Tills det en dag drabbar dig själv
Kategori: Pappa
I natt har jag rensat bort lite av det värsta avskrädet. Men mycket finns säkert kvar. Jag tröttnade efter sådär en 150 kommentarer. Från och med nu kommer bloggen att modereras. Kommentarerna är ju ofta lite av tjusningen med en blogg. Det blir ju på det sättet en tvåvägskommunikation. Emellertid drar denna blogg just nu till sig människor som inte är vuxna nog att axla ansvaret detta innebär. Därför begränsas denna möjlighet härmed.
Till slut ruttnar man
Få människor förstår nog vad det innebär och hur det känns att bli beljugen, smutskastad och förtalad i den utsträckning som jag har blivit den senaste månaden.
Det hela började då jag skrev artiklarna om uppdrag gransknings Bjästareportage. Jag visade i dessa inlägg bland annat att hatet som beskrevs som så enkelriktat mot flickorna inte alls var så enkelriktat som gjordes gällande.
exakt hur rätt jag hade i detta fick jag erfara personligen, då många av desamma människorna som redan innan reportaget drev kampanjen mot Fria X gruppen på Facebook, efter mina inlägg istället riktade sin uppmärksamhet mot mig.
Andra som av olika anledningar helst skulle se denna blogg stängas hakade snabbt på och så drog drevet igång med full stormstyrka. Visst har jag fått ta mycket skit för vad som skrivits här innan, men att det hystes sådan enorm illvilja mot mig som har kommit fram i tusentals inlägg över nätet den sista tiden förstod jag nog inte riktigt. Hot, varor som beställs i mitt namn, anonyma anmälningar till Försäkringskassan och alla möjliga andra myndigheter, anklagelser om att jag hotat barn, och andra mindre trevliga påminnelser om att jag nog borde hålla käften har haglat. Till slut ruttnar man och börjar tänka, är det värt allt detta? Och när fan får man lönen?
Idag finns det förresten över 12 rena hatgrupper på Facebook som riktar sig mot Oskar. Grupper med namn som "Vi som anser att X är värre än Anders Eklund" och "Släng X morsa i fängelset tillsammans med honom". Detta tycks dock Facebook och de flesta övriga svenska medborgare anse vara helt i sin ordning.
Mer kommer om detta märkliga drama kommer på ett eller annat sätt. Jag har förmodligen material vid det här laget för att fylla en bok om bara det ärendet. Men det är ett styvt jobb att sammanställa allt och det får ta den tid det tar. Jag behöver knappast bekymra mig om att någon annan journalist hinner före.
Förmodligen idiotiskt att ens andas namnet på denna förbannade Norrlandsort igen här. Om man nu skulle vilja ha slut på galenskapen så bör man väl inte elda på den, men många har ju undrat. Och även om frågorna har drypt av hån och skadeglädje Så bör dom väl besvaras?
Kritiska röster tystas
En bloggare som jag länge ansett vara en av dom allra bästa och klokaste i debatten om jämställdhet är Kimzha Bremer. Jag läste igår med ett styng av sorg att han nu slänger in handduken efter att också fått utstå hat och mobbing och till och med förlorat sitt arbete.
Sä här skriver han bland annat:
Hat- och mobbningkampanjer inleddes, vilket resulterade i att det blev omöjligt att jobba kvar. Att ifrågasätta föreställningen om könsmaktsordningen och påtala den uppenbara diskriminering som riktades mot unga manliga sökande eller mot arbetssökande utan de ”rätta” politiska uppfattningarna, ansågs olämpligt och resulterade i en ytterst obehaglig utfrysning.
Detta är alltså följden av att man vågar kritisera feminister, pedofilhysteriker och ljugande, barnstjälande samt öppet diskriminerande myndigheter. Många har börjat få upp ögonen och är kritiska men få törs yppa det av fruktan för att råka ut för samma sak som Kimzha. Hur många är det som ens törs skriva om detta med sina riktiga namn?
En som gör det och som därför också får stå ut med trakasserier hat och anonyma angivare är Ingrid Carlqvist, vars senaste inlägg om den pappahatande advokaten och kvinnojoursmedlemmen Eva Kornhall jag också vill rekommendera.
Grattis, nu har ni lyckats sänka ännu en parasiterande rättshaverist
Själv hotas jag nu av att rent av hamna på gatan efter att min ynka sjukpeng nu tydligen skall dras in. Anonyma angivare anser mig nämligen vara en parasit på vårt samhälle. Jag klarar ju uppenbarligen att blogga och därför har jag full arbetsförmåga. Logiskt eller hur? Denna åsikt hyste uppenbarligen även tjänstekvinnan på försäkringskassan som efter att ha nagelfarit min blogg i några timmar kom fram till samma sak. Att konsultera min behandlande läkare sedan tre år tillbaks ansåg hon dock inte vara nödvändigt.
Undrar om det överhuvudtaget finns någon arbetsgivare som vill förknippas med mitt namn idag? Det lär väl visa sig, även om jag redan har mina aningar. Att presumtiva arbetsgivare googlar är väl ingen långsökt gissning. Jag gissar också att Haléns och Best Western hotels redan kan sättas på listan över lost causes.
Undrar också vilken arbetsgivare som vill satsa på en traumatiserad, avmagrad, hålögd rättshaverist med sömnbesvär, som kan drabbas plötsliga gråtattacker, lider av ett diagnostiserat hämmande funktionshinder samt hyser högst olämpliga och offentligt luftade åsikter om den heliga jämställdhetsvurmen?
Visst stämmer det såsom kassans angivericentral sade att "jag ju uppenbarligen har kreativa resurser" men jag tvivlar ändå på att eventuella arbetsgivare står i kö. Dom kan ju i dagens konjunktur dessutom kosta på sig att vara ganska kräsna.
Men men...ja e inte bitter. Jag passar tvärtom på tillfället att gratulera dom människor som anser att parasiter som jag skall sättas åt. Korka upp champagnen och höj en skål för att ännu en snyltare får vad han förtjänar.
Vi får väl se var detta slutar. Man vet aldrig vad som väntar bakom nästa hörn (som tur är).
Måste ta en time out
Som ni kanske märker på detta inlägg mår jag inget vidare. Jag är trött som fan. Trött på lögner, hån och hat. Trött på att behöva försvara självklarheter som grundlagen och dom mänskliga rättigheterna för människor, så ideologiskt hjärntvättade att dom ändå aldrig kommer att förstå.
Jag är trött på förtal, hot och falskhet. Trött på hyckleri, misstro, undanflykter och slingrande idioter. På reprissalier och inkassobrev som samlar sig på hög. Trött på hela skiten. Jag lämnar nu både nät och debatt för ett tag. Alla har en gräns för vad dom tål, så även jag.
Allt jag krävde var den förbannade rätten att vara pappa till mitt barn. Men som ni märker på den nya räknaren jag nu satt ut överst på bloggen går det minst sagt trögt på den fronten också. Den får väl stå där och ticka på som en slags påminnelse om att jag finns.
Vad gäller kommentarer så går det fortfarande att skriva. Huruvida dom blir publicerade och i så fall när, visar sig. Jag passar dock på att påminna dom som ännu inte förstått det, att detta är min blogg. Mitt egna lilla hörn av internet där jag får skriva och publicera åsikter fakta och inlägg fritt så länge dom håller sig inom vad som är lagligt. Och det gör dom tydligen.
Jag äger också rätten att fritt välja om jag vill tillåta kommentarer, när jag vill göra det och i så fall vilka. Detta är varje publicists rättighet och alltså på intet sätt unik för den här bloggen. Sen får ni yla hur mycket ni vill om censur och annat piss på era ynkliga bloggar och trådar och fan vet överallt ni är och härjar, med ert evinnerliga bjäbbande om kvinnohat, majskolvar och annat jävla bullshit.
Så ligger det till. Jag sitter, som man brukar säga, i skiten. Jag har själv valt att sätta mig där. Varför jag valt detta sammanfattas mycket bra i Kimzha Bremers farväl inlägg.
"De allra flesta håller tyst. Det är förknippat med direkt fara att gå emot den statsfeministiska ordningen. Ja, det låter ju förryckt, men det är tyvärr på det sättet. Men att bli mobbad, utfryst och förlora försörjningen är inte attraktivt. Därför väljer många att vara neutrala och inte ta ställning. Jag kan förstå det, men jag vill ändå säga att det är avgörande att våga ta ställning nu. Det är i förlängningen en kritik mot mig själv, men det duger faktiskt inte att ha skygglapparna på och fega ur, tills det en dag drabbar dig själv."
Jag kommer igen
Someday, somehow, somewhere...
//Daddy
Bloggadress: http://vardnads-umgangeslagar.se