff innebär att sannolikheten för att spåret är lämnat av den misstänkte är över 1 på 100. Beräknat på befolkningen i Örnsköldsviks kommun som är 55 243 skulle provet alltså kunnat stämma in på över 5 523 personer eller till och med fler eftersom det står över en på hundra.

Jag försvarar inte brott, enbart rätten till en rättvis prövning


Visst är det väl en smula märkligt att uppdrag granskning som nyligen fälldes i granskningsnämnden för sitt reportage om flygbolaget Flyme återigen gör samma generalfel som man nyss fällts för. Att inte låta den "andra sidan" komma till tals.

Jag kan tycka att det är bra att näthat och mobbning uppmärksammas och även att skolorna skall göra allt för att stävja sådant ofog. Jag önskar att mina egna barn kunde få växa upp i en värld där man bryr sig om och stöttar  varandra istället för att "pissa på varann" i anonyma inlägg på nätet. Ett nät som på många ställen håller på att bli en riktig "dyngpöl". Men att göra det i ett reportage där man fullständigt förvrider fakta, ljuger och döljer saker är helt förkastligt.

Jag vill återigen påpeka, även om det förmodligen inte kommer att hjälpa ett dyft mot hatstormen jag kan vänta mig efter detta inlägg, att min uppgift är inte att varken döma eller fria. Min uppgift som journalist, även om det fortfarande står "student" på mitt leg, och även om jag inte tjänar en spänn på mitt arbete, är att ta fram fakta och belysa alla sidor av saker. Att döma är domstolens jobb. Vi skall bara granska hur dom sköter det. Det är också min ambition med att skriva detta. Att detta emellertid inte är speciellt populärt i vissa läger blir ju tydligt av vissas kommenterer.

Jag ville mer än något annat få göra min praktik hos uppdrag granskning då jag var den ende i min förra klass som var intresserad av att bli grävande journalist. Jag ringde och tjatade flera gånger men fick nej.

Så här i retrospekt gör det mig ingenting. Jag är också glad att uppdrag granskning inte tog upp mitt fall. Det hade ju kunnat sluta med ett snyftreportage för en mamma och  myndighetspersoner som har ljugit, saboterat umgänge och polisanmält falskt i nu över fyra år och därmed slitit sönder det viktiga band jag hade med min dotter. Dessutom ett reportage som sänds utan att dom ens meddelar eller pratar med mig över huvud taget. Vem vet förresten. Dom kanske redan håller på? Jag måste ju utgöra ett synnerligen saftigt köttstycke för feministerna som kallar sig journalister på SVT.

Förmodligen kommer jag aldrig att kunna få ett jobb på någon redaktion, eller kunna sälja in några reportage som frilansare. Jag kommer inte att få några debattartiklar eller krönikor publicerade heller i några större nyhetsorgan. Jag är ju "kvinnohatare" gubevars. Gudbevare oss väl för såna, säger man på nyhetsredaktionerna och fortsätter att publicera ren propagandaskit, som på något sätt skall bevisa att jag och alla andra män är livsfarliga svin. Och samtidigt som man låter författare som Katarina Wennstam sitta som någon slags "experter" i TV debatter och spy ut sitt manshat i direktsändning.

Jag blir dock gärna överbevisad om att jag har fel. Fram med kontrakten bara om det är någon som behöver en duglig skribent eller researcher.

Mer om detta fall kommer i den takt jag hinner. Sådär nu kan ni som inte tycker om att man ifrågasätter politiskt korrekta "sanningar" kasta er över tangentborden och börja skriva om vilken idiot och bitter kvinnohater jag är. Men jag hoppas även på mer sansade kommentarer som vill diskutera problemet mer sakligt. Även ros uppskattas naturligtvis. Jag är ju trots allt inte den ende "kvinnohataren" i landet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Uppdrag granskning döljer viktiga fakta

Kategori: Rättvisa

I kvällens uppdrag granskning fick vi se ett reportage som har upprört många och som stämplat en 15 årig pojke vid namn "Oskar" som våldtäktsman för tid och evighet. Pojken heter egentligen  Dennis Häggström. Han fälldes för brottet våldtäkt mot barn efter att ha haft sex med en 14 årig skolkamrat, av både tingsrätt och hovrätt, och sitter idag på sluten ungdomsanstalt. Han blev också dömd att betala flickan 85 000 kronor i skadestånd.

Ja jag har precis läst den första förundersökningen i fallet. Vad som verkligen hände inne på den där toaletten vet endast två människor. Därför borde ingen heller varken kunna döma eller fria i fallet. Inte heller jag. Vad som dock är mycket upprörande är att uppdrag granskning väljer att dölja fakta i sin jakt på sensationer.

Varför döljs viktiga fakta i reportaget?


Det stämmer att Dennis erkände brottet i det tredje polisförhöret. Vad Uppdrag granskning dock inte talar högt om är att Dennis i det fjärde förhöret tar tillbaks sitt erkännade och lämnar en helt rimlig förklaring till att han känt till dom detaljer som uppdrag granskning påstår att endast han och flickan kan ha känt till.

Anledningen till att han erkände brottet säger han berodde på att han av sitt ombud fått rådet att erkänna så skulle han få ett lindrigare straff.
En annan sak som framgår av förundersökningen och som uppdrag granskning inte väljer att nämna är att flickan även tidigare framfört anklagelser mot en annan man som påstås ha "tafsat på henne" på ett badhus.

Mannen förhörs av polisen och uppger att han varit på badhuset med sina icke simkunniga barn och att han blivit mycket upprörd av anklagelserna och även konfronterat flickans mor med dom. Mamman förnekar dock kännedom om detta. Flickan däremot hävdar att hon berättat för sin mor dagen efter. Ingen av otaliga vittnen som var närvarande i bassängen har sett något "tafsande".

Ytterligare en detalj som uppdrag granskning väljer att inte nämna är att pojken undersöktes av både polis och rättsläkare, men ingen av dom har hittat dom klösmärken som flickan påstod sig ha givit honom. Dessa skulle alltså mirakulöst ha läkts på endast fyra dagar.

Även flickans vänner som vittnar hos polisen misstror hennes berättelse.

En sådan här usel journalistik blir rent samhällsfarlig



Det som säkert kan fastslås är att Dennis och flickan haft sex inne på toaletten. Det nekar inte Dennis till. Han säger dock att det har varit frivilligt och att flickan blev upprörd då han efteråt sagt att han inte ville inleda ett förhållande. Han erkänner också att han utnyttjat flickans "förälskelse" för att ha sex med henne. Detta ångrar han. Men oavsett vad som skett inne på den där toaletten så har uppdrag granskning gjort ett uselt och kraftigt vinklat reportage.

En annan fråga är ju varför Dennis mamma och bror inte får komma till tals i reportaget? Istället erbjuds dom att få ta del av det då det redan är redigerat och klart, vilket dom inte vill. Dennis brors telefonnummer står på hans blogg. Även adressen till Dennis finns där för korrespondens. Det här måste berättas. Så här uselt får inte journalistik bedrivas. Då blir den rent samhällsfarlig. Efter reportaget så hade uppdrag granskning bjudit in en feministisk författare och en socionom?? Alltså inte en enda gäst som kan ett dyft om juridik. Bägge kvinnorna stod naturligtvis och myste i sina utläggningar om hemska män, oskyldiga kvinnor och ett samhälle som förtrycker. I morgon skall visst detta debatteras i debatt också...hemska tanke. Jag hoppas någon av de inbjudna hinner läsa dessa invändningar mot de journalistiska metoderna innan sändningen.

Den andra förundersökningen har jag ännu inte hunnit läsa. Men det skall jag med intresse göra i morgon. Jag kommer även att posta ut dom här för er andra som eventuellt är intresserade att ta del av dom.

Jag trodde att uppdrag granskning bestod av duktiga journalister. Jag har läst Nils Hansons (som inte varit med i arbetet med detta reportage) bok om grävande journalistik och lärt mig mycket. Men nu sållar dom sig till samma pöbel som anser att demokratiska rättsprinciper helt bör avskaffas? Det är fan inte klokt....Den dag en journalist lutar sig enbart mot en dom i en svensk domstol som "bevis" sållar den sig till samma skara som Van der Kwast och hans glada gäng av usla rättsskipare. Nu är vi där. Vi kan tydligen varken lita på vårt rättssystem eller på våra statligt anställda grävande journalister.

Att högsta domstolen regelbundet tvingas påminna svenska domstolar om att man inte bör döma människor utan bevis och mot bättre vetande verkar inte riktigt gå in. Det är förmodligen därför HD ser sig tvingade att påminna om detta ungefär vartannat år.

Precis som i fallet Louise som samma redaktion tidigare "avslöjade", men som senare visade sig skarpt vinklat, skall vi nu fås att hata en pojke som enligt all demokratisk rättspraxis inte borde ha dömts för detta brott då det helt saknas bevis. Nu talar jag alltså om det första brottet han anklagats för. I det andra fallet sägs det föreligga DNA bevisning, men hur bindande den är råder alltså delade meningar om. Detta kommer jag dock att ta reda på för nu är jag rätt upprörd. Uppdrag granskning vill inte ta upp mitt fall. Då hävdas det att vårdnadsvister är "smutsiga fall" som det kallas inom journalistiken och att barn kan bli lidande. Men vad blir dom nu då?

Kändisjournalisternas syften är inte så nobla som vi skall förledas att tro


Den senaste tiden har vi kunnat läsa allt fler avslöjanden om hur verkligt illa det är ställt med det svenska rättssystemet. Hannes Råstam har fått guldspaden för "sina" avslöjanden om Tomas Qvick och hur ett helt rättssystem blundat i ett av Sveriges alla justitiemord. Bevis som friat har begravts, och bevis för att fälla har uppfunnits?!?

Jag har själv otaliga exempel där det bevisas hur rättsystemet manipuleras av starka krafter i samhället. Inte minst i mitt eget fall där också bevis bara "försvann" och plötsligt inte dök upp förrän jag själv ringde inspelade samtal och påtalade detta.

Men ingen nyhetsredaktion eller granskande journalist vill ta i detta.

Inte heller hur dom uttalat feministiska åklagarna Ingela Svensson och Lena Lithner i Halland medvetet utelämnat information om rena mordförsök i fallet med pappa Andreas som jag tidigare skrivit om här och här. Eller det helt absurda fallet med rättsläkaren och obducenten? Vore inte detta något som skulle få tas upp i Aftonbladet och Expressen? Istället får vi för våra 11 kronor 7 sidor om en helt menlös jävla schlagerfestival eller danstävling och vilkens sabla klänning som var "hetast"?? Samtidigt som man tvingas ut på nätet och leta aktivt bland små bloggar för att få läsa nyheter.

Jag talade häromdagen med en av de jurister i Sverige som engagerat sig mot rättsrötan. Jo ni läste rätt. De flesta advokater och jurister spelar bara lydigt med, samtidigt som dom berikar sig själva av ett rättssystem som stinker allt värre. Men det finns ett fåtal som engagerar sig. Dom blir dock ständigt bara fullständigt överkörda i rätterna.

Denne jurist menar att det finns tusentals fall som stinker lika illa som Qvicks. Fall där oskyldiga män fällts, där bevis försvunnit, där försvarare har tystats av rätten. Jag skriver det igen med stora bokstäver TUSENTALS!


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ifrågasätt inte könsmaktsordningen-då riskerar du jobbet

Kategori: Feminism

Det här är Carl Festin ifrån min gamla hemstad Östersund. Carl hade varit timanställd som ledare för pappagrupper inom Jämtlands läns landsting i fem år då han nyligen fick sparken. Carl ifrågasatte nämligen under en kurs i "genusvetenskap" kursledarens syn på könsmaktsordningen. Då blev han inkallad till chefen som upplyste honom om att hans åsikter var "olämpliga". Dessutom hade han själv enligt samme chef haft fräckheten att utöva "könsmakt" då han under en förläsning rest sig för att fylla på kaffe från en kaffevagn.

Om denna tragikomiska historia kan man idag läsa i tidningen Världen idag. Tragikomisk i den mening att man faktiskt inte riktigt kan bestämma sig för om man skall skratta eller gråta. Så här säger Carl Festin bland annat själv om händelserna som ledde till hans avsked.

– Vi fick veta att det ur samhällets synvinkel inte finns något kön vid födseln, och att man sedan kommer in i en maktstruktur där männen är överordnade kvinnorna. När jag frågade vilka vetenskapliga belägg det finns för att beskriva relationen mellan könen just så, hänvisades jag till en litteraturlista och till att detta var bestämt av riksdagen, berättar Carl Festin.

Under kursen skulle deltagarna se på vardagliga uppgifter ur ett könsmaktsperspektiv.
– Om jag bar in maten och min fru packade upp, så var det ett könsmaktsbeteende, och hade inget att göra med att jag är dubbelt så stark. Allt som var manligt beskrevs som förtryck gentemot det kvinnliga, medan jag såg det som en arbetsfördelning som bland annat beror på att mannen valt det som är tyngst.

Kungsbacka och barnkonventionen


marianne hulténNär vi ändå är inne på ämnet tragikomik konstaterar jag idag att nämnden för familj och individomsorg (vilket jävla namn förresten) med ordförande Marianne Hultén (m) och vice ordförande Ingela Hansson (s) i spetsen, i sitt protokoll från den 24 februari redovisar något som dom kallar "uppdrag barnkonventionen". Tydligen har en utredning av något slag gjorts för att utröna i vilken mån nämnden följer artiklarna i FN:s barnkonvention.

Den utredningen skall jag beställa redan i morgon. Av deras mötesprotokoll framgår endast att denna utredning har gjorts och att det i redovisningen "framkommer att Individ & Familjeomsorg uppfyller många av barnkonventionens målsättningar och att vi är en av fåtal förvaltningar som ständigt tillfrågar barn och ungdomar i beslut som rör dem."

När lyssnade man på mitt barn då hon bad både familjerätten och i polisförhören om att få vara mer med sin pappa? Jag undrar också vad som menas med "uppfyller många av barnkonventionens målsättningar"? Vilka målsättningar är det då som inte uppfylls? Jag kan i alla fall nämna några. Som till exempel artikel 3 som dessutom är en så kallad huvudartikel och lyder:

Artikel 3 anger att det är barnets bästa som ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet. Begreppet ”barnets bästa” är konventionens grundpelare och har analyserats mer än något annat begrepp i barnkonventionen. Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall.

Kanske är det det där sista "avgöras i varje enskilt fall" man stöder sina märkliga beslut på?  Ni som läste mitt inlägg nyligen om en ledsen och traumatiserad 4 årig flicka som fortfarande efter fyra år hindras från att träffa sin pappa, som hon saknar svårt, borde väl hålla med om att det är rätt hycklande av kungsbackas socialnämnd att slå sig för bröstet i denna fråga. Och lägger man därtill artikel 9 som följer nedan så blir ju deras påstående rent lögnaktigt: 

1. Konventionsstaterna skall säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja utom i de fall då behöriga myndigheter, som är underställda rättslig överprövning, i enlighet med tillämplig lag och tillämpliga förfaranden, finner att ett sådant åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa. Ett sådant beslut kan vara nödvändigt i ett särskilt fall, t ex vid övergrepp mot eller vanvård av barnet från föräldrarnas sida eller då föräldrarna lever åtskilda och ett beslut måste fattas angående barnets vistelseort.

2. Vid förfaranden enligt punkt 1 i denna artikel skall alla berörda parter beredas möjlighet att delta i förfarandet och att lägga fram sina synpunkter.


3. Konventionsstaterna skall respektera rätten för det barn som är skilt från den ena av eller båda föräldrarna att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkt kontakt med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa.


4. Då ett sådant åtskiljande är följden av åtgärder som en konventionsstat tagit initiativet till, t ex frihetsberövande, fängslande, utvisning, förvisning eller dödsfall (innefattande dödsfall oavsett orsak medan personen är frihetberövad) gentemot den ena av eller båda föräldrarna eller barnet, skall den konventionsstaten på begäran ge föräldrarna, barnet eller om så är lämpligt, någon annan medlem av familjen de väsentliga upplysningarna om den/de frånvarande familjemedlemmarnas vistelseort, såvida inte lämnandet av upplysningarna skulle vara till skada för barnet. Konventionsstaterna skall vidare säkerställa att framställandet av en sådan begäran inte i sig medför negativa följder för den/de personer som berörs.


För övrigt har jag nu inte fått träffa min dotter sedan mitten av Februari. Trots domstolsorder om 4 timmars övervakat umgänge varannan vecka. Reaktionen från familjerätten som är satta av domstolen att se till att domen följs är mest en axelryckning samt nya insuinationer om att "jag kan ju trots allt vara skyldig" till vad jag har friats ifrån av polis, åklagare, överåklagare och vårdnadsutredning. Dessutom säger man sig ha problem att skaffa fram lokal. Varför man gör det problemet till mitt och mitt barns begriper jag inte. Men jag kanske är korkad?


Men för all del, fortsätt ni att tvångsseparera pappor och barn på enbart påståenden och lögner. Men kalla det för fan inte "för barnets bästa". Det är inte för någons bästa. Speciellt inte min dotters.

 

Världens mest jämställda land?

 

Jodå om man med jämställdhet menar feminism så leder vi nog ligan, men om man med jämställdhet menar rättvisa så är läget rent av sorgligt. Här följer del 2 i filmserien om våra lagar som sägs vara så bra och jämställda. Det står visserligen i grundlagen att ingen skall diskrimineras på grund av kön. Men även vår grundlag har väl genomgått en översyn av landets snabbast växande yrkesgrupp, "genusexperterna". Om nu allt annat i vårt samhälle måste passa in i könsmaktsordningsmallen, så varför skulle lagen utgöra något undantag?

 



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Det ofattbara kriget mot kärleken och dess konsekvenser

Kategori: Barn

Jag har som dom flesta vet i över fyra år fört en kamp för rätten att vara pappa till mitt barn. En kamp som känns mer och mer surrealistisk för varje år. Jag är nu inne på år fem och har inte kommit ett dugg närmare en lösning. Detta trots att det enda jag vill är att min dotter skall slippa växa upp utan sin pappa. Jag har i följande inlägg sammanställt lite enkel och lättbegriplig fakta. Främst riktad till dom myndigheter och nyhetsredaktioner som är ständiga gäster på denna blogg. Kanske det kan väcka en och annan insikt till liv? Detta är också fakta som kan vara väldigt bra att ha och sätta i relation till framförallt många av våra folkvaldas tal om "Stjärnfamiljer" och vad man kallar förlegad och unken familjepolitik.

I över trettio år har vår syn på familjen omprövats i ett gigantiskt experiment, och nu ser vi resultatet. Det ihärdiga undergrävandet och förstörandet av kärnfamiljen med två gifta föräldrar har resulterat i fattigdom, ohälsa, sämre studieresultat, en epedemi i depressioner och antisocialt beteende, isolation och social utslagning av tusentals kvinnor, män och barn. (Från Experiments in Living: The Fatherless Family By Rebecca O'Neill; Sept. 2002, CIVITAS)

Följande fakta är hämtat från nyhetsbrevet  Common Sense & Domestic Violence, som kom ut redan 1998 01 30.

Anklagelser om relationsvåld är det mest effektiva vapnet i skilsmässo och vårdnadstvist strategierna som följt den skillsmässorevolution som präglat de sista 30 åren i våra västerländska civilisationer. Advokater, jurister och kvinnojourer, kallar dem "The Silver Bullet" (sillverkulan). Falska anklagelser och påståenden om våld och övergrepp har kommit att fungera mycket effektivt i en medveten strategi att avlägsna män från sina familjer.

De effekter som avskaffandet av fäder har på våra barn är tydligt och helt fruktansvärt för dem som är villiga att se. Ändå väljer våra politiker och beslutsfattare att blunda. Dom är inte dumma, inte okunniga, bara ovilliga att inse och erkänna att den politik man fört och fortfarande för kommer att leda oss alla ner i ett fördärv som redan har börjat.

Nedan anges några av konsekvenserna som man kunnat säkerställa av det smutsiga krig som förs mot familjerna och avlägsnandet av fäderna ur barns liv.

Priset våra barn tvingas betala för vår idioti för är högre än vi förstår


Följande statistiska och delvis skrämmande fakta är hämtade från USA. Men om vi tror att det ser annorlunda eller bättre ut här i Sverige lurar vi oss själva. 180 000 pappor i Sverige bor inte längre ihop med sina biologiska barn. Endast vart tredje skillsmässobarn bor ens på deltid hos sin andre förälder.

Våld som begås av män är bara en liten aspekt av problemet som kommit att kallas familjevåld. Falska anklagelser och påståenden riktat mot män och fäder är också det bara en liten bricka i mosaiken av demoniseringen av  männen i vårt samhälle. De utgör dock det mest effektiva vapnen  i det framgångsrika strävandet att få bort papporna ur liven för våra barn. Här följer en del statistik som emellertid visar mer av helheten.

  • 79,6 procent av vårdnadshavande mammor erhåller underhållsstöd.
  • 29,9 procent av vårdnadshavande fäder erhåller underhållsstöd.
  • 46,9 procent av mödrar utan vårdnadsrätt är helt beroende av bidrag.
  • 26,9 procent av fäder utan vårdnadsrätt är helt beroende av bidrag.
  • 20 procent av mödrar utan vårdnadsrätt betalar underhåll av något slag för sina barn.
  • 61 procent av fäder utan vårdnadsrätt betalar underhåll av något slag för sina barn
  • 66,6 procent av ensamstående vårdnadshavande mödrar jobbar mindre än heltid
  • 10,2 procent av ensamstående vårdnadshavande fäder jobbar mindre än heltid.
  • 7 procent av ensamstående vårdnadshavande mödrar jobbar mer än 44 timmar i veckan.
  • 24  procent av ensamstående vårdnadshavande fäder jobbar mer än 44 timmar i veckan.
  • 46,2 procent av vårdnadshavande mödrar får eller lever helt på skattefinansierade bidrag.
  • 20,8 procent av vårdnadshavande fäder får eller lever helt på skattefinansierade bidrag.
[Källa: Technical Analysis Paper No. 42 - U.S. Dept. of Health and Human Services - Office of Income Security Policy]

  • 40 procent av mödrarna rapporterade att man inskränkt pappans umgängesrätt för att straffa honom.
[Källa: "Frequency of Visitation" by Sanford Braver, American Journal of Orthopsychiatry]

  • 50 procent av mödrarna ser inget värde i att barnen fortsätter att träffa pappan efter en separation.
[Källa: "Surviving the Breakup" by Joan Berlin Kelly]


  • 90,2 procent av fäderna med delad vårdnad betalar det krävda underhållsstödet
  • 79,1 procent av fäder med umgängesrätt betalar det krävda underhållsstödet
  • 44,5 procent av fäderna utan umgängesrätt betalar det krävda underhållsstödet
  • 37,9 procent av fäderna nekas mot sin vilja all form av umgänge!
  • 66 procent av obetalt underhåll av icke vårdnadshavande fäder beror på oförmåga att betala.
[källa: 1988 Census "Child Support and Alimony: 1989 Series" P-60, No. 173 p.6-7, and "U.S. General Accounting Office Report" GAO/HRD-92-39FS January 1992]

  • 63 procent av ungdomarna som begår självmord kommer från faderslösa hem
[Källa: U. S. D.H.H.S. Bureau of the Census]

  • 90 procent av alla hemlösa och rymmande barn kommer från faderslösa hem.
  • 85 procent av alla barn som uppvisar beteendestörningar kommer från faderslösa hem.
[Källa: Center for Disease Control]


  • 80 procent av dom som angivit missriktad ilska som motiv för våldtäkt kommer från faderslösa hem
[källa: Criminal Justice and Behavior, Vol. 14 p. 403-26]

  • 71 procent av alla som hoppat av gymnasiet (high school) kommer från faderslösa hem.
[källa: National Principals Association Report on the State of High Schools]

  • Redan 1988 rapporterades att 70 procent av alla barn och ungdomar som vårdas på statliga och privata instutioner kommer från faderslösa hem. Siffran har sannolikt stigit sedan dess.
[Källa: U.S. Dept. of Justice, Special Report, Sept., 1988]

  • 1992 rapproterterades att alla som dömts och avtjänade fängelsestraff växt upp i faderslösa hem. Siffran har sannolikt stigit sedan dess.
[Källa: Fulton County Georgia Jail Populations and Texas Dept. of Corrections, 1992]

  • 1995 rapporterades att 2 av 5 amerikanska barn inte längre levde med sin pappa. Siffran har sannolikt stigit sedan dess.
[Källa: US News and World Report, February 27, 1995, p.39]

  • I en rapport som kom redan 1991 angavs att antalet mödrar med vårdnadsrätt i USA var 11 268 000. Antalet fäder med vårdnadsrätt var 2 907 000. Den stora skillnaden i antal har sannolikt ökat sedan dess.
[Current Populations Reports, US Bureau of the Census, Series P-20, No. 458, 1991]

Vad blir slutsatsen?


Vad kan man då dra för slutsats av dessa siffror? Jo en en enkel matematisk uträkning kan man dra slutsatsen att barn från faderslösa hem i jämförelse med barn från kärnfamiljer:
  • Löper 4,6 gånger högre risk att begå självmord
  • 6,6 gånger oftare blir mödrar redan under tonåren (om dom är flickor naturligtvis.)
  • Löper 24,3 gånger högre risk att rymma hemifrån
  • Löper 15,3 gånger högre risk att drabbas av beteendestörningar
  • Löper 6,3 gånger högre risk att hamna på statliga ungdomsinstutioner
  • Löper 10,3 gånger högre risk att bli våldtäktsman (gäller i huvudsakligen pojkar)
  • Är 6,6 gånger mer benägna att hoppa av skolan
  • Löper 15,3 gånger högre risk att dömas till fängelse redan under tonåren.
(Beräkningen av riskerna som visas i listan ovan är baserad på  27% av barnen som är under vårdnad av enbart ensamstående mödrar.) Trots detta är jag övertygad om att de flesta ensamdstående mödrar verkligen bryr sig om sina barn odch gör så gott dom kan.

Trots detta kan vi inte längre blunda för fakta. Jämfört med barn som vårdas av två gifta föräldrar så löper barn till ensamstående mödrar:

  • 33 gånger större risk att misshandlas så svårt att läkarvård krävs
  • 73 gånger högre risk att dödas
[Källa: "Marriage: The Safest Place for Women and Children", by Patrick F. Fagan and Kirk A. Johnson, Ph.D. Backgrounder #1535.]

När fick ni läsa dessa fakta i en nyhetstidning senast?
Är det inte dags att ta ytterligare ett steg i vår strävan till ett bättre och mer hunmat samhälle. Ett stort steg hade varit att ge barnen lika stor rätt till bägge sina föräldrar genom att införa rättvisa vårdnadslagar och sluta förmedla falska "sanningar". Tror inte ni också det?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Fler och fler tar avstånd från feminismen

Kategori: Feminism

Helig, helig, helig är sanningen, den förfärande,
jag vet det, jag böjer mig, och den har rätt till allt.
Så skrev Karin Boye innan hon tog sitt liv 1941. Jag kunde inte vara mer överrens. Där har ni kanske den allra största orsaken till att jag föraktar feminismen som lära. Den är totalt förljugen. Ett luftslott som kommer att rasa ihop om den tillåts granskas. De första indikationerna på detta kom redan i dokumentären könskriget, som därefter av någon märklig anledning förbjöds att någonsin visas i repris. Att det fanns aktiva ROKS medlemmar i granskningsnämnden avslöjades efter deras beslut, men det ändrade inte någonting.


Denna läsarfråga ställdes i tidningen Aftonbladet för en tid sedan i anslutning till en krönika om feminismens dösdkamp. Dödskamp är kanske lite väl starkt att använda om en rörelse som fortfarande stöds av samtliga riksdagspartier och som fortfarande får miljarder av våra skattepengar.

Men det behövs bara ett enda bra granskande reportage så kommer takten på förfallet att öka. Det är jag övertygad om. Liksom att jag är övertygad om att även feminismen i framtiden kommer att få finna sig i att bli granskad. Att den hittills har varit totalt fredad från granskande journalister beror väl i stor grad på att journalisterna själva varit anslutna till denna märkliga ideologi. Många är det än. Fler och fler kritiska röster börjar dock tränga igenom via de nya nättidningarna där den politiskt korrekta journalismen har börjat tappa sitt monopol. Här är till exempel en mycket bra artikel av Tommy Sandström i tidningen Sourze. Det är dags för en ny jämställdshetspolitik skriver han. Över 75 procent av svenska folket tycks hålla med. Undrar när något parti skall begripa att det finns väldigt många röster att hämta här?

Barnens bästa i centrum?


Idag hålls huvudförhandling i vårdnadsmålet om barnet till pappa Andreas som blev påkörd av mamman med bil då han var ute och cycklade med barnet i barnstolen. Trots att det finns fyra vittnen till händelsen och att polisen i Stockhom rubricerar det som mordförsök så begravdes händelsen av åklagarna Lena Lithner och Ingela Svensson vid åklagarkammaren i Halland. Samma Ingela Svensson för övrigt som låg bakom det vidriga justitiemordet på Tito Beltran. Trots att pappan Andreas försökt få ut förundersökningen i ärendet inför vårdnadsförhandlingen så har han nekats detta.

Till höger kan ni se en bild av en av skadorna på barnet som pappan dokumenterat efter att hon varit i sin mammas vård. Det finns fler. Så här skriver pappan själv:

Jag har gjort polisanmälan redan i tisdags, soc anmälan, inte sovit en blund sedan dess, jag har ringt socialtjänsten dagtid, polis utredare och sökt social chef i Halmstad, pratat med RFFR och Pappa barn i Kristianstad och min advokater.

Jag och min släkt har ringt 112 /socialjouren men får inget gehör utifrån att kontaktpersonen som var vittne inte bedömde det som allvarligt! Där gick det snett när hon motarbetade mig och gjorde sin föraktande och kyliga bedömning. Jag känner att jag vandrar bland spöken som inte reagerar på vad jag försöker berätta och ropar ut min nöd för min dotter. Efter påkörningen av min dotter trodde jag att soc skulle gå in med ett LVU, men ingen har gjort någonting varken soc eller polisen och det har gått en halv år. Jag är avtrubbad men inte slagen i däck!


Förundersökningen är klar men ändå sekretessbelagd


Än märkligare blir det då man läser den tidigare domen där pappan  fälls för grov kvinnofridskränkning till 6 månaders fängelse. Där den beryktade tingsrätten i Varberg fullständigt bortser från hans historia och beskrivningar av hur han blivit svårt misshandlad av sin ex fru, för att helt och hållet istället svälja hennes historia som är helt osannolik.

Trots att han påstås ha slagit mamman sönder och samman finns inte ett enda läkarintyg som verifierar någon enda skada. Däremot finns journaler från tandläkaren dit pappan fick gå och laga sina utslagna tänder bland annat. Men han fälls för att som det står "tingsrätten bedömer modern som mer trovärdig".  Påkörningen med bil togs aldrig ens upp av åklagaren i fallet. Man hänvisar hos åklagaren i Halmstad att förundersökningen är pågående och belagd med sekretess. sanningen är att förundersökningen blev klar den 5/2 i år men den är sedan dess under någon slags granskning av åklagare Ingela Svensson som tycks fundera och fundera... Man undrar vad hon funderar över? Pappan och flickan blev påkörda av mamman. Det finns fyra vittnen till händelsen. Case closed. Här kan ni ta del av pappans anmälan mot åklagare Lena Lithner för tjänstefel. En anmälan som för övrigt även stöds av rättssäkerhetsorganisationen.

Så långt har det alltså gått i vår vansinniga stat att mödrar kan både misshandla och försöka mörda både sina män och sina barn, och sedan få sina brott begravda av statsfeminismens lakejer på åklagarkammarna och domstolarna. Jag önskar Andreas all lycka till idag. Men är tyvärr skeptisk om utgången. Jag hoppas jag har fel. Jag undrar för övrigt hur människor som är medskyldiga till sånt här kan sova på nätterna? man kan ju också fråga sig vem som blir vinnare i ett sådant här tragiskt fall? Ingen. Mamman är i uppenbart behov av vård, och om rätten hade uppmärksammat detta så hade kanske istället alla vunnit, istället för som nu då alla förlorar.

För var ny pappa som drabbas får fler upp ögonen


Det är inte bara pappor som drabbas av socialtjänstens och domstolarnas uppenbara diskriminering. barnen drabbas värst, men också deras famor, farfar, syskon, fastrar, farbröder, kusiner, vänner, styvmammor...listan kan göras lång. samtidigt tar man också ibland barnen från lämpliga mammor, samtidigt som dom klart olämpliga ofta favoriseras. Det är helt snurrigt. Detta är nog den främsta orsaken till att vi idag har 72 procent som inte ens vill erkänna att dom någonsin kallat sig feminister.

Att fler och fler unga människor förstår vad många av de äldre inte gör, är ett gott tecken. Barnen som blivit offer för den feministiskt styrda socialtjänsten har börjat växa upp. på John Bauer gymnasiet i Halmstad har fyra elever vid namn Sara Sivesson, Jerry Wallén, Sandra Atas and Oskar Krantz gjort den fantastiska filmen "Rätten att vara pappa" som nu radar upp träffar på min youtube kanal i en oöverträffad takt. En annan ung kvinna tillika vän till Andreas släkt vid namn Annie Wernersson går för närvarande sista året på Falkenbergs gymnasium. Hon är en av dom som tidigare kallade sig för feminist men som nu har fått upp ögonen för de brott som tillåts ske i dess namn.

Hon har bland annat gjort ett arbete om borderlinestörningar och intervjuat Andreas om hans fall. I en svidande uppgörelse med den ideologi hon tidigare erkände sig till skriver hon och en annan elev vid namn Charlie Pettersson nu följande:


Feminismens bäst-före-datum har passerat


Det har blivit en trend att påstå sig vara feminist. En fråga jag har ställt mig efter rannsakan är huruvida folk verkligen vet vad det innebär? Jag misstänker att det är ett begrepp som inte längre ifrågasätts utan som snarare enligt norm är en obligatorisk grupp att tillhöra. Efter egna studier av ideologin feminism har jag här sammanställt en analys av vad begreppet egentligen innebär och med detta föreslagit en lösning på problemet som jag menar har uppkommit.

Enligt Svenska Akademins ordlista är feminismen en ”rörelse för kvinnans jämställdhet med mannen”.1 Detta innebär alltså att feminismen endast arbetar för de punkter där kvinnan är underlägsen mannen och aldrig för de punkter där mannen är underlägsen kvinnan. Likaså är namnet feminism ett ganska tydligt tecken på att rörelsen är partisk – den tar parti för kvinnan.

På 70-talet skapade radikalfeministen Kate Millett orden patriarkat (ett mansdominerat samhälle) och matriarkat (ett kvinnodominerat samhälle). Jag har försökt hitta ett ord som skulle kunna fungera som feminismens utopi, ett samhälle som inte domineras av vare sig kvinnor eller män.


Men det finns inget representativt ord för detta. Jag har försökt förstå varför det finns ord för två motpoler, två ting som tyder på orättvisa, men inget ord för idealsamhället, den där tillvaron som är lagom, perfekt, fridfull och helt enkelt jämställd. Att det inte finns ett sådant ord tror jag beror på att feminismen velat skapa debatt, de har velat röra om i grytan där gamla gubbar suttit och undvikit kvinnligt ifrågasättande.


Feminismen har velat väcka människor från den dvala vi befunnit oss i under hundratals år, de har velat skapa ett krig, ett krig som på de tiotals år det har förts har tagit oss oerhört långt - kriget för ett jämställt samhälle.


Jag tror att om man vill röra om i grytan på det här sättet som feminismen har gjort, så måste man vara oerhört stark. Man måste sticka ut så vasst och inte på någon punkt ge vika för att göra sina röster hörda. Man måste vara extrem. Kanske krävs det blod, svett, tårar, martyrer och kvinnor som hängs ut i media som bitterfittor för att en rörelse ska sätta spår.


Men nu, nu tycker jag att det får vara nog. Jag själv kallade mig för feminist ända till jag fick reda på att det finns feminister som tycker att det manliga könet borde utrotas. Jag hade en felaktig bild av att feminismen var en fin enad församling med människor, både män och kvinnor, som var för ett jämställt samhälle. Men jag hade fel. Självklart finns det människor som kallar sig feminister och står för det precis nämnda, men vad jag menar är att feminismen är för bred och för tillåtande för att fungera som en rörelse även för mannens sak. Vad jag menar är att vi borde skapa en ny rörelse att ersätta feminismen med. En rörelse vars ståndpunkter inte skulle gå att misstolka. En rörelse vars anhängare skulle vara enad, med samma mål, med klara riktlinjer för vad som egentligen tycks och med det lämna alla andra ojämlika medborgare utanför. Jag vill inte skriva in mig i ett fack där jag vet att det finns folk med åsikter som är helt tvärtemot mina. Jag vill skriva in mig i en rörelse med namnet jämställdhetsismen.


En ideologi vars tyngdpunkt ligger på lika rättigheter för alla medborgare, likväl för handikappad, kvinna, homosexuell, invandrare och barn. En ideologi som tar parti för de svaga i alla frågor. En ism som berättar att jag är för rättvisan, en ism som berättar att jag inte tycker det är okej med fördomar och orättvist behandlade av någon. En ideologi som berättar att jag som person tycker det är fel att kvinnan generellt sätt har sämre lön än mannen, en ideologi som berättar att jag tycker det är fel att mamman har det mycket lättare att vinna vårdnadstvisten än pappan, en ideologi som berättar att jag tycker det är fel att invandrare dagligen diskrimineras.


Jag tycker det är på  tiden för feminismen att lägga ner nu. Den har rört om så mycket i grytan att det räcker. I decennium har vi fått höra att vi måste arbeta för kvinnornas sak, nu är det dags att vi börjar arbeta för rättvisans sak. Vi behöver inte en manlig motsvarighet, vi behöver inte fler feminister. Det vi behöver är att ena oss, inse att det vi vill är samma sak och bjuda in alla på tåget. Jag tycker det är dags för en sann jämställdhetsism att ta över.

Det finns hopp trots allt.

Free at last


Igår fick jag beskedet från överåklagaren i Göteborg. Man kommer inte att ändra åklagarens beslut att lägga ner förundersökningen mot mig. Även den nya vårdnadsutredningen friar mig från de anklagelser som legat över mig.  Därmed är jag efter fyra helt vidriga år slutligen friad från samtliga anklagelser som gjorts mot mig. Och det är ju en hel del. Jag minns fortfarande de ändlösa nätter, då jag efter att ha gått ut offentligt med dom anklagelser som riktades mot mig, fick sitta och rensa bort kommentarer om vilken vidrig och äcklig pedofil jag var. Jag kan lova er att jag har sett bättre dagar. 

Men så här i efterhand visade sig mitt beslut helt riktigt. Min magkänsla hade rätt. Det enda sättet att försvara sig mot en sådan fruktansvärd anklagelse är att gå ut och berätta för alla och envar om den. Annars ser det ju ut som man döljer saker, och då verkar man ju bara mer skyldig.  Att bli falskt anklagad för ett så avskyvärt brott är en upplevelse som även människor som Tomas Bodström, Claes Borgström, Monica Dahlström Lannes och resten av häxjägargänget borde få prova på. Något annat sätt finns nog inte att väcka dessa extrema fanatiker. Det vill säga dom människor som fortfarande kallar sig feminister.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Filmen som avslöjar polisens och socialens metoder

Kategori: Barn

Men först:
Nu är jag rejält förbannad. Inte på den nya vårdnadsutredningen. Den är saklig, objektiv och bra. Ingen sida favoriseras och den externt inhyrde utredaren har gjort ett bra jobb. Det är enstaka detaljer som behöver rättas, men jag har nu rätten att göra det i ett yttrande till tingsrätten. Det som gör mig helt vansinnig är att jag för första gången i denna konflikt har fått se vad dagis har sagt till socialtjänsten om min dotter. Redan förra sommaren slog dom larm till socialtjänsten om att min dotter mådde dåligt. Inget av detta har kommit fram i Kungsbackas socialtjänsten barnvårdsutredning.

Till familjerätts sekreterarna och utredarna på barn & ungdom som handhaft detta fall, vill jag nu ställa några frågor.

Vad är det för fel på er?
Är ni empatistörda?
Hur kan ni fullständigt ignorera er plikt att hjälpa barn?
Inte nog med det, ni har ju till och med hjälpt till.
Varför har ni hållit denna information från mig, trots att jag har efterfrågat den?

Ni har stått brevid och kallt bara sett på hur ett barn misshandlas utan att agera. Det finns inte ens ord att beskriva vad jag tycker om människor som er. Eller jo det finns ord, men jag vill inte besudla denna blogg med dessa.

Dagis anmälan om oro för R kom in efter att tingsrättens beslut om att tvångsseparera henne och mig hade varit i kraft i flera månader. Dessutom stämmer den tidsmässigt med de två förhör på barnhuset som dom släpade min dotter igenom, samtidigt som dom ljög för R och sa att jag och hennes bror hade "rest bort". Så här skriver dagis bland annat:

Augusti-oktober
R kommer tillbaka fran sin sommarledighet och pedagogerna kan inte riktigt känna igen hennes beteende. Hon kan plötsligt och till synes för inget bli upprord, ledsen och ibland introvert. Ofta vid matbordet. Vid ett par tillfällen har hon suttit och gungat och gjort ett hummande ljud. Hon har vid dessa tillfällen velat sitta i pedagogernas knä, kramas hårt och gråta ut. Hon kan (vill?) inte riktigt beratta vad det är som tynger henne. Detta upprepas gång pa gång under borjan av hösten.

En typisk R och pedagog-situation när R är ledsen R är ofta i sin egen värld, stirrar rätt fram. Sitter och vaggar fram och tillbaka samtidigt som hon säger "hmmmmm". Pedagog fick tillfälle att fråga hur hon mår och då svarar hon "inte bra". "Vad känns konstigt" frågade pedagogen. R svarar inte. "Jag tycker att du ser ledsen ut i dina ögon" säger pedagogen. "Elllen (fingerat) bestämmer allt i leken" svarar R då. De pratar vidare om detta en stund, sen blir R tyst. Sen säger hon. "Det ar inte det". "Vill du berätta om vad det är?" frågar pedagog. "Jag ska gifta mig med en fågel" säger R då.  Det blir tyst. "Det ar inte det" säger R igen.


2 december- 09
Pedagog läser boken "Mormors lilla kråka och pappan". Efter sagan lade sig R i docksangen och grät for att hon ville ha sin snuttefilt (Ingen pedagog hade vid detta tillfalle tidigare hort talats om att R hade en snuttefilt). Efter det ville hon sitta i pedagogens knä länge.

December - 09
R visade en rosa ring på fingret. Jag har två ringar hos pappa, säger hon. Hur ser de ut, frågar pedagogen. De har diamanter och parlor som glittrar. Nar jag träffat pappa ar alltid A (övervakaren) med. Pedagogen frågar: Vem ar A? Hon är med for att pappa inte kan ta hand om mig så bra, svarar R. Mamma har lovat att inte lämna mig hos pappa ensam, säger hon.
'

Ni som följt denna blogg ett tag har också läst alla otaliga vittnesmål som talar om en glad och sorglös flicka som älskar sin pappa och inte vill skiljas från honom efter umgängenas slut. Nu frågar jag bara:

Är det ok att behandla ett barn på det här viset?

Borde inte min och dagis oro ha tagits på allvar av utredarna på socialtjänsten?

Har varbergs tingsrätt fattat bra och underbyggda beslut då dom tvångsseparerat mig och min dotter, för att efter 10 månaders tvångsseparation ge mig ynnesten att få träffa henne 4 timmar i månaden med övervakare?

Hur kan man nu bara helt plötsligt slänga detta i nyllet på mig utan någon som helst förvarning. Jag trodde att jag hade slut på tårar, men tydligen inte. Hur skulle ni ha resonerat? Hur hade det känts om det hade varit ert barn?

Filmen som visar vad dom menar med "vi måste lyssna på barnen"


Ni som såg programmet "debatt" häromdagen kunde höra de bägge feministerna sitta och alltmer upprört gapa "vi måste lyssna på barnen". Samma argument som även hör från andra häxjägare såsom Eva Lundgren, Dalström Lannes, Sara Ottosson (som utsetts som ombud till min dotter) och många många fler. Och det är ett slugt sätt att dölja sanningen bakom något som låter vettigt för dom flesta. Men är det sant att vi alltid skall lysnna på barnen?

Yvonne Thomsen, forskare på universitetet i Århus, Damnark ville ta reda på det. Resultatet blev ett försök som ger en del mycket intressanta resultat. Man lät en kvinnlig läkare tala med en grupp dagisbarn om människokroppen. Till sin hjälp hade hon en docka som hon visade på. Hela samtalet videofilmades. Ingen fysisk kontakt skedde. Med hjälp av de barnförhörsmetoder som används av sodialens och polisens barnutredare kunde man sedan samla så mycket bevis mot läkaren att hon förmodligen skulle ha däömts till ett långt fängelsestraff. Jag tror hon är glad att kameran var på.

filmen tar också upp ett fall där en pappa anklagats för incest, vilket är lika vanligt i Danmark som i Sverige. Skillnaden är att i Danmark finns det journalister som gör filmer som denna. I Sverige är det tydligen inget som man anser behöver avslöjas. I filmen får vi också möta Anita som själv fråntogs sin pappa och blev tvångsomhändertagen efter falska anklagelser om incest framförts. Nu är hon stor, men har inte förlåtit socialtjänsten för att dom förstörde hennes liv.

Jag har inte hunnit göra någon översättning än. Min danska översättare som hjälper mig bröt armen nyligen, men jag förstår det mesta i filmen så det gör säkert ni också. Filmen är ca 1 timme lång och mycket spännande. Snälla se den. Detta är så viktigt. Vi måste börja se sanningen om vad som görs mot barn som min dotter och allt för många andra i socialtjänstens totalt inkompetenta händer. Vi måste få in någon slags sans och vett i synen på detta i debatten. Om inte kommer det att gå fullständigt åt helvete. Nästa gång är det du och ditt barn som drabbas.

Om filmen hackar så sätt på paus och låt den "buffra" ett tag. Ni som vill ladda ner filmen kan göra det här: http://www.divshare.com/direct/10753505-917





Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Debatt?

Kategori: Media

"Hon gillar att mucka, tycker det är roligt när det hettar till så länge diskussionen inte handlar om henne själv som programledare." Så skriver journalisten Nana Håkansson i ett porträtt av den nuvarande programledaren i "debatt" i SvT, Belinda Olsson, i tidningen Fokus. Belinda Olsson får ursäkta, men som programledare för Sveriges största debattprogram får man nog räkna med att man betygsätts. I gårdagens "debatt" i SvT. När TV äntligen tar upp detta otroligt viktiga ämne så lyckas man förvrida debatten, till att som vanligt handla om helt andra saker än kärnfrågan. De brott och grova rättsövergrepp som pappor utsätts för i Sverige. Det vill säga, de pappor som väljer att inte frivilligt lämna sina barns liv utan tar strid mot barbariet som i Sverige kallas familjerätt.

Bara att döpa debatten till "hopplösa pappor"? Jag förstår att denna titel är dubbelbottnad, men kunde man verkligen inte tänka ut något bättre i en debatt som skulle handla om orättvisorna som drabbar fäder?

Jag blev inbjuden av SvT att delta i denna debatt. Min första reaktion var förvåning. Jag är ju inte dummare än att jag inser att denna blogg anses vara en allt för "het potatis", för att dom allra flesta journalister med självbevarelsedrift skall riskera att bli befattad med den. Jag kan till och med känna en viss förståelse. Journalister som lyckats få en fast anställning är naturligtvis rädd om densamma. Att journalister som inte delar de politiskt korrekta uppfattningarna riskerar sina jobb ser vi ju numera tyvärr många exempel på. Både här i Sverige och internationellt. En av de absolut farligaste rörelserna att ge sig på för en journalist som vill behålla sitt jobb är kvinnolobbyn. Inte bara riskerar man sin sköna fasta inkomst, man riskerar även att brännmärkas i hela branschen.

Då förvåningen lagt sig kände jag mig trots allt både glad och hedrad av att bli inbjuden. Så här i efterhand är det inte dom känslorna som dominerar. Låt mig förklara lite om hur det går till då man som "pappabloggare" inbjuds att medverka i programmet "debatt" i SvT.

"Debattörer" och "publik"


I TV ser man inte att panelen är sorterad i förväg. Där ser det ut som om att alla medverkande sitter huller om buller, och att alla har lika stor chans att göra sig hörda genom att begära ordet. Så förhåller det sig dock inte.

Man sorterar i förväg in panelen i vad man kallar för "debattörer" och "publik". Jag har nu deltagit i programmet två gånger. En gång med Janne Josefsson som programledare och en gång med Belinda Olsson. Denna indelning av publiken minns jag inte man hade på Josefssons tid. Inte heller kände jag mig rent av tystad på samma sätt som nu. Men jag kan ju minnas fel.

Men oavsett programledare så minns jag att debatterna i bägge fallen är hårt styrda. Man upplyses mycket ingående av SvT innan man går in vad som är "okej" att ta upp i den aktuella debatten, och framförallt vad som inte är det. Förra gången jag bjöds in så gällde det kamratpostens så kallade "undersökning" om pappor och tröst. Jag upplystes den gången innan att någon "dikriminering av pappor" handlade denna debatt inte om, och att detta INTE skulle diskuteras i sändningen. "Det blir svårt att diskutera ett problem om man inte får nämna något om orsakerna till problemet", minns jag att jag invände. Förgäves emellertid. Igår var kravet att inga enskilda fall fick nämnas. Vilket naturligtvis gör det svårt att berätta om hur absurda och rättsosäkra dessa så kallade tvister egentligen är. Detta är dock journalisternas favoritursäkt för att slippa skriva om dessa övergrepp.

Jag viftar och viftar


Då jag så här dagen efter ser programmet på SvT play så slås jag framförallt av några saker.
1. Varför ser man inte i ett enda klipp hur jag viftar för att få ordet. Jag tyckte att jag viftade och viftade under hela inslaget. Men Olsson vägrade helt att ge mig en chans. Inte förrän på slutet då hon "skall höra en åsikt från publiken" och jag får 7 sekunder för att försöka säga något som kan på något sätt kan sammanfatta fyra års faktainsamling, erfarenheter, sorg och kaos. Efteråt går man mest och tänker på vad man borde ha sagt istället.
Emellertid ser ju också den uppmärksamme att man hade min namnskylt färdig då jag fick ordet. "Pappabloggare" är numera min officiella titel. Jag kunde inte vara mer stolt.

2. Vad bygger man beslutet på att exkludera mig från debattörer gruppen på? Med undantag från Ingrid Carlqvist fanns det nog få av dessa som har debatterat detta mer än jag. Flera gånger under programmet nämndes exempelvis siffror som inte stämmer. Lögner framfördes. Jag viftade samtidigt som jag kokade mer och mer inombords....

3. Den uppmärksamme kan ganska lätt se vilka som anses vara debattörer och vilka som inte är det. Alla som ser någorlunda hälsosamma ut i hyn är debattörer. Dom som ser gråvitt glåmiga och hålögda ut är publik. SvT ödslar nämligen endast smink och puder på debattörerna. Och alla som någon gång uppträtt i en TV studio utan vet ju varför detta är en rätt viktig detalj. När man dessutom är märkt av 4 års stress, smärta och oro så önskar man ju än mer att dom kunde ha förbarmat sig även över även oss i den så kallade publiken. Det är märkligt hur man kan se en person i spegeln och en helt annan på TV. Antar att fler än jag, som utan tidigare vana fått se sig själva på TV, kan känna igen sig i den känslan.

4. Hur kan man som advokat bete sig så jävla skamlöst att man sitter i direktsänd TV och påstår att diskrimineringen av tusentals vanliga hyggliga pappor skulle bero på att vi brukar våld mot kvinnor? Sundbaum Melin bryr jag mig inte om. Hon ger ett så obalanserat intryck att ju mer hon pratar ju bättre är det. Men Borde inte advokatsamfundet reagera? Om man bara kastar en snabb titt på den statistik som finns så ser man ju direkt att även om alla pappor som anklagas för våld skulle fråntas vårdnaden (vilket ju också oftast sker), så skulle det oavsett finnas en stor och oförklarlig favorisering av kvinnor i det juridiska inferno som kallas vårdnadstvister.

Denne advokat Eva Kornhall är en av dom "barnbeskyddare" som krossar och förstör barns liv med sina livsfarliga fördomar som hon inte tvekar att sprida. Hon är en ny bekantskap för mig, men för att ha koll på alla galna queeerteoretiker med deras "Könsmaktsordung" så skulle ett register av östtyska mått behövas. Att hon tillhör den radikala krets som vet att kvinnor och barn aldrig ljuger och att inga män anklagas utan grund, råder det dock inga tvivel om. Jag förstår inte att hon inte ens skäms?

Efter sändningen sorterade vi åter upp i de två grupperna. Debattörerna åt ett håll och publiken ut i kapprummet. Synd, jag hade velat ställa några frågor inte minst till de bägge chefredaktörerna för vår kvällspress som bägge närvarade. Får väl vänta till en annan gång.

I anslutning till debatterna direktsänds något man kallar "eftersnack" på nätet. Jag har läst kommentarer på Ingrids blogg från människor som har sett detta. Det måste väl ha varit i direktsändning i så fall, för jag har ännu inte hittat detta klipp på SvT play. Där fick jag i alla fall ett par frågor från den flygande reportern, och också chansen att bemöta Melins allt mer upprörda invändningar mot helt uppenbara orättvisor.

Nu avslöjas metoderna som används av barnhusen


"-Vi måste lyssna på baaarnen", nästan skrek hon rätt in i TV kameran. Jag förklarade då, att det som Sundbaum Melin kallar "att lyssna på barnen" är detsamma som att utsätta dom för ledande och rent lagvidriga förhör hos polisen, BUP och socialtjänsten. Hur dessa förhör går till har jag visat genom att publicera det förhör som hölls med min dotter.

I nästa inlägg kommer jag att publicera ut filmen "Farlige forklaringer" som avslöjar metoderna som "barnbeskyddarna" på myndigheterna använder sig av för att få barnen att avslöja övergrepp. Ni som tagit del av förhöret av R på barnhuset kommer att se samma sak som jag förbluffat såg i filmen. Metoderna är exakt likadana nästen ner till detaljerna. Pratet om "hemligheter med pappa" hur man om barnet inte självmant berättar om några övergrepp lurar dom till det genom att börja tala om "snoppar" och "snopplekar". Jag är ännu långt ifrån klar med den svenska översättningen, men jag kommer att publicera den i danskt urformat så länge. Kan jag förstå det mesta som sägs så kan säkert ni också.

Jag sitter här och kan inte låta bli att snegla bort mot avin som ger mig rätt att hämta ut den nya vårdnadsutredningen på tobaksaffären. Aldrig tidigare har jag varit så rädd för ett brev som nu, men så fort jag tryckt på publish ska jag ta mig en tur. Sänd gärna min älskade dotter en välbehövlig välgångstanke.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Australiensisk vårdnadsdom väcker ursinne

Kategori: Pappa

Får jag rekommendera att ni noga läser denna artikel från Heraldsun, som jag har översatt nedan. Denna dom i den australienska familjerätten har väckt ursinne down under, då pappan "Bill" på något sätt lyckats få media att skriva om det.

Detta fall är inte unikt på något sätt utan följer samma mönster som mitt och ett otal andra pappors.

Där ser man...det tycks som om det finns ett stort intresse för denna fråga bland människor. Då måste avsaknaden av samma ursinne här i Sverige bero på okunskap helt enkelt. Och varför det råder okunskap får vi väl fråga landets redaktionsledningar.

En och annan lär nog gapa förvånat av artikeln nedan. Det gjorde dock inte jag.

Laurie Nowell ,Sunday Herald Sun, January 10, 2010

Fury at ruling in custody battle

1:22AM

En mamma som av familjerätten konstaterats vara våldsam, lögnaktig, saknar moraliska värderingar och ansvarig för de psykologiska och känslomässiga övergrepp av hennes barn, har fått ensam vårdnad om dem.

Fadern, som anses "principfast" och med "mycket att erbjuda sina barn", har av samma rätt förbjudits från att se sina döttrar. Ärendet kommer blåsa nytt liv i debatten om familjerätt och frågan om delat föräldraskap.

Fadern, som vi gett namnet "Bill" eftersom han inte kan identifieras av juridiska skäl, beskrivs av en Familjerättsdomare inte som något hot mot sina döttrar, utan tvärtom som en framgångsrik och duktig förälder som är "artig" och "intelligent".

Samma domare fann att modern, som vi kallar "Jasmine" och som övergav sin första dotter, två år gammal och föraktade barnets senare medlingsförsök, hade visat ett "förfärligt", "grymt" och "skadligt" beteende.

Barnen ansågs "fjärmade" från fadern


Men domaren ansåg emellertid att på grund av att barnen under en så lång hindrats från umgänge, hade domstolsbeslut blivit ”fjärmat” från sin far och det, ”för barnens bästa” var bäst att dom inte träffade pappan alls.

Detta var i strid med en dom i februari 2008 som sade att att Bill skulle ha rätten till kontakt med sina döttrar.

Men i den förra månadens dom, sa domaren: "Behovet av att bevara barns fysiska och emotionella säkerhet och välbefinnande är viktigast. Hur otillfredsställande detta domslut än är för pappan, är det det domslut som är mest anpassat till barnens bästa.

"Dessutom är det detta det enda domslut som kan ge flickorna den ro de kräver nu medan man undersöker möjligheten av en relation mellan fadern, (barnen) och deras syskon i framtiden, oavsett hur långt in i framtiden detta kan ligga."

Men domaren lägger till: "Det är ett sorgligt faktum att vi har familjerättslagar som dömer i enlighet med ”barnens bästa”, samtidigt som man därmed verkar belöna dåligt beteende hos en förälder och arbeta i uppenbar orättvisa för den väl motiverade och bästa föräldern. "

Bill har inte sett hans döttrar sedan i april och har inte tillbringat längre tid med dem sedan augusti 2005.

Han säger att hans utanförskap till stor del var en följd av falska anklagelser om sexuellt utnyttjande av barn mot honom. Anmälare var hans före detta fru.

Vårdnadsdomen i den australiensiska ”Family Court” förra månaden kom efter pappan fört en sju år lång kamp för att få umgänge och vårdnad av döttrarna, nu över nio och 11.

Det hela utvecklade sig till ett brottmål under 2007, när Bill, 55, anklagades för sexuella övergrepp. Domaren fann anklagelserna helt felaktiga och kastade ut fallet.

Det börjar som en tvist och slutar som ett brottmål



Den juridiska processen har kostat Bill hans hem, hans jobb och omkring $ 450.000 (3 miljoner SEK) i förlorade intäkter och kostnader. Han har stått inför rätten totalt 70 gånger!! för att rentvå sitt namn och för att få någon form av tillgång till sina barn.

"Det har varit en mardröm. Allt jag ville var att vara en del av mina barns liv - för att försöka ge dem en god start i livet," sade Bill.

"Men jag förnekades rätten att vara pappa på grund av det illvilliga sätt som min ex-fru har agerat på och på grund av den tilltro rättssystemet har gett hennes lögner och osanningar.

"Familjerätts systemet behöver stora förändringar. Det verkar inte finnas någon kontroll av bevis i domstol och det verkar som lögner och påhitt ofta omedelbart accepteras som ett faktum.

"Det är en skam och, såvitt jag vet, händer det inte inom några andra rättsliga områden."

Bill: s fall följer samma mall som "Steves" fall gjorde året innan. I vilket domstolen godtog hans ”goda karaktär”, men förbjöd honom från att se sin dotter på sju år, eftersom rätten trodde att mamma skulle "stänga av" känslomässigt om han fick se henne .

Fängslades för ett gratulationskort



I ett annat fall förra året, en far "Mick", fängslades för att han skickat ett gratulationskort till sin dotter i strid med ett domstolsbeslut och låstes in igen för att han tagit en promenad i en park - i närheten av där, okänt för honom, hans dotter lekte.

Debatten om familjerätten som har blivit upphettad under det senaste året, genom en kampanj som syftar till att stötta ändringar i den så kallad ”Family Law Act” som infördes av Howard-regeringen, och som har fastställt principen "ett gemensamt föräldraskap" och i praktiken ge fäder en bättre chans att ha större tillgång till sina barn i vårdnadstvister.

Historikern och Familjerättskritikern Proffessor John Hirst ifrågasätter de grundläggande principerna inom familjerätten.

"Familje domstolarna måste enligt lag agera efter ”barnens bästa”  i mål om vårdnad och boende. Alla tycker det är klokt och riktigt, man nämner dock sällan eller talar ens alls om att när man lyfter upp och sätter en princip framför alla andra, kan det ge fruktansvärda resultat, sade han.

"För att stoppa mödrar från frestelsen att göra anklagelser om sexuella övergrepp och därmed behålla barnen för sig själva, måste vi få en lag där det anges att alla föräldrar som gör falska anklagelser av detta slag kommer att förlora rätten till vårdnaden om barnen. Om en mamma har vänt barnen mot fadern med resultat att de inte vill träffa honom, så ska barnen tas om hand. Åtminstone för en tid.

"Även med de nuvarande bedömningarna av ”barnets bästa”, är det ändå svårt, att se hur ett barn kommer att gynnas av att hamna hos en sådan mamma. Hon har belastat barnet med fruktansvärda historier om hur hennes pappa misshandlade henne.

"Sedan när barnet växer upp kommer hon att upptäcka att mammans anklagelser var falska."

Principen "Barnets bästa" rättfärdigar alla brott


Att växa upp med enbart sin mor och se så lite som möjligt av sin far, anses även här i Sverige, som "barnens bästa". Hur skall vi annars tolka domstolarnas solklara diskriminiering i vårdnadsfrågor? Hur skall vi rättfärdiga en politikerkår som likt dummerjönsar gömmer sig bakom en skendebatt om pappaledighet, för att slippa beröra själva kärnfrågan.

Frågan om det är rätt att man fråndöms rätten att vara förälder helt utan grund?

Är det rätt att separera barn från deras fäder mot både barnens och fädernas vilja?

Är det riktigt att människor döms till fängelse och straffas ekonomiskt bara för att dom kräver rätten att få vara föräldrar på samma villkor?

Är det så bra för ett rättsystem i längden att det belönar brott och straffar ärlighet? Är det så bra för samhället över huvud taget?

Själv har jag en tydlig åsikt i den frågan, och den borde delas av alla människor som gör anspråk på att äga moral, och kalla sig demokratiska.

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Catrine offrades för att statuera ett exempel

Kategori: Rättvisa

Catrine Da Costa. Mor till två barn, och prostituerad. Inte direkt ett högprioriterat mordoffer. Men maken till utredning och medieslakt har sverige knappast sett. Catrine mördades, eller dog möjligtvis av en överdos. Man är inte riktigt säker. Klart är dock att hon styckades och slängdes i sopsäckar i ett buskage. I samband med fyndet säkrades också två hårstrån på en handduk som inte tillhörde offret.

Redan dagen efter fyndet ringde en polisman vid namn Tomas Götling upp utredarna och upplyste om att han i sitt distrikt hade en polsk man som tidigare dömts för ett liknande styckmord, samt även ytterligare två mord på ett äldre par, och att denne av vittnen hade setts inne på malmskillnadsgatan i sällskap med några av Catrines arbetskollegor.

Detta spår följdes aldrig upp. Istället lade polis och åklagare alla resurser på att bygga upp ett fall mot de sedermera friade läkarna. Hela sitt case byggde man på ett barns vittnesmål. Ett barn som vid tidpunkten för sitt påstådda bevittnande av pappans styckning skulle ha varit 17 månader gammal. Det faktum att historien egentligen kom från barnets mamma som vid tillfället låg i en infekterad vårdnadstvist med pappan har också mörkats av utredarna.

De andra vittnena som påstods bära någon slags tyngd var fotohandlarparet Schröder som bägge vittnade om att rättsobucenten hade lämnat in foton på framkallning som påstods ha föreställt läkarna i full aktion med att stycka Catrines kropp. Några kopior hade dom dock inte sparat lustigt nog. Inte heller någon annan i personalen sa sig ha sett några sådana bilder, trots att makarna Schröder påstod att alla anställda i butiken sett dem. Inte heller kunde någon av makarna peka ut varken läkaren eller obducenten i en så kallad vittneskonfrontation. Detta trots att båda läkarna skilde sig ganska markant i kroppsvikt och längd från de poliser som tjänstgjorde som andra misstänkta.

Fingeravtrycken tvättades bort av polisen



Några fingeravtryck kunde aldrig säkras på sopsäcken då den blivit tvättad av polisen som hittade den?? Senare har en så kallad VMD analys gjorts på säcken.  VMD står för Vaccum Metal Deposition. Det är en metod för att få fram avtryck även på rengjorda objekt. Denna analys bekostades av Kerstin Koorti som var de båda läkarnas advokat. Inget avtryck som skulle matcha läkarnas har dock kunnat säkras. Inte någon annans heller.

Läkarna har även begärt att deras dna skall jämföras med de oidentifierade hårstrån som hittades invid kroppen. Denna analys har också gjorts med friande resultat. Dna analys har också gjorts av den "Janne" som var vän med Catrine och som är den person som utpekats av Leif GW Person som den troligaste gärningsmannen.Även han friades i dna testet. Återstod så att testa den polske medborgare, Vladislaw Gonerka som polismannen Tommy Götlin tipsade utredarna om redan dagen efter fyndet. Men då satte hovrätten stopp.

En av dom som begärt att detta test skall genomföras är den förre justitiekanslern Göran Lambertz, som också krävde att läkarna skulle beviljas resning. Han fick dock inte gehör i rätten för detta. Hovrätten anför alltså något som man kallar för hänsynsprincipen i detta ärende. Man menar i sin dom som finns att ladda ner här alltså att ett dna prov på den sedan länge döda Gonerka, "skulle kunna verka utpekande för honom."

TT spred falska uppgifter


Den sista utredaren som hade ansvaret för att hitta Catrines rätta baneman var polis Magnus Sallrot. Då journalisten Patrik Nyberg, som skrivit mycket om fallet på "Nyhetsverket.se" , kontaktade Sallrot och frågade varför polisen var så ovillig att begära in vävnadsproverna från Gonerka för dna test fick han svaret "man testar inte avlidna".

Detta är dock inte sant. Detta har gjorts i ett antal andra fall. TT däremot, spred dock nyheten om att Gonerka hade testats och att dna proverna inte stämde. Nyberg krävde då att den ansvariga utredaren skulle förneka att detta gjorts, vilket han av okänd anledning vägrade. Allmänheten lurades därmed att tro att Gonerka hade dna testats med friande resultat. Även sveriges nyhetsredaktioner trodde naturligtvis på uppgiften. Uppgiften var dock inte sann. Vilket framgår av domen från svea hovrätt.

Fallet har fått stå modell


Per Lindeberg som skrivit boken "döden är en man" menar att det är detta fall som senare har fått stå modell för den alltmer tätnande anklagelserna om incest och sexuella övergrepp som drabbat fäder sedan dess. Att alltså detta var fallet som startade de moderna häxprocesserna på allvar. Detta fall som alltså innehöll minst sagt spektakulära anklagelser om rituella övergrepp, satanistsekter och blättan blä...känns det igen?

Om inte annat kan man undra om inte sveriges häxjägare nummer ett Eva Lundgren inte hade ett finger med i spelet? Och jovisst dyker denna dams namn snabbt upp om man söker lite i ämnet.

Lundgren och Olsson hävdar fortfarande läkarnas skuld


Problemet är inte att läkarna blev fällda för detta brott. Det blev dom nämligen inte, men det djävulskt elaka i denna skandal är att dom inte heller friades. Rätten kommer i sin dom fram till den geniala lösningen för att kunna fälla samtidigt som man friar. I sina friande domskäl skriver rätten att det inte kunde uteslutas att läkarna faktiskt begått själva styckningen, även om dom inte mördade Catrin. Trots att det inte finns några som helst hållbara bevis fråntogs inte bara ett barn sin kontakt med pappa i nu över 25 år, utan också alla möjligheter för de bägge läkarna att någonsin återuppta sina jobb. Dessutom har man fått leva som parior i ett land där en hel befolkning har lurats att tro på "att dom i alla fall är lite skyldiga....till något".

Några som fortfarande anser att dom är skyldiga till allt är professor Eva Lundgren på Uppsala universitet, som även är chéfsideolog på ROKS, sveriges kvinnojourer, samt författaren Hanna Olsson som skrev boken Catrine och rättvisan. Lundgren skriver om fallet i sin beryktade bok "La de sma barnen komme till meg", och Lundgren har ju som alla vet aldrig någonsin ansett att en pappa är oskyldigt utpekad. Bägge bygger sina utpekanden enbart på mammans berättelse om hemliga satanistiska nätverk bestående av hemska pedofiler.

Huruvida dom hade sina sammankomster på Blåkulla eller annorstädes framgår inte av verken.

Häxprocesserna fortgår med oförminskad styrka


En annan häxjägare av rang är den före detta polisen och instruktören på polisskolan Monica Dahlström Lannes. Hon var den mest drivande i en annan mer nylig häxprocess mot en pappa, nämligen Tito Beltran. Robert Wells var det enda vittnet i processen som berättade sanningen om hur Lannes ringt upp honom och utgett sig för att vara åklagare. Hur hon sagt "vi skall sätta dit den jäveln". Wells vittnade i rätten om att han visserligen inte höll Beltran särskilt högt på sin vänlista längre, men att han inte trodde ett ögonblick att han begått det brott han anklagaders för.

Dahlström Lannes, Carola och Maria Lundkvist anmäldes alla av advokat Pelle Svensson i tur och ordning för falskt föregivande av ställning, övergrepp i rättssak samt mened, men utan resultat. Även i detta fall blir det tydligt att en oskyldig man fått schavottera som pedofil och våldtäktsman i pressen.  - Det här är den värsta häxprocessen i modern rättshistoria, säger Pelle Svensson till Expressen.

Hans anmälan riktas mot Carola Häggkvist, Maria Lundkvist och Monica Dahlström Lannes. Svensson menar att Carola har fyllt på sitt vittnesmål för att fälla den 42-årige artisten, och att Monica Dahlström Lannes ska ha tagit kontakt med vittnena och påverkat dom i en viss riktning. Vilket Lannes i och för sig aldrig förnekat. Men uppenbarligen såg inte tingsrätten något fel med detta.

Åklagaren Ingela Svenson har omskrivits på denna blogg förr. Då hon fick motta ett radikalfeministiskt bokförlags pris för sin dikt "mannen i hatten". Ni kan läsa om det här. Vad Jenny Beltran skriver angående denne åklagare och hennes mygel kan ni läsa i hennes nya artikel på newsmill.

I fallet Tito har jag dessutom från säker och pålitlig källa att under det fösta förhöret som hölls med barnflickan, så sa hon att den misstänkte inte "trängt in i henne". Denna uppgift ändrade hon emellertid efter att Dahlström Lannes ringt upp henne och upplyst om att "Det måste han ha gjort, annars räknas det inte som våldtäkt."

Samma sak gäller Carolas vittnesmål som ser helt annorlunda ut före samtalet från Lannes och efter. Det är värt att nämna att en av Monica Dahlströms bästa vänner och tillika beundrare heter Tomas Bodström. Denne helyllekille hade vid tiden för detta falls exploderande, en manlig klient som han företrädde i en vårdnadstvist.

Då nyheten om Tito exploderade hade denne klient en inbokad tid för en muntlig förhandling i tingsrätten. Men då Bodström fick vittring på Beltran fallet övergav han helt sonika sin klient och sa att han fick gå själv. Han hade inte tid. "Gör bara som jag har sagt så går det säkert bra", fick klienten höra från sitt ombud. Det gjorde det inte kan tilläggas.

Tomas Bodström har förutom sin advokatpraktik, sina politiska uppdrag och författarkarriär också ett styrelse uppdrag i föreningen ECPAT. En förening som säger sig arbeta mot sexuella övergrepp mot barn och som får enorma summor i stöd från både myndigheter och privatpersoner. Dessa pengar använder man bland annat till  att åka runt och hålla föredrag om hotet från pedofila pappor, för vårt rättsväsende och socialtjänst bland annat. Om man synar medlemmarna i styrelsen så finns det ingen som hade fått sitta barnvakt åt min dotter, det är en sak som är klar. Om jag nu hade haft något att säga till om i frågan vill säga.

Läs gärna mer om den hysteriska jakten på pedofiler på siten http://www.human-stupidety.com

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Kättaren Balthasar Bekker och häxprocesserna

Kategori: Jämställdhet

Har ni någonsin varit i den Nederländska staden Nijmegen? Då kanske ni passerade detta monument. Kanske ni reflekterade över det, men förmodligen inte. Europas städer kryllar ju av statyer av den ene och andre. Man kan ju inte hålla reda på alla. Mannen som avbildas på denna staty hette Balthasar Bekker. Statyn som rests till hans minne uppfördes långt efter 1600 talet då han levde och verkade. Bekker var en av dom mest hatade människorna under sin samtid. Han hade nämligen fräckheten att hävda att häxor, varulvar, djävulsförbund och magi inte existerade. För det försköts han från samhället, hans bok bannlystets och han dömdes till och med för kätteri.

Den sista häxbränningen som man känner till skedde i Glarus, Schweiz år 1782. I Sverige var vi lite sena i starten med att bränna häxor på bål, men vi fick snart upp farten. Mellan 1657 och 1757 brände vi människor i tusental. De totala antalet offer för dessa processer i Europa räknas i 7 siffriga tal. Det är bara drygt 200 år sedan. Numera vet vi ju bättre än att döma människor enbart på stolliga vittnesmål från fanatiska, hatiska människor som eldats upp av falska ideologier. Eller?

Läkaren och rättsobducenten


För inte längesedan avlog tingsrätten i Attunda de numer rikskända läkarnas helt rättmätiga ansökan om att få upprättelse för att Sveriges rättsväsende förstört deras liv. Fallet där rättsobducenten och läkaren anklagades för styckmordet på Catrine Da Costa är inget annat än en ren häxprocess. En som dessutom startade en störtflod av anklagelser mot män och fäder för sexuella övergrepp, våld och till och med mord på barn.

Läkaren och rättsobducenten friades för mordet, men i domskälen skrev domstolen att dom förmodligen var skyldiga till själva styckningen. Därmed berövades dom för alltid rättigheten att utöva läkaryrket som dom utbildad sig till. Läkaren har inte heller tillåtits att träffa sitt barn på 25 år. Ingen av dom som vittnade falskt har straffats. Inte mamman som låg bakom anmälan, inte fotohadlarparet Schröder som av okänd anledning ljög för polisen och pekade ut två oskyldiga, inte rättsläkarens chéf Jovan Raijs. Inte polisen som negligerade tips som kunnat leda till att rätt mördare fälldes.

En av dom mest märkliga omständigheterna i detta mål är att den före detta kriminalinspektören Tomas Götling redan dagen efter mordet ringde utredarna och berättade att en tidigare dömd styckmördare vid namn Stanislaw Gonerka bodde i hans distrikt. En styckmördare som dessutom setts flera gånger på Malmskillnadsgatan, där Catrine jobbade. Detta tips ignorerades totalt av utredarna.

Men om inte enbart detta är rätt oförklarligt, tätnar mysteriet ytterligare då man vet att vävnadsprover från denne numere avlidne, trefaldigt dömde mördare har bevarats. Att åklagare i andra mordfall begärt att dna prover skall tas för att kunna eventuellt knyta misstänkta till mord, men att hovrätten i fallet DaCosta satte stopp för att Gonerkas vävnadsprov kunde analyseras och jämföras med de hårstrån som hittades vid Catrines kropp.

Anledningen? Man hänvisade till något som heter "hänsynsprincipen". Hovrätten menade att ett dna prov av Gonerka  "kunde vara utpekande för honom"?? Ööhh...är inte det hela idén med dna prov?

Detta är bara en av över 300 fakta som ifrågasattes av läkarnas ombud i processen mot staten.

Men istället för att få ett rättmätigt skadestånd för ett liv av lidande orsakat av ett korrumperat rättsväsende, dömdes läkaren och obducenten att ersätta staten med 300 000 kronor för rättegångskostnader.

GW: "Rena stolligheter"


En av dom som uttalat sig om detta fall är Leif GW Persson, som i sin krönika i Expressen sågade sveriges domarkår jäms med fotknölarna, efter domen i Attunda offentliggjorts. Konstigt nog finns denna krönika inte på listan över hans krönikor på Expressen.se. Åtminstone inte vid tiden för detta inläggs publicerande. I krönikan som heter "Domarna skyddar sin maktapparat" skriver GW bland annat: Det här var på den tiden som två falska vittnen gällde som fullt bevis, som August Strindberg sammanfattade saken för mer än hundra år sedan. En tid där vissa av oss ibland fortfarande tvingas leva, eftersom goda delar av vår domarkår tyvärr tycks sakna det mått av kritiskt tänkande som krävs för att de skall kunna klara av sitt jobb. Samtidigt praktiskt och bra med tanke på hur alldeles för många av dem tycks ha uppfattat sin plikt som domare.

För er som är intresserade av att sätta er in ytterligare i denna parodi på rättssäkerhet kan göra det på Per Lindbergs site www.mediemordet.com där han publicerar ut bevisningen som finns i målet.

Barnen utnyttjas skamlöst av fanatiker

Precis som på häxprocessernas tid är det populärt att skamlöst använda barnen för att bli någon slags sanningsvittnen mot deras egna fäder. Precis det som hände läkaren som låg i en infikterad vårdnadstvist med en mamma som aldrig skulle fått behålla deras barn. Och definitivt inte tillåtits att stoppa all kontakt mellan far och barn. Redan för 200 år sedan vittnadebarn om hur deras mamma tagit dom på sin kvast och flugit till blåkulla där de tvingades till de mest fruktansvärda saker av djävulen och hans armé av häxor.

En studie från 2006 i Danmark utförd av Yvonne Thomsen fra Psykologisk Institut i Risskov ved Århus, visar hur lätt det är att få barn att säga precis vad man vill med hjälp av dåliga intervjutekniker och hur kvacksalvarterapeuter ofta får bearbeta barnen innan polisen.

Hon lät en man träffa en grupp barn på ett daghem i Danmark. Under mötet pratar mannen med barnen om människokroppen. Ingen fysisk kontakt förekommer. En kort period därefter förhörs barnen om vad som hänt under detta möte.

Slutsatserna av undersökningen är minst sagt förbluffande. En 1 timme lång dokumentär, som bland annat tar upp denna undersökning har gjorts, men dock aldrig visats i Sverige. Dokumentären håller jag för tillfället att översätta och den kommer att publiceras här då det är färdigt.

Den kommer även att skickas till politiker, polisen, åklagarmyndigheten och dom sociala myndigheterna i förhoppningen om att dom inte bara tittar på filmen utan också kanske lär sig något. I filmen får unga människor som drabbats av dessa bedrägerier mot deras egna fäder, och berättar om hur socialtjänsten, polisen, åklagarmyndigheterna och domstolarna i Dankmark har lurat dom att sätta sina oskyldiga pappor i fängelse och förstört deras liv.

Hur vore det om våra tidningar även brydde sig om de hundratals politiska fångar som vi har i Sverige, istället för att enbart tala om en som sitter i Eritrea?

Hur vore det om Sveriges journalister började göra sitt jobb?

Till slut skulle jag lite försiktigt vilja påminna om doneringsknappen på denna blogg. Efter den akuta krisen i julas har det inte kommit in en krona, och hotet om fogden är i högsta grad aktuellt fortfarande. Om inte skatteverket kan sätta en där, vilket kunde undvikas tack vare er generositet, så hjälper gärna försäkringskassan till. Hur frånskilda fäder jagas av försäkringskassan och fogden skriver Medborgare X om här. Jag har tagit på mig uppgiften att skriva om detta utan lön. Det har blivit en livsuppgift och jag kommer att fortsätta även om jag hamnar på gatan.

Men jag är också dålig på att be om hjälp. Det känns som jag tigger. Denna vädjan emellertid är ett löfte till en mamma som ringde mig häromdagen. En mamma som liksom jag tvingats lägga otroliga summor i en vårdnadstvist som lätt hade kunnat undvikas. "Människor är villiga att stödja goda insatser, men har en tendens att tro att alla andra nog gör det så jag behöver inte". Sa hon. "Lova mig nu att du skriver att du behöver stöd!"

Löftet är härmed uppfyllt.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Mot propaganda hjälper inga sanningar

Kategori: Feminism

Har ni någonsin ställt er frågan, om det finns ett patriarkat som förtrycker kvinnor, varför tar 80 män i veckan sina liv? Varför är 90 procent av världens hemlösa män? Varför dör män i genomsnitt 6 år tidigare än kvinnor? Varför ser vi aldrig kvinnliga sophämtare? Varför riktas särskild uppmärksamhet mot kvinnliga cancersjukdomar? Varför män alltid omtalas som grupp när en man gör något dåligt.
Män slår, män våldtar, män krigar, män, män, män¨. Däremot när män gör bra saker så är vi plötsligt individer. Tänk på det nästa gång ni lyssnar på eller läser en nyhetsartikel.

Det manshat som vi ser idag (eller snarare inte ser) har blivit normaliserat. Vi ser det inte eftersom det blivit ett naturligt inslag i våra liv. Vi som försöker upplysa om det blir kallade rättshaverister. Vi har alla fallit offer för en propaganda som inte har ett dyft att göra med jämställdhet eller kvinnors rättigheter. Syftet är långt mindre nobelt än så.  Häng med på en samhälls och historielektion som du aldrig fick i skolan och förmodligen aldrig kommer att få läsa i en svensk tidning. Många vill inte att ni skall läsa detta. Varför förstår du efter du har läst.

Jag fick idag av ordföranden i föreningen "Insolvens Stockholm" ta del av intressant statistik  som hon fått ut från SCB. I Sverige idag bor 180 000 pappor inte med sina biologiska barn. Motsvarande siffra för mammor är 39 000. Men det som verkligen var alarmerande var, att endast vart tredje skillsmässobarn idag tillåts bo ens på deltid hos den andre föräldern. Detta innebär att den tidigare publicerade siffran på 40 000 barn som aldrig får träffa sin pappa, eller mamma inte är sann. I verkligheten är det många fler. Dessutom är nu antalet umgängesföräldrar som rapporteras till kronofogden för obetalda underhållsbidrag uppe i 50 000. Detta är den snabbast ökande gruppen av alla enligt kronofogden. Ta en titt på Insolvens Stockholms hemsida och stöd deras namninsamling för att ställa upp i riksdagsvalet med partiet "fattiga riddare". Det gör jag.

Självskadebeteenden har fördubblats


Nu kommer rapporter om hur våra barn och unga mår allt sämre. I artikeln säger Gunilla Wagersten på barn- och ungdomspsykiatrin i Göteborg följande; --"En del befinner sig i en livssituation som de upplever som förvirrande. Ofta har de varit med att att föräldrar skiljer sig, de har svårigheter med kamrater eller höga krav i skolan. Det är många komponenter som till slut gör att det kollapsar i känslolivet,"

Är det inte dags att ansvariga vaknar och ser sambanden? --"Vanligast är att skära sig eller rispa sig, men det förekommer även att man bränner sig med ciggaretter, dunkar huvudet i väggen eller slår sig själv" Säger Wagersten vidare.

Hallå!! Ho hoo politiker, är det någon hemma?? Frågar sig en vän av ordning och sanning. Men är dom egentligen så blåsta som vi tror? Läs vidare och döm själva.

Man  kan få intrycket av SR:s artikel att det är bara unga kvinnor som uppvisar självskadebeteenden , det är en "sanning med modifikation" som det så fint heter.

Hur det egentligen ser ut med könsfördelningen kan man dock läsa i läkartidningen där man kan läsa följande: Antal självskador som lett till slutenvård har ökat främst bland kvinnor i åldrarna 16–24 år; de senaste åren också bland unga män. Suicid är vanligare bland unga män, men självskador som lett till slutenvård är tre gånger vanligare bland unga kvinnor. Fler unga kvinnor vårdas också för ångest och depression än unga män, och betydligt fler kvinnor rapporterar ängslan, oro och ångest, framför allt i åldersgruppen 16–19 år .

Ser ni hur sanningen om självmorden liksom nämns i förbigående för att genast på något sätt ursäktas med "Men det är...." Vilken artikel tror ni är mest läst för övrigt? Sveriges radios eller läkartidningens? Det råder inte heller något större tvivel om var man sätter in forskningsinsatserna. Ändå måste man tillägga att man inte är för en diskriminering av kvinnor för att på något sätt rättfärdiga att ens skriva om detta, så det är väl bäst att jag gör det.

Problemet är inte könsbundet emellertid. Pojkar drabbas lika hårt som flickor av att växa upp i trasiga familjer, problemen yttrar sig bara olika. Självmord, våld, kriminalitet, våldtäkter. Allt har visat sig ha ett samband med krossandet av familjerna och barn som växer upp med ensamma mammor utan kontakt med sina fäder. Ändå fortsätter feministerna på våra tidningar att dölja problemet och sprida falska sanningar om pappor som inte tar ut föräldraledighet?? Som om det vore det stora problemet??  TV kanalerna gör hyllningsprogram till ensamma mammor och dom flesta köper lydigt budskapet.

Man låtsas resonera och spekulerara vad de ökande problemen med psykisk ohälsa kan bero på? I denna rapport från Sahlgrenska sjukhuset, som också inriktas enbart mot flickor nämns mest i förbigående att majoriteten av dessa flickor växt upp i separerade hem. Men feminismen idag gör inget för att lösa detta växande problem. Istället slänger man bara mer ved på vårt eget dödsbål genom att fortsätta med sina  lögner om våldsamma och predofila män. Alla vet att dom existerar, men få har sett dom i verkligheten...eller hur?

propagandan hjärntvättar


Dom flesta av oss tycks tro att vi minsann klarar att se igenom propaganda. Det är andra som drabbas, själv är jag minsann klokare än så. Tänk igen!

För att börja ens kunna förstå vad propaganda är så får man gå tillbaks till begreppets uppkomst. Den första gången ordet användes var 1622 av påven Gregorius XV i ett utskott kallat Sacro Congregatio de Propaganda Fide (”den he­liga sammanslutningen för trons spri­dande”). Det latinska verbet propagare betyder att sprida skott (propages) av en växt.

I början av 1900 talet hade ordet fortfarande en positiv klang.

I politiska sammanhang kom propagandan att användas friskt av kommunisterna i Sovjet. Själva använde man ordet agitprop för att beskriva sig själva. Detta sammansatta ord betydde att man gjorde skillnad mellan "agitation" som var något som uppstod i stunden och "propaganda" som var menat att påverka över tid. Målgrupp var de redan övertygade som det gällde att befästa i deras tro och de andra som man vill vinna över för sin sak.

Ironiskt nog influerades både kommunisthatarna Adolf Hitler och Joseph Göbbels av kommunismens framgångar gällande detta område, men också av dom allierades storartade framgångar inom samma fält. Här har även det så kallade "Institut fur sozialforschung" eller "Frankfurtskolan", och män som Gramsci och Marcuse spelat en stor roll, men det får vänta till en annan gång.

Hur många har hört talas om Edward Bernays innan? Hur många har läst en rad om honom i skolan då? Ändå har Time magazine korat honom som en av dom mest inflytelserika och viktiga människorna i USA under 1900 talet.

Bernays menade i sin bok "propaganda" bland annat att människans flockinstinkt var farlig för samhället och vi måste därför hällas under kontroll med hjälp av "masspsykologi". Inspirerade av detta verk bildades 1916 den så kallade "Creel kommissionen" i USA. Inte hört talas om den heller? Konstigt!

Syftet med kommissionen var att få amerikanerna som vid denna tid var starkt emot att gå med i första världskriget mer vänligt sinnade till tanken. Detta gjordes genom att visa filmer och affischer föreställande blodtörstiga hunner som spetsade små barn och kvinnor på bajonetter. Kommissionen blev mycket framgångsrik. På endast 6 månader lyckades man totalt vända oppinionen från att vara starkt antikrigisk till att mycket positivt till ett krigsdeltagande. Detta var en förutsättning för att få med USA i kriget. Beslutet blev mycket ekonomiskt fördelaktigt för storföretagarna och politikerna.

På andra sidan atlanten  imponerades en ung korpral i den tyska armén stort av bedriften. Medlemmarna i Creel kommissionen gick efter förättat värv vidare och många startade privata PR bolag som alla blev otroligt lönsamma.

Vem tjänar på feminismen?


Men för att återgå till en annan ideologi som kommit att inse värdet av propaganda. Så vilka tjänar på den feministiska revolutionen vi gått igenom de senaste 40 åren? Kvinnor, blir väl svaret från ryggmärgen eller hur? Återigen, tänk igen! Vilka som tjänar på hela industrin med vårdnadstvisterna som ökat med över 40 procent sedan den nya vårdnadslagen tillkom 2006 är ju lätt att inse. Detta har ju även avhandlats här förr, men för att få en helhetsbild av vilka som tjänar på det som kommit att kallas "kvinnans frigörelse" och vad den egentligen har kommit att innebära för kvinnor måste man ta ett steg tillbaks.

Och vinnare är....*trumvirvel*, regeringar och "big business"
Som vanligt skulle man kunna tillägga. Vi vanliga medborgare är för denna klass endast kassakor och beskattningsbara tillgångar. Hur viktiga vi anses vara mäts genom hur produktiva vi är, hur mycket vi spenderar, hur mycket vi kan beskattas och hur vi röstar.

Vår egen lycka står dock inte med på listan.

Om du inser att detta är hur saker och ting fungerar så kommer du så småningom även att inse varifrån feminismen kommer, och varför den stöds så helhjärtat av våra regeringar och "ideella" organisationer som i själva verket är långt ifrån just ideella.

dom vill ha kvinnor ute i arbetslivet och dom kommer att använda alla tillgängliga metoder för att uppnå detta. Inklusive att ljuga om män och få kvinnor att tro att dom förtrycks av oss.

Det handlar inte om att kvinnor inte vill gå tillbaks in i "lådan". Det handlar om att kvinnor inte tillåts att kliva ur den! Kvinnorna har förlorat alla sina valmöjligheter. Fler och fler kvinnor, även tidigare feminister har börjat inse att det inte handlar om att "kvinnor kan" utan om "kvinnor måste".

Konsekvenserna är förödande


Den feministiska författaren Germain Greer fick frågan i Bob Geldofs film om diskrimineringen av fäder, varför är kvinnor så deprimerade nu för tiden? Vet ni vad hon svarade?

"Jo därför att kvinnor har börjat upptäcka att det förmodligen var bättre i hemma i köket än i den korporativa världen, dit dom nu har tvingats till priset av att ge upp familjeliv och kärlek. Nu börjar dom upptäcka vilken fientlig "dog eat dog" miljö den egentligen är."

Ser man på?

Om man alltså följer pengaspåret, vilket man nästan alltid bör göra när det gäller brott, vilka vinner alltså på att feminismen tillåts sprida sina irrläror? Låt oss titta på några av dom misstänkta.

Regeringar över hela världen är starkt profeministiska. Detta ger betydande skattevinster eftersom dom numera kan beskatta både kvinnor och män.

Feminismen har betytt att fastighetsmarknaden har växt snabbare och snabbare ,och idag fördubblat sina vinster jämfört med bara ett par decennium sedan. Naturligtvis tjänar denna sektor enormt på att kvinnor arbetar och tjänar lika mycket som män, och på att antalet ensamhushåll växer. Fastighetsmarknaden kan bara ta så mycket betalt som människor har råd att betala. Idag kan man ta betalt av två människor istället för av endast en. Även detta tjänar naturligtvis staten på.

Bankerna kan idag låna ut pengar till dubbelt så många människor för att dom skall ha råd med det mest nödvändiga. Att priset för att överhuvudtaget kunna bo stigit så mycket är inte något som bankerna har något emot. Dessutom har deras säkerhet ökat eftersom det idag finns två människor som dom kan jaga för att få räntan och amorteringarna av.

På grund av feminismen har kvinnor börjat köpa bilar. Idag köper kvinnor fler bilar än män. Feminismen har varit en gudagåva för bilindustrin. Toyotas VD uttryckte det rätt solklart då han sa "ju mer vi demoniserar män ju fler bilar säljer vi".

Oljeindustrin ser knappast detta som negativt heller.

"Oberoende" kvinnor kan köpa mycket mer kläder. Dessutom fortfarande få kläder köpta åt sig av sina män.

I alla ovanstående exempel finns i bakgrunden ännu en vinnare. Staten.

Så vilka förlorar då?


Listan av vinnare kan göras lång. Men på denna långa lista återfinner vi inte män, kvinnor och barn. Vi är alla förlorare.

Vi har fått höra att det skulle finnas en pendel, och att den nu svängt över. Att endast män har haft det bra innan och att det nu är kvinnans tur. Jag köper inte det synsättet. Detta är endast ytterligare ett sätt att mata oss med en falsk historiebeskrivning i syfte att rättfärdiga orättvisorna mot män i dagens samhälle och för att rättfärdiga dom brott mot mäsnkligheten som görs i ren girighet och ondska.

Jag hoppas att jag kan bidra till att öppna era ögon lite och, om ni inte redan gjort det. Att ni snarast möjligt inser vad jag har insett. Genom det jag, mitt barn, och faktiskt även hennes mor har tvingats utstå i händerna på vår feministiska stat.

Feminismen har varit lika nödvändig som ett hål i huvudet! Men mot den massiva statliga och mediala propagandan förslår inte sanningen långt. Det har historien lärt oss. Eller har den det?



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Vem är det som kränks?

Kategori: diskriminering

Det finns som bekant många sätt att skinna en katt. Och när katten heter Daddys blogg så tycks alternativen vara oändliga. Uppenbarligen ser man denna blogg som ett hot. Jag kan inte se några andra skäl till att jag ska trakasseras av både myndigheter och privatpersoner. Jag har berättat och visat upp sanningen om hur man kränkt min och min dotters rättigheter. Är det för det jag skall straffas och behöva utstå denna terror? Istället för att se, lära och ta ansvar för dom felaktigheter och brott som begåtts, och styrkts mot mig och mitt barn, försöker man istället att få mig tystad. Hur berättar jag i dagens långa, men förhoppningsvis mycket intressanta inlägg. Välkommen till min verklighet.

Innan jag redogör för trakasserierna som riktas mot mig för att jag valt att stå upp för min och min dotters rättigheter, så kommer här först en kort redovisning av händelserna som lett till den nuvarande situationen;

Min dotter fyllde i December 5 år. hon var 1 år gammal då mamman utan min vetskap eller medgivande tog henne från vårt gemensamma hem, där hon var skriven och folkbokförd. Sedan dess är dagarna då jag fått se henne lätträknade. Vi hade vid denna tid gemensam vårdnad. Ändå folkbokfördes hon i en annan kommun utan min vetskap eller medgivande. Hon skrevs in på förskolan utan min vetskap eller medgivande. Jag anklagades och polisanmäldes falskt för brott. Jag och min dotter tilldelades övervakat umgänge 8 timmar i månaden med dessa bevisat falska anmälningar som grund.

Jag blev fråntagen vårdnaden av henne av göteborgs tingsrätt trots att det i domen framkommer att modern begått flera brottsliga handlingar, att jag inte har gjort något brottsligt överhuvudtaget, och trots att tingsrätten ansåg att jag var den mest lämpliga vårdnadshavaren. Detta beslut baserades på en vårdnadsutredning utförd av familjerätten i Kungsbacka som var så tunn, partisk och usel, att den i det närmaste bör betraktas som grov underlåtenhet att se till mitt barns bästa och därmed också som grovt tjänstefel.

För barnets bästa?


Förutom att jag fråntogs vårdnaden helt orättmätigt så tilldelades jag dessutom ett umgänge som var mycket snålt tilltaget. Varannan helg, varannat lov och tre dagar varannan jul. Jag kunde till exempel inte åka med mitt barn hem till min familj i Norrland under de jul eller nyårshelger som hon skulle vara hos mig. Dagarna räckte inte till det. Men jag fann mig i situationen och försökte samarbeta för barnets skull. Men jag märkte snart att detta inte skulle bli lätt, och också hur min dotter led av de ständiga bråken och av att inte få vara med mig i den utsträckning hon själv ville. Efter att jag gett mamman ett förslag till kompromiss för att försöka lösa situationen, och hon svarat genom att vråla -"aldrig i helvete" i ansiktet på mig, stämde jag på nytt. Jag skrev också till familjerätten om min oro och förklarade att min dotter mådde allt sämre av denna ohållbara situation.

Mitt brev åkte i papperskorgen och ett par veckor senare avbröt modern allt umgänge. Tydligen på inrådan från socialtjänsten. Efter att jag ansökt om verkställighet av dom fick jag veta att jag var anklagad för sexualbrott av okänd art. Tingsrätten i Varberg ignorerade fullständigt min verkställighetsansökan, och bestämde istället att allt umgänge mellan min dotter och mig skulle upphöra. Den enda motivering jag fick var "för barnets bästa". Det framgick inte ens under förhandlingen vad jag skulle ha gjort mig skyldig till. Sedan fick jag brevledes veta att jag dömts i min utevaro till förlorande part i verkställighetsmålet och att jag nu skulle betala moderns advokatkostnad på 10 000 kronor. Detta överklagades ända upp till HD, men jag beviljades inget prövningstillstånd.

I över tio månader hölls jag och min dotter separerade. Jag fick inte ens säga farväl eller en chans att förklara. Under denna period fick min dotter höra att jag och hennes bror rest bort och lämnat henne utan ett ord. Dessa tio månader är de i särklass jävligaste månader jag upplevt. Varje dag var ren och skär tortyr och ångest, och jag maldes sakta ner till den allra djupaset delen av helvetet på grund av oron jag hela tiden kände för hur min dotter hade det. Jag tänkte på detta varje dag, varje timme, varje minut, varje sekund av min vakna tid, och jag drömde mardömmar varje natt. Eller åtminstone de nätter jag lyckades få en stunds sömn. Samtidigt förväntades jag klara av en utbildning och fick av bland annat arbetsförmedlingen höra att jag var tvungen "att släppa mina problem" och sköta mina plikter i samhället.

Sexuella övergrepp på barnhuset


Min dotter som vid den här tiden var knappt fyllda fyra år hade aldrig ens vetat om att det fanns något som hette sex, men det rådde man bot på under förhören med henne på barnhuset i Göteborg. Då hon under inledningen på förhöret inte sa något annat än att "pappa är snäll och jag vill vara med honom mer", så började den kvinnliga förhörsledaren att fråga om snoppar och "snopplekar". Min dotter som uppenbart inte förstår vad en snopplek är säger bland annat att "det leker man i dockrummet" på dagis. Under detta förhör bryter förhörsledaren mot en mängd regler gällande förhör med barn. Regler som kommit till av en orsak.

Hon ställer ledande frågor och upprepar frågor tills hon får önskat svar. Hon ber också en fyraårig flicka att med hjälp av kritor rita en bild på pappas snopp.

Själv blev jag samtidigt meddelad av polisen att jag nu var misstänkt för övergrepp. Åklagarmyndigheten i Uddevalla meddelade mig sedan i ett icke undertecknat brev att jag inte hade rätt att anlita valfri försvarare av kostnadsskäl. Efter att jag upplyst åklagarmyndigheten om att detta inte var en korrekt tolkning av lagen, gav man sig dock på den punkten och jag anlitade Peter Haglund som försvarare. En av de få advokater i Sverige som öppet vågar stödja fäder som falskanklagas.

Under förhöret av mig som leddes av samma kvinnliga polis vid länskriminalen som förhört min dotter, lämnade min försvarare in dokument som tydligt visade att modern tidigare anmält mig falskt för olika saker, och att de enda som hade sett några tecken på övergrepp på min dotter var modern och hennes familj. Ingen annan.

Då jag ringde åklagaren några veckor senare hade denna bevisning aldrig nått honom. Detta skylldes på ett "tekniskt fel" av okänt slag hos länskriminalen i Göteborg. Jag ställde mig under detta samtal även bland annat frågande till varför det stod "ohörbart" i nästan varannan mening i polisförhöret med dottern, varför han själv inte deltagit under förhöret såsom det stipuleras i lagen och varför han inte reagerat på att förhörsledaren använt icke godkända förhörsmetoder? Men fick bara märkliga undanflykter till svar.

Din försvarare måste få chansen att ställa frågor


Jag upplystes även av sagde åklagare om att ett andra förhör skulle hållas med min dotter. Detta var praxis menade han,  och anledningen var att även min försvarare skulle ha rätt att närvara och via förhörsledaren ställa frågor. Min försvarare blev dock aldrig meddelad om detta förhör som alltså hölls ändå, utan hans närvaro. Några dagar senare lägger man ner förundersökningen och sekretessbelägger den i sin helhet i syfte att hindra mig, och därmed också läsarna av denna blogg från insyn.

Det tog dock ytterligare över en månad för socialtjänsten att slutföra sin utredning som till och med drog över två veckor på den utsatta maxtiden. jag får av rådmannen veta, att orsaken är att socialtjänsten ställt som villkor för att lämna in sin utredning, att den sekretessbeläggs i sin helhet för mig. Detta inser hon dock vore en allt för grov lagöverträdelse och skickar mitt ombud en kopia av utredningen med villkoret att inget i den får yppas till någon enda utomstående person. Detta inbegrep även journalister. Vid denna tid hade uppdrag granskning börjat intressera sig för mitt fall och Janne Josefsson gjorde en inspelad intervju med mig i mitt hem. Det blev dock aldrig något reportage den gången. Jag vet inte riktigt varför. Bara att jornalister i allmänhet är ytterst tveksamma till att rapportera om detta, vilket tyvärr medför att dessa övergrepp får fortsätta att ske i det tysta. År ut och år in.

Vid den nya interrimistiska förhandlingen vid Varbergs tingsrätt dömde man mig åter till övervakat umgänge 8 timmar i månaden. En dom som fortfarande gäller fram till nästa huvudförhandling. Förundersökningen vägrade rådmannen att hämta in trots min begäran, med motiveringen att "den inte skulle tillföra målet något nytt". Ändå säger hon under förhandlingen att "det föreligger ju även anklagelser mot pappan och jag kan ju inte veta vad som ligger i dessa". Detta blir hennes motivering till att åter döma mig till ett mycket knapphändigt och övervakat umgänge.

Sedan lämnade min dotters ombud in en begäran om omprövning av åklagarens nedläggningsbeslut. Detta efter att enbart ha talat med mor och mormor. Då jag ringde och ifrågasatte hur hon som min dotters ombud inte företrädde min dotter, utan endast modern fick jag luren i örat. "Utvecklingsenheten" inom åklagarmyndigheten har fortfarande inte tagit upp denna begäran trots att det snart var 8 månader sedan den lämnades in. Man skyller på långa handläggningstider och underbemanning. Själv tror jag att orsaken är en annan och stavas kommande huvudförhandling. Även den sista domen har överklagats ända upp i HD, men även denna gång vägras prövningstillstånd. Trots att, som mitt ombud skriver; domen är så lagstridig att den inte ens är verkställbar.


Jag trakasseras av myndigheter och kvällspress


Denna blogg besöks flitigt av både sveriges mydigheter och media. Man kan dock inte bara gå in och stänga ner bloggen. Det vore ett allt för tydligt brott mot sveriges grundlag, så istället försöker man bryta ner mig på andra sätt. Ett sätt som är effektivt är att fullständigt sabotera min ekonomi.

En tid efter att min dotter brutalt rycktes bort ur mitt liv, blev jag tvungen att sluta på mitt dåvarande jobb. Jag mådde allt sämre och kunde till slut inte tänka på något annat än detta. Istället för att stötta mig i den situation jag hamnat fick jag sparken. Då jag försökte söka nytt jobb, hindrades jag av att jag utan att veta om det förekom i det så kallade "misstankeregistret" hos polisen.

Jag har därefter slussats fram och tillbaks mellan försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Man har satt mig i rehabiliteringsprogram, för att sedan inte lyfta ett finger för att göra någon form av rehabilitering. Jag har varit tvungen att göra mig av med allt jag äger och har för att kunna bekosta både mina egna och moderns advokatkostnader. Då jag nu i slutet av februari fick 10 600 kronor i sjukpenning var det den första inkomst jag har haft sedan i November då rehabiliteringsstödet plötligt drogs in mitt under den utbildning jag blivit lovad av arbetsförmedlingen. Orsaken sas vara att AF aldrig informerade FK om detta. Under det efterförljande mötet nekade handläggaren på AF att hon någonsin givit ett sådant löfte.

Samtidigt beslutar man sig för på försäkringskassan, som alltså borde känna till att jag nu är helt utan försörjning, att höja underhållsbidraget jag betalar till mina två barns mödrar till maxbeloppet. Min ansökan om anstånd och omprövning avslogs. Man kräver mig också på obetalt underhåll som jag redan har betalat, vilket jag skickade in bevis för redan i Juli 2008. Mamman fick under två månader dubbelt underhåll efter att hon falskt anmält mig för att inte ha betalat. Ändå är det mig man nu kommer att sätta hos fogden för denna skuld. Som jag både av ekonomiska och principiella skäl vägrar att betala.

Jag har minst fyra gånger ringt myndigheten och påtalat detta, men får till svar att man har långa handläggningstider. Då jag vid det sista samtalet frågar om det är rimligt med handläggningstider uppmot ett år får jag svaret "ge oss mer skattepengar då".

Skatteverket krävde mig före jul som ni kanske vet på 18 000 kronor i obetald skatt. I min begäran om anstånd berättade jag att om omständigheterna som lett till min dystra ekonomiska situation. Ansökan avslogs.

Folkbokföringen gömmer mitt barn


Folkbokföringen i Göteborg vägrar att häva sekretessen som dom har lagt på mor och barn trots att jag varit där personligen och visat upp bevis för vad mamman har utsatt mig och vårt barn för. Man kan, som man säger "ju inte garantera att jag inte söker upp dom och brukar våld". Detta trots att jag aldrig någonsin fällts för ett våldsbrott, och att tingsrätten i Göteborg redan i April 2008 slog fast att anklagelserna om våld var ett rent påhitt.

Kvällspressen demoniserar mig



Förutom de ekonomiska trakasserierna och att myndigheterna stämplat en fullständigt oskyldig man som förövare, så har jag också tvingats löpa gatlopp i kvällspressen. Expressen skrev under gömda skandalen om den hemska "pappabloggaren". Detta var förstanyheten i tidningen den dagen. Jag fick aldrig någon chans att bemöta kritiken.

I Aftonbladet en tid senare tog man in en stor debattartikel skriven av en "Moa Karlsson" som inte ens existerar, utan är ett täcknamn för Sanna Ax, även känd som den fanatiska pedofilhysterikern "Motherbitch". Hela debattartikeln är ett enda långt personangrepp mot mig där jag demoniseras för att ha "hängt ut" min dotter på internet.

Inte heller denna debattartikel fick jag chansen att bemöta, då tidningen menade att jag inte namnges i artikeln. Det behövs dock inte alltid. Det kan knappast komma som en nyhet för denna nyhetsredaktion?

Detta argument har sedan dess flitigt använts av dom anonyma ljusskygga varelser som försöker smutskasta mig och denna blogg. Jag påstås alltså kränka min dotter för att jag ger henne och alla andra barn som utsätts för denna misshandel en röst och ett ansikte. Även socialtjänsten i Kungsbacka har försökt att använda detta emot mig för att tysta denna blogg som man tydligen anser är ett "arbetsmiljöproblem". Man föredrar en arbetsmiljö där man får arbeta ifred, utan insyn och där man i full hemlighet kan fortsätta dessa brott mot fäder och barn som jag och de mina utsatts för.

Nu har dom även bussat datainspektionen på mig



Jag skulle ha träffat min dotter i fredags för första gången på nästan en månad. Med det blev det emellertid inget. Istället får jag ett brev från datainspektionen som säger att det kommit in klagomål på min blogg. Man upplyser mig dock inte om vem som klagat. Inte förrän jag igår ringde dom och begärde en kopia på anmälningen skickade man den. Jag väntar nu på att se vem som skrivit under.

Anmälan går ut på precis samma sak som överlevarsekten, med människor som Sanna Ax, Kjell Åke Bjurqvist, Eva Britt Dahlström, Kiremaj och Marina Engan i spetsen, anklagat mig för ända sedan Aftonbladet gjorde sig till språkrör för dessa extremister. Till råga på allt genom att publicera en debattartikel under falskt namn. Jag kränker mitt barn....? Denna eländiga sekt med sina falska namninsamlingar och eviga lögner säger sig värna om barn och deras trygghet. Ändå vill man tysta denna blogg som har exakt samma syfte. Och om det vore så att dessa galningar vore en liten extremgrupp som bedrev sin propaganda för ett fåtal frälsta så skulle jag inte säga något. Men sanningen är att dom har meningsfränder på myndigheter, tidningar och i domstolar. Människor som bedriver en ren häxjakt på pappor och våra försök att komma till tals i denna otroligt viktiga debatt. Det är därför vi inte lyckas. Det är därför vi skall tystas med varje till buds stående medel. Lögnerna får inte avslöjas, då rasar hela det system av terror som byggts upp och som idag avlönar en jävla massa människor.

Nu kräver man från DI in ett yttrande från mig innan den 19 mars, där jag måste visa att dom dokument och inlägg som nämns är av allmänintresse och därav har ett journalistiskt berättigande. Som journalist får man nämligen publicera personuppgifter, om det är motiverat ur ett allmänt intresse. Dokumenten som nämns är förhöret med min dotter på barnhuset i Göteborg (där för övrigt inga namn nämns), domen från tingsrätten där jag fråntas vårdnaden och dokumentet "historien i korthet". Inläggen som tas upp i anmälan är "Nu kan dom åtala mig" och "Daddy anmäld för sexbrott".

Man ifrågasätter alltså om dessa publiceringar är av allmänintresse...Jag tycker det. Har mitt barn tagit skada av publiceringen av hennes namn och bild? På vilket sätt är detta "ingående information" om min dotter? Har mitt barn gjort något som hon skall skämmas för? Kommer hon att lida skada av att i framtiden få reda på sanningen? vad tycker ni?

Vem är det som kränks egentligen?


Jag har på denna blogg berättat hur det går till i vårdnadstvister. Hur lögner premieras och ärlighet bestraffas.

Jag har gett andra föräldrar en röst. Mest fäder, men också mödrar. Men framförallt har jag gett barnen en röst. Den röst som dom garanteras i FN:s deklarationer, men ändå fråntas av svenska myndigheter.

Jag har visat hur människor berikar sig på barns lidande. Hur ägare till HVB hem tjänar miljoner samtidigt som dom behandlar barnen som hundar.

Jag har avsöjat hyckleri, lögner och propaganda som sprids, till och med på regeringens egen hemsida.

Jag har visat upp kvinnojourernas nakna och glödande mans och pappahat och hur dom ljuger och manipulerar statistik. Jag har visat hur mina frågor till myndigheter och politiker möts endast av en besvärad tystnad i de allra flesta fall.

Ändå hinner jag bara skriva om en tiondel av allt jag får reda på och allt jag ser. Välkommen till min värld. Inget muntert ställe precis.

Jag har tydligt visat att statsfeminismen, eller som den populärt kallas numera "jämställdheten", existerar och att den inte bara är något påhittat "trams". Också att grova brott mot sveriges barn och föräldrar görs i dess namn. 

jag har visat detta och mycket mycket mer. jag har jobbat mycket mer än en vanlig heltid med detta, dessutom helt ideellt, förutom det stöd jag mottog av tacksamma människor under händelserna i julas.

För detta skall jag tydligen korsfästas?

Men dagen då hela skitballongen spricker kommer. Då kanske även jag får upprättelse och till och med ett tack från de myndigheter som påstår att dom värnar om våra barn? Tills dess kommer denna blogg inte att tystna. Hur skulle jag kunna göra det, samtidigt som jag påstår att jag älskar och värnar om mina och andras barn? För mig blir det en fullständigt olöslig ekvation.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,