"Oskars" mamma berättar
Kategori: Barn
Vilket märkligt samhälle vi lever i. Mammor som utsätter sina barn för grymma brott, antingen beroende på psykiska störningar eller, vad som annars måste beskrivas som ren ondska, försvaras och hyllas. Samtidigt som mammor som tar strid för sitt barn efter att barnet behandlats illa av rättsväsende och media svartmålas, hatas och beljugs. Till och med av vår statliga public service television.Hur mycket uppddrag granskning faktiskt ljög i sitt reportage är nu ner i minsta detalj klarlagt. Men även det får sparas till ett kommande inlägg. Idag publicerar jag istället en intervju med mamman som efter SVT:s program kommit att stå som en symbol för mobbning och elakheter mot barn. I synnerhet flickor.
Mamman och resten av familjen lever idag på skyddad adress efter den våg av mordhot dom fått utstå efter uppdrag gransknings "avslöjande" av mobbning på nätet. Bara det kan ju tyckas vara lite ironiskt. Pojken själv dömdes till sluten LVU vård efter programmet istället för att få återförenas med sin familj som han längtat efter i över fyra månader. Ett eventuellt samband mellan detta beslut och uppdrag gransknings reportage är naturligtvis svårt att styrka, men chéfen för "humanistiska nämnden" (märkligt namn) medgav det ju i en TV intervju.
Ironiskt kan man även tycka att det är att jag som fått utstå hård kritik för att jag alltid tar ensidigt parti för fäder, nu efter att jag stöder en mors kamp får mer hat kastat i ansiktet än någonsin....Av samma personer som tidigare kritiserade mig...
Nu kommer säkerligen nya attacker, men den lilla klick som upprörs så till den milda grad att man tycks sysselsätta sig på heltid för att "avslöja" mig stärker mig bara ytterligare i min visshet att detta måste upp till ytan. Jag är också säker på att majoriteten av Sveriges folk inte sympatiserar med det exempellösa hat som har exploderat mot familjen, pojken och inte minst mig den senaste tiden.
Pojkens mamma fick aldrig komma till tals i uppdrag gransknings reportage. För detta inte minst, borde inslaget fällas i granskningsnämnden. Jag låter därför "Oskars" mamma komma till tals här istället. Det är den enda arena som bjuds idag. Många bloggar har skrivit om detta fall. I stort sett alla har köpt uppdrag gransknings bild med hull och hår. En har inte gjort det. Detta är min rättighet. Jag har också rätt att slippa utsättas för reprissalier för att jag har en åsikt. Detta är grundlagsstadgat i vårt land. Om nu grundlagen fortfarande betyder något vill säga.
Jag påminner om att detta är en mors berättelse, och som nära släkting kan man ju knappast anses som opartisk. Men jag vill samtidigt påminna om Patrik Näslunds ord. "Eftersom mamman inte kunde ses som opartisk i målet så dubbekollade jag allt hon sa. Allt visade sig stämma exakt, eller i stora drag. Hade jag upptäckt en enda lögn hade jag droppat detta."
Om det är några frågor som ni anser att jag glömt att ställa så skriv dom gärna i en kommentar. Alla som lyckas göra detta samtidigt som man uttrycker sig på ett vuxet sätt kommer att få sina frågor vidarebefordrade.
Intervju med en mor
Du har i uppdrag granskning och i den infekterade debatt som följt på inslaget, utmålats som en dålig oansvarig mor som lett en mobbkampanj mot dom två flickorna han är dömd för att ha våldtagit. Hur ser du själv på dessa anklagelser?
Folk som uttalar sig på det viset har ingen som helst förståelse för vad en sån här situation gör med dig som mor/ syskon och anhöriga.
Min son har hela tiden hävdat sin oskuld och jag måste lita på vad han säger. Vad slags mor vore jag om jag inte kämpade för och trodde på mitt barn? Nej jag har inte pysslat med nån mobbkampanj eller smutskastat flickorna. Som enskild medborgare, när alla rättsliga instanser sviker och däribland även advokat och det sociala, så har man som den lilla människan inte en chans.
Det enda som återstår är då försöka söka stöd och hjälp på eget håll. Det hela började med att jag skrev dagbok på bilddagboken bland Dennis bästa vänner. Detta gjorde jag för att alla ville veta vad som hände dag för dag. Jag var arg ,förtvivlad och ledsen över allt som blev åtsidosatt i hela utredningen. A ("Oskars" bror) startade i ren desperation en blogg för att få skriva av sig sin förtvivlan och berätta sin syn av vad som hänt. Då kom dom såkallade "flashbackarna" in och kastade sig som gamar över honom för att allt han skrev inte var möjligt att bevisa från förundersökningsprotokollet.
Jag startade då en grupp på Facebook, för att försöka räta upp situationen, och där berätta och lägga ut information, förundersökningsprotokoll och de handlingar vi hade tillgång till. Hur klokt det var kan man alltid ifrågasätta i efterhand, men så var det. På både facebookgruppen-gruppen och bloggen så har folk skrivit elaka kommentarer åt båda håll. Alla elaka och hatfyllda kommentarer som kom in på Facebook raderades så fort någon av moderatorerna upptäckte dom. Jag anade inte heller då jag startade gruppen att det skulle komma in så många kommentarer av detta slag där. Att skriva hemska och hatiska kommentarer är på intet sätt något jag försvarar, oavsett åt vilket håll de riktas.
På A:s blogg låg olämpliga kommentarer tyvärr kvar längre på grund av att A var knäckt då flickvännen gjort slut på förhållandet. Detta dessutom som en ren följd av hans engagemang för sin bror. Denne flickvän är numera en av dom som skriver på Cattas blogg. Därav lät han bloggen vara och orkade inte ens gå in och titta på den. Jag hade ingen möjlighet eftersom jag inte hade något login. Detta var A:s blogg. Inte "vår" som det har sagts från flera håll. Månaderna innan UG fanns vad jag vet inga hot kvar i några kommentarer. Detta hjälpte dock inte mot kritiken, därför raderades alla kommentarer helt den 19 Mars. Likaså raderades gruppen på Facebook redan den 8 mars. För att sedan öppnas igen tre dagar senare. Samtidigt bekräftar Facebook i ett meddelande att gruppen inte bröt mot några regler. Sedan stängs den plötsligt igen den 19 Mars. Orsaken till det har vi fortfarande inte fått svar på.
Facebook gruppen "Fria D" har fått en huvudroll i denna debatt. Vilken har din roll varit i det som skrivits där?
Min roll i Facebookgruppen har vart att stödja min son i hans kamp/ vår kamp och gruppen blev efterhand också ett enormt stöd för oss som familj. Där kunde jag även lägga ut all info för att få "flashbackarna" att lugna sig lite.
Nu blev dom dock inte lugnare av det utan klagade istället bara, och påstod att jag ändrat och tagit bort vissa delar, men blev tyst angående detta då KiaW lade ut förundersökningsprotokollet på deras tråd och dom kunde se att det inehöll exakt detsamma som den jag postat ut.
Har du skrivit saker på offentliga forum eller på Facebook som har varit hatiska eller uttryckt ringaktning mot flickorna?
Nej det har jag absolut inte. Samtidigt har jag varit arg många gånger och besviken över myndigheternas övertramp. Om något av det jag skrivit har speglat denna ilska och jag uttryckt mig olämpligt så ber jag om ursäkt.
Det är dock mot dessa myndigheter jag har riktat min ilska, ingen annanstans. Jag har inte skrivit något elakt varken till eller om flickorna. Samtidigt kan man ju inte hävda att ens son är oskyldig till våldtäkt utan att samtidigt hävda att flickorna av någon anledning ljuger. Om det är detta som har upprört människor är jag ledsen för det, men det blir ju svårt att undvika i sammanhanget. Det handlar ju till sist om ord mot ord.
Du har fått klä skott för mycket som du påstås ha skrivit, hurpass vanligt har det varit att människor skrivit saker under ditt namn?
Ja det har förekommit ganska mycket på olika sidor. Man gjorde bland annat en kopia av min facebookidentitet som man sedan använde på olika grupper där man gick ut och skrev i mitt namn. Där har "Claire" en stor roll som startade hemska grupper där man jämförde min son med dömda mördare som bland annat Anders Englund. På den tiden kallade sig Claire "Albert Wesker". Numera är "Claire" vad jag förstår god bloggvän med Catta, som har bloggat mycket om fallet.Du har mycket material samlat angående processerna mot din son. Bl a meddelanden från en av offren själv där hon skriver att "ingenting hände". Har du erbjudit uppdrag granskning att ta del av detta material?
Nej det har jag inte utan vi kom överens om att träffas så småningom när dom gått igenom förundersökningsprotokollet för att jag skulle kunna komplettera. Jag fick dock aldrig chansen att göra det.
I förundersökningen gällande den andra våldtäkten kan man läsa att du skrev till en av dom inblandade, då hon frågade hur du skulle agerat om du fick bevis för att din som var skyldig. Du svarade att "i så fall är min pojke sjuk och behöver vård". Anser du detta fortfarande?
Absolut!! Det har jag sagt från första stund, MEN man måste först ha givit pojken en rättvis prövning där alla kort läggs på bordet. Hittills så har man bara kört över vittnen, medvetet låtit bli att kalla vittnen som har kunnat ge alibi för pojken, utsett offentliga försvarare som inte gjort sitt jobb. Åklagaren har i allra högsta grad vart partisk från början till slut och har drivit detta mål mer som vad jag vill likna en ren häxjakt.
Har du under den tid som förflutet efter domen fått anledning att ifrågasätta din övertygelse om att sonen är oskyldig?
Nej snarare tvärtom.
Du och din familj lever idag på hemlig ort efter att ha fått ta emot många dödshot. Din son är också stämplad som våldtäkts"man" i samtliga av sveriges medier. Kan du beskriva känslorna du bär på idag?
En stor bitterhet och besvikelse mot polis, åklagare, socialtjänst, media och hela samhället som låtit en ung pojkes liv raseras på grund av slarv och medvetet fusk i utredningar och allt som följt. Vad samhället gör en sån här gång är att skapa kriminella ungdomar och dom belägger dom dessutom med ett enormt hat mot det svenska rättssystemet.En uppgift som nämndes i UG:s program och som har diskuterats flitigt är din sons erkännande. Kan du ge din syn på vad som skedde och varför?
Ja Dennis lämnar ett erkännande efter att chockad och förtvivlad suttit anhållen som 15 åring. Han mår skitdåligt, och in till cellen kommer då polisutredaren och delger D att utan ett erkännande så blir följden 3 veckor på vuxenhäktet i Härnösand. D klarade inte den biten och förstod det som att ett erkännande var hans enda möjlighet att få komma hem. D berättar då vad som faktiskt hänt på toaletten men lägger också till de delar av våld som flickan berättat för kamraterna om.
Hur var det egentligen med det omtalade besöksförbudet och Dennis deltagande på skolavslutningen?
Dennis fick besöksförbud mot Linnea i samband att han släpptes från anhållan. Besöksförbudet säger att. Dennis får inte ta kontakt med Linnea via mail, telefon, sms , brev eller genom någon kamrat. Detta är ett ordinarie besöksförbud. Om man vill utöka detta till skola, kyrka och eller andra platser så måste man ansöka om detta och åklagaren skall då besluta om det skall utökas eller ej. Vid skolavslutningen fanns bara det ordinarie besöksförbudet och sa alltså INTE att han får vistas i sammma skola, kyrka eller övriga lokaler och ställen i kommunen. Vi visste dessutom att flickan befann sig på utlandsresa och inte skulle närvara i kyrkan.
I augusti gjorde Linneas mamma en ansökan om utvidgat besöksförbud vilket hon ville skulle gälla Bjästa, skolan, orten där dom har sin sommarstuga och orten där dom bor. Åklagaren gav avslag och mamman krävde då att tingsrätten skulle ta upp det vilket dom gjorde. Domen blev ett avslag även där, då man ansåg att det inte fanns några anledningar att begränsa pojkens rörelsefrihet.
En som fått ta väldigt mycket kritik för detta är prästen Lennart Kempe, anser du att han bär någon skuld till den omtalade mobbningen av flickorna?
Prästen Lennart Kempe är en underbar människa och ska absolut inte behöva ta nån skit för detta. I guds hus ska alla vara välkomna! Är det inte så? Då skolchefen Fager kontaktat Kempe för att försöka hindra pojken att komma till skolavslutningen så ringde jag genast upp Kempe själv, som sa att naturligtvis måste pojken få komma på avslutningen med sin klass. Även han visste för övrigt att flickan inte skulle närvara. Heder till Kempe. Han är den enda av vuxenvärlden i detta som behandlat pojken som en människa.
D hade före detta blivit nekad att vara med på den sista skolfotograferingen med sin klass och vissa av dom har då gått i lag sedan första klass. Ett sånt foto är ett minne för livet. Barnen i klassen protesterade mot detta beslut och bad att få hålla upp en skylt med pojkens namn på den plats han normalt skulle stått på fotot men det nekades dom. Man sa att dom kunde skriva en skylt med +1 på och sen skriva hälsningar till honom på baksidan. Jag har skylten kvar hemma och man blir gråtfärdig då man ser den. Är det inte att nedvärdera ett barn +1??
D och "Linnea" gick ju inte heller i samma klass, så jag förstår fortfarande vilka skäl som fanns att neka honom detta.
Filmen på din som i kyrkan har du publicerat. Detta har du fått mycket kritik för, filmen visades också i UG. Vad var din tanke med detta?
Filmen! Jag filmade och stämningen i kyrkan var otrolig. Syftet med filmen var att ge pojken något minne för den sista dagen med sina klasskamrater. Att jag sen lade den på youtube var för att alla som var med skulle kunna få se den. Detta var den enda och simpla anledningen.Hur kommer det sig tror du, att din som fick ett så stort stöd från skolkamrater och föräldrar efter att han anmäldes för den första våldtäkten?
D är väldigt omtyckt av sina kamrater och även vuxna. Omsorgsfull och lojal. Ungdomarna tyckte att Dennis behandlades orättvist redan från början av skolledningen och även fortsättningsvis i målets gång.
Hur påverkade dessa händelser din sons skolgång?
Skolgången blev lika med noll. Han vägrades komma till skolan och i efterhand vet jag att det var efter påtryckningar från "Linneas" mor. På 3 månader fick pojken ingen undervisning överhuvudtaget trots skolplikt.
Man flyttade honom till annan skola men på grund av eventuella påhopp så vågade man inte låta pojken vistas på den skolan utan ordnar istället så han får praktik på en fritidsgård i stan. Betygen i alla ämnen utom matten " fryser" man som skolområdeschéfen Anders Fager uttryckte det. Observera att frysa betyg är inget som inom skolan ens existerar. Den nya rektorn såg tillsammans med Fager till att få till mattelektioner för pojken så att han där kunde få godkänt för att kunna söka vidare till gymnasium. Jag fick dock hota med anmälan till skolinspektionen för att få till detta efter ca 3mån.
Hur mår din son idag?
I dagsläget mår D riktigt dåligt! Han blev dömd och har avtjänat sitt straff, men 2 dagar innan han ska få komma hem så beläggs han med ett LVU och man kan se både i utredningen från anstalten och från socialtjänsten att man påverkats mycket av uppdrag gransknings reportage.
Läs även andra bloggares åsikter om Bjästa, våldtäkt, näthat, mobbing, uppdrag granskning, media, barn, journalistik, juridik, rättssäkerhet
